Schizofreni på Helsingborgs Dagblads ledarsida

SchizofreniRåder en viss schizofreni inom ledande papperstidningar. Mycket tal om att det behövs lägre ingångslöner för att nagga de höga arbetslöshetssiffrorna bland nyanlända i kanten. Det ligger på sätt och vis en del i detta. På ledarsidorna föreställer man sig väl att det handlar om löner på 15 tusen kronor i månaden på kollektivavtalsanslutna företag.

Verkligheten inom företag i tidningsbranschen närliggande områden indikerar dock att det redan i nuläget finns många arbetsuppgifter som utförs till faktiska timlöner som ligger långt under de åststundade 15 tusenkronorna.

Svensk Direktreklam är kanske det mest brutala exemplet. Absurt undertidsatta utdelningsdistrikt är legio. För att klara av beting/timlöner krävs prestationer som förutsätter extrema fysiska ansträngningar, galopp upp- och ner för trappor och ett stenhårt flås på alla förflyttningar. Många distributörer väljer att lägga sig på en rimlig och säker prestationsnivå men får betala med sänkta timlöner, kanske ner mot 50 – 60 kronor i timmen, vilket ger månadslöner vid en teoretisk full sysselsättningsgrad på under 10 tusen kronor. Den kollektivavtalsreglerade minimilönen på, vill jag minnas 80 kr i timmen, tillämpas i praktiken inte alls, kräver anmälning av övertid, de flesta som försöker får förmodligen avslag, eller om de får bifall uteblir kontraktsförlängning och nya jobb.

Den fackliga organisationsgraden är extremt låg och facket rör inte ett lillfinger för oorganiserade samtidigt som facket inte gör större ansträngningar för att värva medlemmar. Vid konflikt med oorganiserade inblandade utgår ingen ersättning till de oorganiserade. Om facket vinner i AD stoppar facket pengarna i egen ficka!

Inom tidningsbranschens helägda distributionsföretag råder delvis analoga förhållanden. Erfarenhet pekar på undertidsatta utdelningsdistrikt på mellan några procent och 25-30 procent. Centralt har facket accepterat att ta bort den fackliga rätten till kontrollmätning av ett ifrågasatt distrikt, vilket innebär att facket i stort sett kastat in handduken och lämnat fältet fritt för arbetsgivaren att efter eget gottfinnande tidsätta distrikt. Tidsättning av distrikt är helt avgörande för den faktiska timlönen, centralt avtalade timlöner är i stort sett ovidkommande.

Fackliga förtroendevalda fortsätter dock som om allt var frid och fröjd, umgås ofta vid utövandet av fackliga förtroendeuppdrag enl Medbestämmandelagen väl intimt med arbetsgivarna, belönas med fördelaktigt mätta distrikt, åtnjuter fackliga ledigheter mm samtidigt som organisationsgraderna blir allt lägre och kontakten med arbetskamrater lämnar det mesta att önska och rekryteringsansträngningarna uteblir.

De beräkningsalgoritmer som används av tidningsarbetsgivarna  för att beräkna tidsåtgången för utdelningsdistrikten hemlighålls och förefaller i många fall resultera i skarpa undertidssättningar av distrikt. Mellan tummen och pekfingret ligger de faktiska timlönerna 15 – 20 procent under de kollektivavtalsreglerade lönerna.

De på ledande borgliga tidningars ledarsidor omhuldade sänkta ingångslönerna kan naturligtvis förstås sedda i ljuset av de oroväckande låga sysselsättningsgraderna hos nyanlända och inte så nyanlända.

Men, i kombination med en nu existerande brutal fusk- och lönepressarkultur hos t.ex. tidningsarbetsgivarna, facklig skleros, fackliga glaspärlespel, vänskapskorruption och passivitet kan resultatet bli en riktigt giftig cocktail.

Det behövs en kulturrevolution inom den fackliga rörelsen utan en sådan vitalisering kan vi bl a mot bakgrund av det tryck på löner som nyanlända och rationaliseringar för med sig se fram mot ett skeende där det nyskapas stora befolkningssegment av arbetande fattiga.

Vill vi ha denna verklighet?

De superrika

Superrerika_bilar

Pikettys siffror är inte bara nuffror dom syns i verkliga livet. SVTs dokumentärer ”De superrika” vars första del kan ses ännu några dagar på SVT Play kittlar oss med interiörer som inte borde överraska men som gör det i alla fall. Var det 108 styckna  pound-sterling miljardärer i Storbritannien, dvs 108 förmögenheter i Storbritannien på över 12 miljarder kronor? Avundsjuk på ett personligt plan? Nix! Knappast, existentiellt/filosofiskt är väl dessa pengastaplar närmast att likna vid jättelika mausoleor.

Någon av de i dokumentärerna intervjuade miljardärerna uttrycker bekymmer för att den accelererande förmögenhetsöverföringen till superrika utgör ett systemfel inom den kapitalistiska ekonomin, dvs det som Piketty säger i sin bok om kapitalet, som leder till punkterade bubblor, depressioner och lågkonjunkturer. Lånefinansierad konsumtion kan i viss mån hålla systemet igång, men det funkar inte hur länge som helst, förr eller senare blir det stopp.

Alltså, huvudet på spiken: de superrika har ett egenintresse av att beskattas hårdare, kanske mycket hårdare, mer preciserade anvisningar för hur detta skall åstadkommas lär vartefter tränga sej fram i den globala politisk/ekonomiska diskussionen. En liten minoritet av miljardärerna  sådana som Gates, Buffett och Zückerberg är några  (dom träffas säkert och snackar) som insett vad klockan är slagen och som därför satt av betydande delar av sina astronomiska förmögenheter till ideella stiftelser.

superrika_montage2Alltid trevligt med miljardärer som tänker lite i samhälleliga banor.  Ideella stiftelser må vara sympatiska men är trixiga eftersom de kan slå blå dunster i ögonen på folk som kan få uppfattningen att nu är problemet fixat när det i själva verket inte är det.

Samtidigt är många rädda för att ökad beskattning av miljardärer kommer att sätta käppar i hjulen på det globala ekonomiska system. Piketty uttrycker en preferens för höjda förmögenhetsskatter. Alla indragningar behöver dock inte ha karaktären av permanenta beskattningar av kapital och kapitalinkomster.

Det går också alldeles utmärkt att tänka sej engångsindragningar typ reformationstidens och t.ex. den franska revolutionens indragningar av kyrko- och klosterförmögenheter eller Karl den XI indragning efter förmyndarregerings och drottning Kristinas enorma och lättsinniga bortskänkande av mark och gods.

Även högerinriktade demokratiska politiker inser rimligen, förr hellre än senare, att en alltför stark global ekonomisk miljardärselit oundvikligen leder till repression och smygfascism eller kanske t.o.m. i tillspetsade lägen till fascistiska kupper i större demokratiska länder.

I åtgärdsprogrammet är global koordination ett nyckelord.

Strukturen i byggbranschen

Har precis fått hjälp av en snickare i Väsby att såga till lock till torrtoor. Som vanligt blev det tid att byta några ord om tillståndet i landet. Snickaren som nu, sedan några år, är pensionär är utomordentligt duktig, snabb och professionell på höjden och bredden. Han har varit verksam i branschen i mer än 40 år här i Kullabygden.

Jag kunde inte låta bli att fråga varför i hela fridens namn han inte expanderat och anställt medhjälpare. Jag visste svaret men frågade ändå: facket, höga löner och krångel och problem i största allmänhet. Och så här ser det ut i snickeri- och byggbranschen, ett antal enmansföretag med vanligtvis duktiga svenskar eller naturaliserade invandrare, östeuropeiska operatörer med eller utan firma samt stora byggbjässar med tiotals eller hundratals anställda och upparbetade kanaler till kommunala upphandlare, kommunala planavdelningar samt förmodligen integrerade i en struktur med kartellsamarbete samt delegering till mindre aktörer för själva byggarbetet.snickare

Mellan tummen och pekfingret är 70 procent av de byggarbetare man ser röra sig i närmiljöerna, vid byggvaruhus med mera från östeuropeiska länder. Branschstrukturen verkar tydligen starkt återhållande när det gäller att skapa arbetstillfällen för svenskar och svenska ungdomar ändå finns det, som jag kunnat konstatera efter en snabbläsning av Byggnads avtal, vilket var en överraskning för mig, avtalsklausuler för lärlingslöner som tar ner bruttolönerna för byggarbetarlärlingar ända ner till 10.000 kr i månaden. Det finns t o m klausuler för vuxenlärlingslöner.

Ändå är det kört att komma in branschen som ett duktigt men oskrivet kort utan kontakter. Fungerar inte systemet med lärlingslöner?

Gryning över Höganäs

Gryning_over_LerbergetKl 06.00.Tidningsrundan klar. Ännu ett optimalt cykelväder. Fantastiska gryningshimlar. 4 timmars fysisk ansträngning, 450 ilägg i låda. Arbetsstrukturen nära bushmännens som Lasse o Lisa Berg beskriver den i ”Gryning/skymning över Kallahari. Jaga 4 timmar sedan mat o vila. Kontorsstolen kan slänga sig i väggen! 140 kr timmen är ju ingen Falkengrenare direkt men ganska ok. Den goda Annika drar tydligen in 9000 kr i timmen/2,3 miljoner kr i månaden. Men hon är säkert värd pengarna. Snacka om social kompetens

Vattenfall provocerar svenska folket

Vattenfall_josefsson2vattenfall_hallVattenfall redovisar i sin senaste kvartalsrapport en förlust på 38 miljarder kronor vilket måste vara den största eller en av de största kvartalsförluster som någonsin redovisats av ett svenskt företag. Samtidigt regnar guldet över ledande personal. Vattenfalls direktörslöner och bonusar provocerar. Totala personalkostnaden för ledningen, 17 personer, uppgick förra året till inte mindre än 134 miljoner kronor, snittersättning på 7,8 miljoner kronor.

Vattenfal_loner_2014

 

Megaförlusten andra kvartalet 2015 förklaras i och för sig av nerskrivningar:

  1. Stängning av kärnkraftverken Ringhals 1 och 2, 17 miljarder kronor
  2. Nerskrivning av brunkolsverksamhet i Tyskland, 15 miljarder kronor
  3. Nerskrivning av kolkraftverk i Hamburg, 8 miljarder kronor

Nu kan man i och för sig tycka att dessa ersättningsnivåer även under perioder med god lönsamhet är fullständigt hutlösa. Löner och ersättningar till toppchefer i näringsliv, inklusive det statsägda, har skenat i väg på ett sätt som inte är hållbart politiskt i en verklighet där vi har en skyhög ungdomsarbetslöshet och stora grupper av andra personer som är långtidsarbetslösa, utförsäkrade och som måste vända på varenda krona. De orimliga ersättningsnivåerna måste helt enkelt bli föremål för en intensiv massmedial bevakning och för ett rationellt politiskt beslutsfattande.