Trump, Tillerson och Putin vill sätta tänderna i Arktiska oljan.

Det går käpprakt åt fel håll och det hållet verkar vara ett varmt ställe långt nere någonstans. Enl TYT (Youtubekanal med systemkritik) skall Trump emissarien Erik Prince, f d Blackwater, nyligen träffat Putin företrädare på Seychellerna för topphemliga samtal ang den arktiska oljan. Rysslandssanktioner behöver tas bort för att möjliggöra amerikansk teknologiexport av oljeutvinningsutrustning för Arktis vilket i sin tur är en förutsättning för prospektering och exploatering av arktis-oljan.

Youtube klippet refererar också till stor datatrafik mellan en rysk storbank, ett amerikansk bolag ägt av Prince svåger (gift med Trumps utbildningsminister, Betsy DeVos,) och en Trump-server i Pennsylvania. Någonting är uppenbarligen i görningen och detta något verkar ha som mål att få igång rysk exploatering av Arktis-oljan. 

Detta är exakt vad som inte får ske eftersom en Arktisk – exploatering går stick i stäv med vad som behövs för att bromsa klimatförändringar. Sådana exploateringsprojekt kan helt enkelt accelerera klimatförändringar och oåterkalleligt skada naturvärden i Arktis.

Gigantiska värden står alltså på spel, å ena sidan globala miljöintressen med ”tipping point” implikationer,
å andra sidan rysk/amerikanska oljeintressen i ohelig och amoralisk allians.

Taburettkrameriet blir sänke i nästa val

Ja, detta är en klar kabinettsfråga, fjun är fjun och statsmannaskap är statsmannaskap, vanligtvis förblir de, just som i detta fall, åtskilda:

Risken: EPH, den tilltänkte tjeckiska köparen, kan komma att med hjälp av Vattenfalls brukolsfyndigheter öppna nya kolbrytningar som motsvarar 24 gånger Sveriges årliga utsläpp av koldioxid.

Det är dessa siffror och dessa relationer man skall ha i fokus när man begrundar det nu tagna beslutet om grönt ljus från regeringen för försäljning av Vattenfalls brunkolsfyndigheter i Tyskland.

Det hela påminner lite om Storebrorstänket från Hitlers Mein Kampf, här i citat från Wikipedia.org:

”All this was inspired by the principle—which is quite true within itself—that in the big lie there is always a certain force of credibility; because the broad masses of a nation are always more easily corrupted in the deeper strata of their emotional nature than consciously or voluntarily; and thus in the primitive simplicity of their minds they more readily fall victims to the big lie than the small lie, since they themselves often tell small lies in little matters but would be ashamed to resort to large-scale falsehoods. It would never come into their heads to fabricate colossal untruths, and they would not believe that others could have the impudence to distort the truth so infamously. Even though the facts which prove this to be so may be brought clearly to their minds, they will still doubt and waver and will continue to think that there may be some other explanation. For the grossly impudent lie always leaves traces behind it, even after it has been nailed down, a fact which is known to all expert liars in this world and to all who conspire together in the art of lying.”

— Adolf Hitler, Mein Kampf, vol. I, ch. X[1]

(lite skämmigt att ge detta citat på engelska men jag och flera tillhör ju de generationer som har lite torftig tyska i bagaget)

I det nu brännande kolfallet är det förstås inte fråga om att direkt ljuga om vilka katastrofala dimensioner kolbrytningen har utan snarare om att låta de jättelika utsläppen få förbli ouppmärksammade och okommenterade i den utsträckning som de egentligen förtjänar.

Men effekten på den allmänna opinionen blir likartad: om regeringen säger ja kan det nog inte vara så farligt och Vattenfall behöver ju pengarna, särskilt med tanke på bolagets andra dåliga affärer.

Nånstans ska ju bonuspengar och arvoden finansieras, en liten styrelseordförandepost i bolaget skulle väl inte heller sitta fel när saker och ting hunnit sjunka undan.

Bilindustrin är en problematisk BNP-motor

Bilens livscykelutslappIntressant inslag i Rapport om bilindustrin härom kvällen. Katja Tasala Gradin, doktorand på KTH, intervjuas om livscykelanalyser om bilars miljöpåverkan. Forskningen pekar enl Gradin på att det kan vara miljömässigt bättre att fortsätta att köra sin gamla bil än att köpa en ny miljöbil. Tillverkningen av nya bilar genererar helt enkelt så mycket miljöutsläpp att dessa bilars överlägsna miljöegenskaper när de körs mer än väl uppvägs av negativa miljöeffekter i tillverkningsprocessen.

Politiker, myndigheter, media och allmänhet har slarvat bort en historisk chans att i god tid pressa fram en biltillverkning som är miljömässigt uthållig, baserad på livscykelanalyser.

Ja vill påstå att bilindustrin har fulspelat å det grövsta för att stoppa framtagandet av fordon med miljömässigt robusta livscykler. Industrin har slagit vakt om befintliga produkter, plattformar, produktionsanläggningar, marknadsföringsinvesteringar bl.a. genom att se till att de mindre, lättare, materialsnålare och därmed miljövänligare bilar som borde tagits fram inte har fått se dagens ljus som konkurrenskraftiga volymfordon.

Redan för 20 – 30 år sedan borde stora satsningar på ett mycket resurssnålare och miljövänligare bilkoncept gjorts. Utgångspunkten skulle varit: Vilka specifikationer bör ett fordon ha som kan innehas av ett flertal av jordens invånare på niomiljarders nivån?

Svaret skulle definitivt inte blivit en bil på 250 hästkrafter och med en vikt på 1800 kilogram. 10 hästkrafter räcker för att förflytta två personer i 70- 80 kilometers hastighet.

Detta är förmodligen maximum för vad världen kommer att klara av. Vi talar om ett lättviktsfordon, materialsnålt och miljövänligt, kanske med cykelhybridegenskaper för att förlänga räckvidd, förmodligen med en vikt under 300 kilogram.

Finns inte en suck i helvete för att världen om 25 år kommer att kunna klara av en privatbilsflotta för nio miljarder människor av stadsjeepstyp hur miljömässigt drivna dessa bilar än må vara. Livscykelutsläppen från ett privatfordon måste ner med 80-90%.Volvo flaggskepp3

 

Att fortsätta satsa på 150  – 300 hästars bilar är helt enkelt ett Kamikazeprojekt sett från ett globalt överlevnadsperspektiv.

Tidigare: Perspektiv på elbilar, september 2014, Elbilar, oktober 2012

 

Bilstaden Höganäs behöver utmanas (motion, mp i kf ang cykling)

Cykelinfrastruktur_hoganasCykling är viktigt för klimatet, hälsan, samhälls- och privatekonomin. Höganäs kommun och i synnerhet tätorten är i många avseenden optimal för cykling. Det saknas backar, knappast någon cykelsträcka inom tätorten överstiger 3 kilometer och biltrafiken är ganska gles.

I nuläget är cykelresornas andel av de totala persontransporterna blygsam, förmodligen bara några enstaka procent inom kommunen som helhet och något mer inom själva tätorten Höganäs. Detta i kombination med de goda förutsättningarna för cykling, gör att det finns en stor potential för att öka cyklingen i synnerhet inom tätorten Höganäs. Varje investerad skattekrona kan förväntas ge stor utdelning i form av ökad cykling.

Tyvärr är cykelinfrastrukturen inom tätorten allt annat än god. Här och där finns det fina och natursköna cykelvägar men på de sträckor som har den största potentialen för cykling saknas det i vissa fall helt cykelvägar/-banor. I andra fall är cykelinfrastrukturen fragmentarisk eller på annat sätt bristfällig. Det handlar framför allt om sträckor inom de mest frekventerade affärsområdena, Köpmansgatan och Storgatan. Men även Bruksgatan och Långarödsvägen har feltänkta och ibland direkt farliga trafiklösningar. Vid konflikter med bilen har cykeln oftast fått stryka på foten.

Det skulle behövas mycket mer av en system- och flödesansats för cykelinfrastrukturen i tätorten Höganäs. Cykelvägnät bör konstrueras och vidareutvecklas från principen att det skall gå att ta sig säkert med cykel mellan två platser på kortast möjliga sätt. Man bör vidare försöka minimera antalet nödvändiga stopp för cyklister. Varje stopp motsvarar en genomsnittligt cyklad extra sträcka på hela 150 meter

Min skiss av korsning av 111an med avsmalning8För att möjliggöra ett mer systematiskt och fokuserat arbete för att förbättra cykelinfrastrukturen bör en särskild cykelplan inom den trafikstrategi som är under utarbetande tas fram. Vidare bör ett övergripande ansvar för cykelfrågor läggas på en särskild befattningshavare inom den kommunala förvaltningen.

Följande åtgärder bör ges prioritet vid framtagandet av en cykelplan:
(1) Köpmans –,Bruks-, och Storgatan samt Långarödsvägen förses med cykelväg/cykelbana med lämplig beläggning längs hela sina sträckningar och helst på båda sidor av gatorna , (2) maxhastigheten sänks till 30 kilometer i timmen på kritiska gatuavsnitt t.ex. på Bruksgatan, (3) Köpmansgatan dubbelriktas för cyklister, (4) gator med parkeringsfickor, farthinder och höga kanter vid uppfarter till cykelvägar åtgärdas så att cyklister kan passera problemfritt, (5) brytning av barriäreffekt genom att cykling på lämpligt sätt möjliggörs över 111:an längs Långgatan snarast möjligt och redan innan en ny dragning av 111:an från Vikenförbifarten till Väsbyrondellen är anlagd,  (6) nyanläggning av andra tvärkommunikationer för cyklar, t.ex. en sammanhängande sträckning; Vasagatan – Viaduktgatan –  Höganäsbolaget – Bruksgatan, (7) kommunen förser befintliga cykelparkeringar med väderskydd samt nyanlägger parkeringsplatser med väderskydd för cyklar på lämpliga ställen, t.ex. vid de största busshållplatserna och vid de största dagligvarubutikerna, vid behov i samarbete med de privata fastighetsägarna, (8) cyklister ges företräde framför bilar längs cykelvägen på den gamla banvallen vid infarten till CityGross (9) kommunen förbättrar skyltning för cyklister, förbättrar befintliga kartor för cykling samt anlägger pumpstationer och laddstolpar för elcyklar, (10) cykelpendlingsleden mellan Höganäs och Helsingborg ses över, görs sammanhängande och väl skyltad, (11) kommunen inventerar och lagar beläggning och åtgärdar hål i cykelbanor/cykelvägar samt ser över befintliga, alltför tvära, uppfarter till nivåhöjda cykelbanor så att dessa görs mjuka för att minimera stötar för cyklister.

 

Vi yrkar att:

  1. samhällsbyggnadsförvaltningen får i uppdrag att ta fram en särskild cykelplan med tidssatta åtgärder, planen bör vara separat från den trafikplan/trafikstrategi som är under utarbetande,
  2. ovan nämnda förbättringsförslag arbetas in i en sådan cykelplan,
  3. en befattningshavare inom den kommunala förvaltningen utses för det övergripande ansvaret för cykelfrågor,
  4. kommunen utarbetar och genomför en informationskampanj för att öka antalet cykelresor i Höganäs

Att resa från snack till verkstad

bilutsläppVart man än vänder sig är det mest hållbar utveckling i de officiella sammanhangen. Men hur ser det ut i verkstaden? Låt oss säga att verkstaden är tidsdimensionering av tidningsutdelningsdistrikt. Inte helt ointressant i dessa de allra yttersta av CO2 dagar?

Rikligt med brösttoner om klimatet men fortfarande är i stort sett hela distributionsflottan för morgontidningar bensindriven. Faktum är att arbetsgivarna ger blanka katten i att ens överväga att av miljöhänsyn  dimensionera ett distrikt för cykel/elcykel distribution i stället för dimensionering för för bil. Ofta handlar det inte om mer än 20 – 30 procents extra tid för att ett distrikt skall kunna fungera med cykel/elcykeldistribution.

Det kostar alltså lite extra företagsekonomiskt att välja bort bilen men nettokostnaden blir mindre än vad man skulle kunna tro eftersom bil- och bränslekostnader faller bort. I ett strikt företagsekonomiskt perspektiv kommer i gränsfallen dock cykeln att dra det korta strået.

Företagsledningar som inte orkar med att internalisera miljö och även hälsoaspekter (naturligtvis helt överlägset hälsomässigt att sitta på en cykel framför att sitta i en bil och släppa ut klimatgaser) och därmed styra över distributionsflottorna till cykel/elcykel/andra miljöfordon behöver mer stöd i form av skarpare samhällelig styrning.

Det räcker inte att avvakta att styrimpulser från ”marknaden” ska slå i igenom i beslutsfattandet, det behövs mer handfasta grepp. Sådana kan vara olika former av direktstyrning, kanske lönestöd eller andra mekanismer.

Start-stopp körning med bensinbil som gäller för tidningsdistribution är som sagt var 3 – 4 ggr mer miljöskadligt än vanlig bilkörning.

Fler cykelbud och färre bilbud för också med sig fler arbetstillfällen och det är ju det alla snackar om. Vad sägs om lite verkstad?!