Jag hade fel…………..

Bernie SandersOch det var förbaskat trevligt. Felet: den 13e mars satte jag oddset 3:1 till Trumps favör i en hypotetisk presidentvalsmatch mellan Trump och Sanders. Högg rejält i sten där. Enl färska opinionsundersökningar skulle tvärtom Sanders nu vinna med stor marginal över Trump, enl vissa undersökningar med över 10 procentenheter. Samma opinionsundersökningar avkunnar dött lopp i ett presidentval mellan Trump och Clinton!

Det demokratiska partikonventet blir med andra ord en riktig rysare (om inte Sanders drar sig ur, vilket han nog inte gör). Skall konventet ge sitt stöd till Clinton trots att Sanders enl opinionsundersökningar kan förutses vinna en promenadseger över Trump medan Clinton ligger jämsides i opinionen?

Nu kan ju opinionen svänga till Clintons favör men har den inte gjort det tills konventet går av stapeln blir det nog många delegat pannor som får läggas i djupa veck. Och superdelegaterna, partihöjdarna som röstar med egna röster på konventet, kan ändra sig fram till målsnöret vilket gör att det kanske inte spelar någon roll att Clinton nu skall ha fått tillräckligt många delegater för att ta hem nomineringen

I ekvationen skall också läggas in, FBI utredning om Clintons epost, möjligt åtal samt maken Bills ifrågasatta karibiska resor. Ett åtal mot Clinton under en presidentvalskampanj skulle ge Trump rejält med klirr i röstkassan och vice versa. Detta samtidigt som, om man skall gå efter opinionsundersökningarna, Sanders vinner över Trump.

Mina nya odds blir 5:1 till Sanders fördel.

Har det demokratiska partietablissemanget styrkan att få igenom Clinton trots detta maskinerigrus? Helsingborgs Dagblad, Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter med flera mainstreammedia tycks tro det. För mig verkar det som om svenska media inte gjort sin hemläxa.

Att utgången av primärvalet idag i Kalifornien inte skulle spela någon roll i och med att Clinton redan säkrat ett tillräckligt antal röster på konventet köper jag inte heller.

Vinner Sanders stort i Kalifornien i dag är, enligt min mening, det demokratiska konventets val av presidentkandidat långt ifrån säkert.

Allt kan hända.

Katarsis när Sanders och Trump bryter etablissemangets lögnhegemoni om Irakkriget 2003

Spännande i de amerikanska primärvalen. Har en känsla att man måste gå tillbaka till amerikanskt 30-tal för att hitta primärvalskampanjer som innehåller så starka tabubrytande kryddor. Det är Sanders och Trump som levererar och de är de som inhöstar väljares och opinioners belöningar mot de flesta odds.

De politiska och mediala etablissemangen är åtminstone för ett tag rejält överkörda – härligt, oj vad etablissemangen ojar sej (även de svenska,se t.ex. ledare i Helsingborgs Dagblad, 13/3-2016). Sanders tillhör den lilla eliten av modiga i amerikanska kongressen som vågade rösta emot det andra Irakkriget.

Trump som själv  finansierar sin kampanj har insett vad klockan är slagen vad gäller etablissemangets ljugande och har ackompanjerad av republikanska politrukers buanden sagt att det inte fanns några massförstörelsevapen i Irak samt att presidenten och hans administration avsiktligt ljög om massförstörelsevapnen. ”Mainstream Media” varianten är att presidenten var vilseledd av felaktiga underrättelserapporter.  Bravo Sanders och Trump!

Allt detta till trots blir det en slant från mej på Hillary Clinton som vinnare i den slutliga presidentvalskampanjen, Sanders når nog inte ändå fram för att bli nominerad av demokraterna, men han kommer att ha satt en mycket stark prägel på den politiska agendan i det demokratiska lägret. Framförandet av Sanders politik på Internet är något av det bästa jag sett, titta bara på den här videon om inkomst och förmögenhetsskillnader.

 

 

Tyvärr blir det ändå blir knepigt för den vithårige 74-årige Sanders att slå en stajlad men en inte heller helt purung Hillary Clinton med maxat etablissemangstöd och med inte okänd make i ryggen i den slutliga demokratiska nomineringsprocessen. Samtidigt börjar det bli sent nu för de inre makteliterna inom det Republikanska partiet att manövrera ut Trump men kanske inte fullständigt omöjligt.

Trumps massmediala framtoning och generella politiska budskap har kända akilleshälar, välkommenterade här på Gröna bloggar.  Clinton avgår enl mina odds som segrare i en presidentvalskampanj: Clinton vs Trump. Jag sätter oddset 3:1.

De nu kända Republikanska Trumpalterntiven ser inte heller ut som vinnare i den slutliga presidentvalskampanjen – dock allt för många okända faktorer för mej för att sätta odds på Clinton vs Trumpalternativ.

I den osannolika matchen Trump vs Sanders sätter jag oddset 5:3 till Trumps favör.

Osvuret som alltid bäst.

Schizofreni på Helsingborgs Dagblads ledarsida

SchizofreniRåder en viss schizofreni inom ledande papperstidningar. Mycket tal om att det behövs lägre ingångslöner för att nagga de höga arbetslöshetssiffrorna bland nyanlända i kanten. Det ligger på sätt och vis en del i detta. På ledarsidorna föreställer man sig väl att det handlar om löner på 15 tusen kronor i månaden på kollektivavtalsanslutna företag.

Verkligheten inom företag i tidningsbranschen närliggande områden indikerar dock att det redan i nuläget finns många arbetsuppgifter som utförs till faktiska timlöner som ligger långt under de åststundade 15 tusenkronorna.

Svensk Direktreklam är kanske det mest brutala exemplet. Absurt undertidsatta utdelningsdistrikt är legio. För att klara av beting/timlöner krävs prestationer som förutsätter extrema fysiska ansträngningar, galopp upp- och ner för trappor och ett stenhårt flås på alla förflyttningar. Många distributörer väljer att lägga sig på en rimlig och säker prestationsnivå men får betala med sänkta timlöner, kanske ner mot 50 – 60 kronor i timmen, vilket ger månadslöner vid en teoretisk full sysselsättningsgrad på under 10 tusen kronor. Den kollektivavtalsreglerade minimilönen på, vill jag minnas 80 kr i timmen, tillämpas i praktiken inte alls, kräver anmälning av övertid, de flesta som försöker får förmodligen avslag, eller om de får bifall uteblir kontraktsförlängning och nya jobb.

Den fackliga organisationsgraden är extremt låg och facket rör inte ett lillfinger för oorganiserade samtidigt som facket inte gör större ansträngningar för att värva medlemmar. Vid konflikt med oorganiserade inblandade utgår ingen ersättning till de oorganiserade. Om facket vinner i AD stoppar facket pengarna i egen ficka!

Inom tidningsbranschens helägda distributionsföretag råder delvis analoga förhållanden. Erfarenhet pekar på undertidsatta utdelningsdistrikt på mellan några procent och 25-30 procent. Centralt har facket accepterat att ta bort den fackliga rätten till kontrollmätning av ett ifrågasatt distrikt, vilket innebär att facket i stort sett kastat in handduken och lämnat fältet fritt för arbetsgivaren att efter eget gottfinnande tidsätta distrikt. Tidsättning av distrikt är helt avgörande för den faktiska timlönen, centralt avtalade timlöner är i stort sett ovidkommande.

Fackliga förtroendevalda fortsätter dock som om allt var frid och fröjd, umgås ofta vid utövandet av fackliga förtroendeuppdrag enl Medbestämmandelagen väl intimt med arbetsgivarna, belönas med fördelaktigt mätta distrikt, åtnjuter fackliga ledigheter mm samtidigt som organisationsgraderna blir allt lägre och kontakten med arbetskamrater lämnar det mesta att önska och rekryteringsansträngningarna uteblir.

De beräkningsalgoritmer som används av tidningsarbetsgivarna  för att beräkna tidsåtgången för utdelningsdistrikten hemlighålls och förefaller i många fall resultera i skarpa undertidssättningar av distrikt. Mellan tummen och pekfingret ligger de faktiska timlönerna 15 – 20 procent under de kollektivavtalsreglerade lönerna.

De på ledande borgliga tidningars ledarsidor omhuldade sänkta ingångslönerna kan naturligtvis förstås sedda i ljuset av de oroväckande låga sysselsättningsgraderna hos nyanlända och inte så nyanlända.

Men, i kombination med en nu existerande brutal fusk- och lönepressarkultur hos t.ex. tidningsarbetsgivarna, facklig skleros, fackliga glaspärlespel, vänskapskorruption och passivitet kan resultatet bli en riktigt giftig cocktail.

Det behövs en kulturrevolution inom den fackliga rörelsen utan en sådan vitalisering kan vi bl a mot bakgrund av det tryck på löner som nyanlända och rationaliseringar för med sig se fram mot ett skeende där det nyskapas stora befolkningssegment av arbetande fattiga.

Vill vi ha denna verklighet?