Minimilön igen

Insåg att det kan vara lite knepigt att inse skillnaden mellan en kollektivavtalsreglerad lön för t.ex. reklamutdelare på 80 kr i timmen och en lagstadgad minimilön på 80 kr. Båda lönerna kan sänkas i praktiken utan att det sker ett formellt avtalsbrott eller ett formellt lagbrott genom att ett utdelningsdistrikt tidssätt så snålt att det blir omöjligt att hinna med på den satta tiden.

Vad som i praktiken händer är 1) att reklamutdelaren springer för att försöka klara jobbet i tid 2) reklamutdelaren klarar trots springet inte uppdraget i tid och tvingas använda obetald egen tid för att fullfölja uppdraget.

Reklamutdelare

Svensk Direktreklam eller annan arbetsgivare kan om lönerna ifrågasätts bara hänvisa till rådande avtal och därmed anse sig ha ryggen fri. Men avtalslönen är en ren fiktion, endast cirka 60 procent av den avtalade lönen betalas i verkligheten ut.

Den helt avgörande faktorn för drägliga och avtals- eller lagenliga villkor är en fungerande kontroll av efterlevnaden. Svensk Direktreklam har ett kollektivavtal med Transportarbetarförbundet som dock inte driver fråga om avtalsbrott eftersom de anställda inte är medlemmar i facket. Någon ändring i denna frånvaro av kontroll av avtalsefterlevnaden kan vi, i vart fall som det förefaller just nu, inte räkna med.  Andelen utrikes födda med bristfälliga eller obefintliga svenskkunskaper kan nämligen, om något, snarast förväntas öka med förutsedda volymer av asylinvandring och därmed kommer också framöver knappast någon anställd inom reklamutdelning gå med i facket.

En lagstadgad minimilön bör lägga kontrollen av efterlevnad på polis- och åklagarmyndigheter. Det är här klon sitter. Brott mot bestämmelse om minimilön bör alltså falla under allmänt åtal. Vem som helst, alltså inte endast den anställde eller facket skall alltså kunna göra en polisanmälan. Framför allt skall polis- och åklagare ha skyldighet att initiera brottsutredningar vid misstanke om brott.

Rent teoretiskt skulle också facket kunna gå in och göra egna tidsmätningar och sedan hävda avtalsbrott som sedan, förmodar jag, skulle få dras inför arbetsdomstolen. En handlingsväg som även om den ambitiöst skulle fullföljas inte alls har lika vassa tänder som en rätt skött lagföring.