Igapäevane eestikeel (vardaglig estniska)

vene tenav_webb

När jag bodde i Tallinn på 90-talet var det ganska knackigt med engelskakunskaperna hos estländarna, förmodligen är det väsentligt bättre nu. Jag stod då inför valet att försöka lära mej antingen ryska eller estniska, båda två språk relativt svåra att lära för en svensk, i vart fall om man jämför med den vanligaste språkdieten inom svenska utbildningsväsendet under min skoltid (engelska, spanska, tyska och franska).

På, den senare förlista, Estonia stötte jag vid ett tillfälle på ett gäng SSUare som var på väg till Lettland för att gå en språkkurs i ryska. SSUarna hade svårt att förstå att jag övervägde estniska i stället för ryska eftersom ryska i det större perspektivet är så mycket matnyttigare. Det blev dock estniska för min del, vilket jag inte ångrar, mina ansträngningar ledde till många goodwill poäng och underlättade nog saker och ting i största allmänhet långt utöver själva språkkommunikationen.

Det var något år efter självständigheten från det sönderfallande Sovjet. Spåren efter det ryska inflytandet var inte upplyftande,arbetsmoralen var inte på topp men de stickerskor jag anställde gjorde ett otroligt jobb för mycket små pengar.

Jag kan inte belägga saken men intrycket var att den ryska minoriteten under Sovjettiden hade gynnades rejält i en mängd avseenden. Detta kunde t.ex. gälla tilldelning av nya lägenheter, bl a i den då relativt nya stadsdelen Lasnamäel sas det att ryska kvinnor från Ryssland under den sovjetiska tiden fått förtur i syfte att ryska kvinnor skulle gifta sig med estniska män, vilket var tänkt skulle ge ett hårdare genomslag för förryskningspolitiken. Den sovjetiska strategin var otvivelaktligen att undergräva de baltiska nationella kulturerna och identiteterna för att på sikt cementera fast länderna inom det sovjetiska systemet.

Det blev alltså estniska för min del och jag inköpte en lärobok (Igapäevane eesti keel) som var framtagen för ryssar för att dessa skulle passera språktestet för att bli estniska medborgare (gällde alltså den grupp ryssar som inte blev medborgare automatiskt). Boken utgick från olika vardagliga situationer. Vokabuläret som skulle inhämtas uppgick till cirka 1000 estniska ord. Härutöver förväntades de ryssar som tog språktestet för medborgarskap känna till 4 – 5 st estniska författare och poeter. Det var det hela. Svårare än så var det inte att klara språktestet för medborgarskap.

Jag lärde väl mej inte att tala flytande direkt men kunde knacka mej fram rätt hyfsat när det var dags för mej att åka tillbaka till Sverige. Märkligt nog träffade jag faktiskt inte på en enda svensk i den lilla svenska diasporan av blandat utseende som kom i närheten av mina ganska blygsamma framsteg i det estniska språket (med undantag givetvis för sverigefinnar som genom finskan hade snabbfil in i estniskan). Men riktigt svårt kan man inte säga att det var att slå i sig det minimala vokabulär som krävdes i språktestet för ryssarna.

Jag misstänker att man inte vet vad man talar om när man ordar vitt och brett om språkdiskriminering av ryssar vid ansökan om medborgarskap. Min uppfattning är att många av de ryssar som inte ansöker om medborgarskap bl a pga av uppgivna höga språktrösklar i själva verket inte vill bli estniska medborgare. Varför dom inte vill är en intressant fråga.