Kärnkraften kan avvecklas men det förutsätter mycket stora satsningar på nät- och systemutveckling

marginalpriserKärnkraften kan avvecklas. Detta förhållande får anses vara axiomatiskt. Frågan är hur snabbt. Det behövs verkligen en bred systemdiskussion.

Den totala elförbrukningen minskar sedan ett tiotal år tillbaka. Den genomsnittliga årsförbrukningen i Sverige var under de senaste 30 åren 142 Twh (ekonomifakta). Förbrukningen toppade år 2001 med 150 Twh för att förra året uppgå till 135 Twh. Trenden synes alltså vara svagt avtagande och detta trots en på senare år kraftigt växande befolkning, substitution av oljeeldning med värmepumpar, fler eldrivna apparater i hushållen, högre BNP per capita och sedan ett antal år exceptionellt låga elpriser. Ett stort antal faktorer som borde lett till en totalt sett högre elförbrukning.

Det blev precis tvärt om. Förklaringarna  är en krympande och energieffektivare industri, lågkonjunktur inom papper- och massaindustrin, varmare väder och elbesparingar i samhället i stort. Ett inte orimligt antagande ang elförbrukningen under de kommande tio åren är att denna kommer att fortsätta att minska. Om man drar ut trenden från de senast 15- 20 åren ser det ut som om  vi kan räkna med att den totala elförbrukning år 2025 på landar mellan 120 och 130 Twh.

Prognosen bör hålla även om vi skulle skaffa en stor eldriven fordonsflotta. Vidare är elanvändningen inom industrin stagnerande eller svagt minskande och den för svenska förhållanden förväntade kraftiga befolkningsökningen kommer inte att driva upp förbrukningen eftersom nyanlända, med låga inkomster, blir lågförbrukare av el.

Sveriges elproduktion uppgick förra året till 150 Twh inkl en betydande export. Om vi lägger oss på den högre prognossiffran för förbrukning år 2025, dvs 130 Twh så hamnar förbrukningen 20 Twh under vår nuvarande inhemska produktion. Kärnkraften svarade för 62 Twh år 2014 men endast endast 42 Twh skulle behöva ersättas med den högre förbrukningsprognosen, med den lägre prognosen skulle vi klara vi oss med att ersätta 32 Twh.

RinghalsAllt detta verkar ju utmärkt men här finns ett stort, ett mycket stort aber. Utmaningen som kraftsystemet ställs inför vid en kärnkraftsavveckling handlar inte primärt om energi utan om hur stort effektbortfall från kärnkraften som behöver ersättas under årets toppförbrukningsdagar.

Det kan handla om 7000 Mw vilket med  dagens investeringskostnad för vindkraft motsvarar cirka 105 miljarder investerade i nya vindkraftverk, men med en tillgänglighetsfaktor (Svenska Kraftnät) på 11 procent så blir investeringskostnaden 9 ggr större dvs 955 miljarder kronor. Med en jämn utbyggnadstakt under 10 år skulle detta innebära en årlig investeringskostnad på 96 miljarder kronor, en summa som upplevs som prohibitiv.

Tillbaka till ruta ett. Kärnkraftsbortfall kan tyvärr  inte på ett rimligt sätt ersättas med endast nya investeringar i vindkraft (och inte heller solkraft). Det krävs en kraftfull systemansats för att knäcka bortfallsnöten. Mycket skulle vinnas om elförbrukningen kunde reduceras under de nuvarande flaskhalsdagarna. Detta borde absolut vara möjligt med olika former av styrmedel. Eltaxor kan differentieras så att de styr bort förbrukning från flaskhalsar och så att de ger incitament till miljövänlig reservkraft.

TeslaVidare behöver hela kraftnätet byggas om så att det blir mer dynamiskt, får förbättrad överföringskapacitet, nya former av energilagring, batterikapacitet i t.ex. elbilar kan byggas in och utgöra effektreserver vid flaskhalsar, kanske kan vid rätt taxeutformning investeringar i privata energilager bli lönsamma. Det finns så vitt jag förstår också en ganska stor generell outnyttjad besparingspotential inom industri och andra sektorer.

Vidare behöver kraftnätet förses med mycket mer avancerad styrning och reglering, ingående komponenter behöver kunna samspela på ett mer kvalificerat sätt. De tekniska utmaningarna är stora, mycket av tekniken finns redan men morgondagens smarta och dynamiska kraftnät föder inte sig självt. Satsningar på FoU kan förutses behöva tillföras stora pengar.

Det behövs en stark offentlig vilja,  långsiktiga planer för avveckling av kärnkraften,  utveckling av stam- och distributionsnät och ett kvalificerat och institutionaliserat samarbete med grannländer.

Kanske kommer det att behövas 10 till 20 år för slutgiltig avveckling av kärnkraften. Detta garderat för något stort oförutsett teknikgenombrott. En sak är emellertid helt säker: utan en medveten omställning av kraftsystemet kommer vi att få dras med kärnkraften under mycket längre tid än 10 – 20 år.

 

Medför mer sol- och vindel ohanterliga obalanser i kraftsystemet?

 

Kranen i Höganäs

Det beror på det. Inte om vi ställer om kraftöverföringssystemet rejält. Precis som man kan förvänta sej finns det i ett land som trots allt ligger i internationell duktighetstopp för offentliga myndigheter, en plan. Planen är Svenska Kraftnäts plan 2016 – 2025  med investeringar på 45 miljarder kr.

En komplicerande omständighet i sammanhanget är utfasning av kärnkraft. Och förvisso har teoretiskt kärnkraftskramarna en poäng här, tvär avkoppling av kärnkraftsel i kombination med snabbt tillförd sol-och vindel skulle medföra obalanser och driftsstörningar.

Men sannolikheten för ett sådant chockscenario skulle komma att realiseras är i stort sett lika med noll.

Utvecklingen hittills pekar snarast på en rent motsatsscenario. Lite förvånande har faktiskt den till dags dato bortfallna effekten från kärnkraft  passerat utan nämnvärda krusningar på pris- och leveranssäkerhetsytan. Det kan noteras att i dagsläget är endast 7 av tio produktionstillgängliga kärnkraftsreaktorer igång (F1, F2, F3, R1, R3, R4 samt O3). Samtidigt är det rörliga elpriset sedan ganska länge lågt.

spotpriser

Det ser alltså ut som om  varken stängningen av Barsebäck 1 och 2 eller det faktum att  tre reaktorer (R2,O1 och O2) f n inte producerar har medfört bristsituationer med höga spotpriser. Med endast 7 av ursprungligen 12 reaktorer hanterar alltså elmarknaden dagens situation till exceptionellt låga spotpriser.

För tjugo år sedan hade nog få trott att detta varit möjligt!

So far, so good – men hur blir det framöver?

Tja, i Tyskland och Danmark har man inte dratt sig för att ösa på med sol- och vindel och detta utan den rikliga svenska utrustningen av vattenkraft och kärnkraft!

Här verkar det ligga hundar begravna. Vad är det som danskar och tyskar vet som vi inte vet eller är dom bara korkade? Hur förs debatten om obalanser i kraftsystemen i dessa länder?

Kunde vara intressant att känna till, hade jag nu haft en prenumeration på Frankfurter Allgemeine de senaste 10 åren hade jag haft koll, vilket jag alltså inte har (en del som man missat).

Åtminstone vissa ledtrådar till svaren borde finnas just i Svenska Kraftnäts tio års investeringsplan 2016-2025.