Vems är skulden om flyktingar omkommer?

moské_webbKomplext.

I första hand den syriska regimens eftersom Bashar al-Assad regimen med sina ryska, kinesiska och iranska uppbackare hårdnackat har motsatt sig reformer och demokratiska spelregler samt den Islamiska statens som har skapat ett muslimskt terrorvälde på det territorium de behärskar. Hade Bashar al-Assad på ett tidigt stadium accepterat att träda tillbaka och att släppa fram opposition och demokratiska spelregler så hade kriget helt säkert inte alls trappats upp som det nu har och vi hade inte sett dagens flyktingströmmar.

I andra hand måste skulden vara de kriminella smugglare som med berått mod spelar med flyktingars liv och lem i syfte att tjäna grova pengar, förmodligen finns det kopplingar mellan människosmugglare och lokala politiska politiska aktörer.

I tredje hand kanske EUs, men man kan också fråga sig varför inte de superrika Gulfstaterna det rika Japan eller Saudiarabien tar emot eller ekonomisk stöder Syrien flyktingar. Men det är klart, mer initierade syrier väljer nog inte t.ex. Saudiarabien som nytt hemland med tanke på landets status vad gäller mänskliga rättigheter, stympningar, halshuggningar, förtrampande av kvinnors rättigheter och förtryckande av yttrandefrihet.

EU är uppenbarligen attraktivt för flyktingar, betydligt mer attraktivt än Ryssland, Kina, Saudiarabien eller det muslimska Indonesien, är det då EUs fel när flyktingar omkommer? I viss mån, kanske, men det finns faktiskt inte någon rättighet till fri invandring till vilket land som helst, rätt att utvandra är en universell rätt men invandring har en stat rätt att bestämma över.

Sedan finns det naturligtvis en humanitär skyldighet att ta emot flyktingar men tyvärr är det inte realistiskt att öppna portarna helt på vid gavel, det finns en smärtgräns, alltför drastiska och snabba omvandlingar av den etniska mixen inom en stat finns det skäl att vara försiktig med. Man kan t.ex. ställa sig frågan, vad händer med den inrikespolitiska situationen i ett land om landets befolkning inom loppet av några få år får en muslimsk befolkningsandel utan demokratisk erfarenhet på 10 – 30 procent?

Igapäevane eestikeel (vardaglig estniska)

vene tenav_webb

När jag bodde i Tallinn på 90-talet var det ganska knackigt med engelskakunskaperna hos estländarna, förmodligen är det väsentligt bättre nu. Jag stod då inför valet att försöka lära mej antingen ryska eller estniska, båda två språk relativt svåra att lära för en svensk, i vart fall om man jämför med den vanligaste språkdieten inom svenska utbildningsväsendet under min skoltid (engelska, spanska, tyska och franska).

På, den senare förlista, Estonia stötte jag vid ett tillfälle på ett gäng SSUare som var på väg till Lettland för att gå en språkkurs i ryska. SSUarna hade svårt att förstå att jag övervägde estniska i stället för ryska eftersom ryska i det större perspektivet är så mycket matnyttigare. Det blev dock estniska för min del, vilket jag inte ångrar, mina ansträngningar ledde till många goodwill poäng och underlättade nog saker och ting i största allmänhet långt utöver själva språkkommunikationen.

Det var något år efter självständigheten från det sönderfallande Sovjet. Spåren efter det ryska inflytandet var inte upplyftande,arbetsmoralen var inte på topp men de stickerskor jag anställde gjorde ett otroligt jobb för mycket små pengar.

Jag kan inte belägga saken men intrycket var att den ryska minoriteten under Sovjettiden hade gynnades rejält i en mängd avseenden. Detta kunde t.ex. gälla tilldelning av nya lägenheter, bl a i den då relativt nya stadsdelen Lasnamäel sas det att ryska kvinnor från Ryssland under den sovjetiska tiden fått förtur i syfte att ryska kvinnor skulle gifta sig med estniska män, vilket var tänkt skulle ge ett hårdare genomslag för förryskningspolitiken. Den sovjetiska strategin var otvivelaktligen att undergräva de baltiska nationella kulturerna och identiteterna för att på sikt cementera fast länderna inom det sovjetiska systemet.

Det blev alltså estniska för min del och jag inköpte en lärobok (Igapäevane eesti keel) som var framtagen för ryssar för att dessa skulle passera språktestet för att bli estniska medborgare (gällde alltså den grupp ryssar som inte blev medborgare automatiskt). Boken utgick från olika vardagliga situationer. Vokabuläret som skulle inhämtas uppgick till cirka 1000 estniska ord. Härutöver förväntades de ryssar som tog språktestet för medborgarskap känna till 4 – 5 st estniska författare och poeter. Det var det hela. Svårare än så var det inte att klara språktestet för medborgarskap.

Jag lärde väl mej inte att tala flytande direkt men kunde knacka mej fram rätt hyfsat när det var dags för mej att åka tillbaka till Sverige. Märkligt nog träffade jag faktiskt inte på en enda svensk i den lilla svenska diasporan av blandat utseende som kom i närheten av mina ganska blygsamma framsteg i det estniska språket (med undantag givetvis för sverigefinnar som genom finskan hade snabbfil in i estniskan). Men riktigt svårt kan man inte säga att det var att slå i sig det minimala vokabulär som krävdes i språktestet för ryssarna.

Jag misstänker att man inte vet vad man talar om när man ordar vitt och brett om språkdiskriminering av ryssar vid ansökan om medborgarskap. Min uppfattning är att många av de ryssar som inte ansöker om medborgarskap bl a pga av uppgivna höga språktrösklar i själva verket inte vill bli estniska medborgare. Varför dom inte vill är en intressant fråga.

Tillsätt en stor immigrationsutredning

emigrationsutredningenKan bli lite problematiskt att gå in i nästa valrörelse med oförändrad invandringspolitik. För drygt 100 år sedan upplevde Sverige en annan befolkningsomvälvning, den jättelika Amerikautvandringen. Då tillsatte man kanske Sveriges genom tiderna största offentliga utredning – emigrationsutredningen- (tidigare blogginlägg).

Den finns i dagens Sverige en mycket stark underström av kritik mot de stora flyktingvolymerna som nu artikulerar sig i opinionsundersökningar. Många tror inte att det svenska samhället kommer att kunna integrera de stora volymerna flyktingar utan stora negativa konsekvenser.

Det är därför hög tid att ta fram ett fördjupat beslutsunderlag för flyktingpolitiken. En bred utredning bör därför skyndsamt tillsättas som analyserar, invandringens inverkan på de sociala försäkringssystemen, den offentliga sektorns ekonomi, sysselsättning samt kultur- och säkerhet.

Låt asylsökande bygga egna bostäder

Kontroversiellt. Ja jag förmodar det. Asylregler, fackliga regler, konkurrenslagstiftning, regler i bygglagstiftningen  javisst kan det finnas hinder. Men titta på dagens verklighet: Bert Karlsson, ohemula vinster, bostadsbrist bland, ungdomar, lågavlönade och asylsökanden,  inaktivitet hos många asylsökande (som till råga på eländet också ofta lägger på hullet och blir feta eller överviktiga) och även nerbrytande inaktivitet bland etniskt svenska arbetslösa.

Jättestort behov av bostäder kan matchas med jättestort behov av aktivitet och bra introduktion i den svenska samhället. Jag tror man skulle få full rulle  om man lät asylsökande, naturligtvis på fullständigt frivillig basis, delta i byggandet av fullvärdiga bostäder. Ett litet aber här är att dagens byggande är extremt rationaliserat och förutsätter god yrkeskunskap.Bosum_5

Varför då inte ta fram ett koncept med hjälp av något eller några av de många duktiga och framgångsrika svenska trähusföretagen som är specialanpassat för att kunna fungera med icke yrkesutbildad arbetskraft. Ett trähuskoncept grundat på färdiga element eller byggblock som lämpar sig för icke yrkesutbildad arbetskraft. De nuvarande husmodellerna som finns kan behöva modifieras, byggmetoder modifieras och organisations-, projekts- och arbetsledningar tas fram och utbildas. Berörda kommuner får skaka fram billig mark, det lär finnas mycket om man anstränger sig. Och vad gäller lokaliseringen av bostäder Bosum_1bör man ligga steget före och fokusera mest på kommuner med bostadsbrist.

Totalkostnaden per kvadratmeter bör i slutändan kunna hamna på ung hälften av dagens, runt 15 tusen kronor, en fullvärdig bostad på 60 kvadrat  hamnar runt niohundra tusen kronor. Byggbranschen och dess lobbyister får gnälla.

Tillsätt en stor immigrationsutredning

Sverige har varit ett stort emigrationsland. Mellan år 1876 och år 1917 utvandrade inte mindre än 1,3 miljoner svenskar, eller mer exakt 1 266 399 personer till framför allt USA (nettoutvandringen under samma tid var knappt 0,8 miljoner personer, mer exakt 791 762 personerk.

Trots att Sveriges befolkning under samma period, pga stora födelseöverskott, växte från 4,4 miljoner invånare till 5,8 miljoner invånare, dvs en befolkningsökning på mer än 30 procent under 41 år uppfattades emigrationen som ett mycket stort nationellt problem.  En femtedel av alla svenskar var i början av förra seklet bosatta i USA. En kommission, emigrationskommissionen tillsattes år 1907.

Kommissionen publicerade sina resultat i 21 omfattande volymer. Kommissionen underkände det konservativa förslaget att införa hårdare lagstiftning mot utvandring och gav i slutändan stöd för den liberala linjen som talade om ”att tillgodogöra sig och omsmälta det verkligt goda, som finnes i Amerika […] och så förmå vår ungdom att i sitt eget land se ‘framtidslandet'” genom sociala och ekonomiska reformer.

Kommissionen leddes av statistikern Gustav Sundbärg och är kanske något av det bästa som svenskt offentligt utredningsväsende någonsin presterat. Utredningen fick långtgående konsekvenser för omläggning av den svenska inrikespolitiken i demokratiserande riktning. 1:a världskriget och åtstrypta invandringsregler i USA, och Sveriges egen goda ekonomiska utveckling senare under  förra seklet gjorde emellertid att utredningens betydelse just vad gäller utvandring inte blev så stor.

 

 

Mellan år 1974 och år 2013 uppgick bruttoinvandringen till Sverige till 2 355 448 personer. Samtidigt uppgick nettoinvandringen  till Sverige till 1 056 551 personer. Födelseöverskotten räknade i absoluta tal är samtidigt endast hälften av vad de var under emigrationsperioden under 1800-talet och början av 1900-talet, dvs födelseöverskotten i förhållande till total befolkning har under immigrationsperioden från 1970- talet till dagens dato reducerats till en fjärdedel.

Det går inte att undvika slutsatsen  att den invandring vi nu kan skönja kan vara av sådan omfattning och skulle kunna få så genomgripande samhällskonsekvenser att det behövs ett fördjupat kunskapsunderlag för det politiska beslutsfattandet. Det är hög tid att tillsätta en stor immigrationsutredning.