En dubbel ansats i sysselsättningsfrågan

Det är lätt att bli överväldigad av svårigheterna att få jobben att räcka till. Stora och små företag förlägger hela eller delar av sin tillverkning utomlands, kvarvarande industritillverkning robotiseras, banktjänster automatiseras och flyttas över till Internet, telefonväxlar tas över av datorer, snabbköpskassörskor ersätts med självscanning osv. i all oändlighet.

I bakgrunden skönjer man girighetsstrategier där de rikaste få procenten av befolkningarna jobbar hårt på att ackumulera jätteförmögenheter som skall isolera dem mot kommande samhälleliga och försörjningsmässiga kollapser.

Arbetstidsförkortning är en given motstrategi för att få fler i sysselsättning men tyvärr enl. min mening långt ifrån tillräcklig.

Väl så viktigt som arbetstidsförkortning är vilken typ av jobb som finns att söka. Jag tror vi måste mer eller mindre återuppfinna hur vi ser på processen för att skapa arbetstillfällen. Vi behöver i mycket större utsträckning utgå från vilka behov som finns och som inte tillgodoses med nuvarande strukturer.

I sammanhanget kan påminnas om att vad som i nuläget efterfrågas i former av varor och tjänster ju inte är ett resultat av någon naturlag utan i hög grad handlar om vilka efterfrågesug  som marknadsföring och vanor har skapat. Denna plasticitet i det mänskliga psyket kan givetvis vridas om i riktningar som ligger mer i linje med mänsklighetens långsiktiga överlevnad.

Det krävs inte mycket tankemöda för att identifiera ett antal områden med jättepotentialer för jobbskapande för en uthållig framtid.

Jord- och skogsbruket behöver ställas om av klimat-, mångfalds-, diet- och försörjningsskäl. När mänskligheten för (vad det nu var?) 10 000 eller 20 000 år sedan gick över från samlings-, horti- och jägarkulturer till jordbruk med odling av cerealier och storskalig boskapsuppfödning försämrades befolkningarna hälsotillstånd, livslängderna sjönk, kroppslängd och kroppsvikt minskade och olika sjukdomar och förslitningsskador ökade (läs t.ex. Vete, vapen och virus av Jared Diamond eller Gryning i Kalahari av Lasse Berg).

Mindre brukarenheter och en storskalig introduktion av permakulturmetoder borde kunna skapa mängder av arbetstillfällen. Samtidigt kan en mängd välfärds och dietrelaterade sjukdomar pressas tillbaka genom att folk får äta mer vegetabiliskt och får utföra mer fysiskt arbete (finns det en mer bedrövlig syn än en ung kraftigt överviktig människa?) Det är snudd på att jag börjar se på den storskaliga dagligvaruhandeln som en enda stor hälsofälla!

Andra område som hyser jättepotentialer för ökad sysselsättning är frisk- och hälsovård innefattande alternativa metoder och terapier, kultur, utbildning, olika former av estetiska utryck däribland ny gestaltning av offentliga miljöer och ersättning eller ombyggnad av miljonprogrammet med inriktning på miljöhänsyn och estetiska och mänskliga värden.

Ett litet aber i sammanhanget är att vi nog inte kan räkna med att dessa potentialer pga informationsassymetrier och externaliteter kommer att kunna tappas endast med nuvarande mekanismer i marknads-, och blandekonomin.

Låt oss se på den nödvändiga sysslesättningsskapande omställningen som en offensiv uppgift och inte som ett defensivt retirerande!

Att sätta kniven på strupen på folk i något stort sadist- och illusionsnummer (arbetslinjen) för att få de arbetslösa att söka obefintliga jobb känns varken som en säker eller framkomlig väg.

 

En annan infallsvinkel till växthuseffekten

Enorma arealer av jordens yta har under årtusenden eroderats och förlorat sin växtlighet pga av överutnyttjande som betesmark.  Youtubeklippet här” Permakultur med John D. Liu”   visar med exempel från Kina, Jordanien, Ruwanda och Etiopien hur det är möjligt att vända denna utveckling.

Kina_plata_brun

Infernaliskt spännande. Som upplagt för en global offensiv för att återställa miljontals kvadratkilometrar fördärvad mark med permakultur som metoden kallas. Det fascinerande är att återställandet kan gå snabbt. Inom loppet av 5 – 10 kan hela biotoper med växtlighet inklusive träd återskapas.

En global strategi för detta borde utformas. Till att börja med kan man göra en systematisk kartläggning av lämpliga områden för återställning, förmodligen ”a piece of cake” med dagens satelliter i den mån materialet inte redan finns.

Därefter får man inrätta finansierade program för  inkomststöd till befintlig befolkning och stöd för att hålla betande djur instängda och kostnader för det egentliga återställandet, markarbeten mm. I vårt ”närområde” utgör i stort sett hela medelhavsområdet och Sahel-området kandidater för sådana här program. Ett antal positiva effekter uppnås.

Kina_plata_gron

Stora nya (nygamla) kolsänkor skapas. Detta inte framför allt på grund av ny biomassa men på grund av att själva jorden återställs och får ett högre kolinnehåll. Nederbörden ökar och klimatsvängningar minskar. Markens försörjningskapacitet för människor  ökar och växter djur som man trodde vara utrotade dyker upp igen.