De kluvna tungornas hegemoni

Många vackra ord på morgontidningarnas ledar- och debattsidor om klimatkris och klimatåtgärder.  Verkligheten på företagens bakgårdar kan dock vara ”etwas ganz anderes”.

Ta Bonniers med DN, Sydsvenskan och nu sedan en tid också Helsingborgs Dagblad. Man skulle kunna tro att ett så upplyst tidningsledarskap med liv och lust skulle gå in för att vara ett föredöme på klimatområdet. Men så icke. I vart fall inte inom den del av verkligheten , nämligen tidningsdistribution, där jag har privilegiet att blicka in.

För något år sedan gick min privata distributionsbil, en Smart (Mercedez) sönder. Kostnadsförslaget från Hedin bil löd på femton – tjugotusen kronor, bilen var inköpt ett år tidigare för 32 tusen. En totalkostnadsanalys av mina bilkostnader för att använda privatbil i tidningsdistribution pekade på årliga underskott på upp mot trettitusen kronor (väldigt mycket pengar i yrkesgrupper med månadsnettolöner på fjorton-tretton tusen kronor). Underskotten bekräftades av andra distributörer.

Jag nappade alltså inte på reparationsförslaget utan det fick bli en snabb utförsäljning på Blocket för dryga skrotvärdet. Därefter elcyklar jag vilket är en utmaning bl.a. vid extremväder och stora distributionsvolymer. Bonus är en robust grundkondition.

Men huvudpoängen är att elcykling sitter som hand i handske med distributionsdistriktet som till hälften består av ett labyrintartat radhusområde med  gång/cykelvägar separerade från bilgator och till hälften av ett hårt väderexponerat villaområde med smala gudor och höga trottoarkanter (däck/bil-dödare) som sträcker sig ändå fram till sundet.

Distributionskörningen  innefattar förflyttning över  20 – 30 kilometer samt broms/stopp/acceleration vid 300 – 500 brevlådor. Ett maximalt energiförbrukande körbeteende  och kristallklart optimerat för eldrivna fordon med höga verkningsgrader och energiåtervinning vid bromsning. För ändamålet har jag importerat en lastcykel från USA och försett denna med en middrive elmotor från Tjeckien/Kina.

Arbetsgivaren ser dock det hela genom lönsamhetens prismor. Morgontidningarna skall ut så snabbt som möjligt och detta med bensinfordon som har fördelen att de kan ta maximalt med extramaterial, kampanjer, A-post och direktadresserad reklam. Ointresset för att växla utsläpp mot arbetstid är kompakt från arbetsgivaren dvs i slutändan Bonniers.

Alltså när det uppstår en konflikt mellan kortsiktig lönsamhet å ena sidan och klimatanpassning (elcykling är 40 – 60 ggr energieffektivare, tyst, mycket säkrare och helt utan lokala utsläpp) och något längre arbetstid å den andra sidan så darrar inte arbetsgivaren på manschetten, den kortsiktiga lönsamheten vinner.

Ägare,  företagsledning, fackliga företrädare och anställda verkar inte ens ha tagit ett första halvt stapplande steg mot klimatmedvetenhet. Alltmedan man  på ägarnas ledar- och debattsidor och på distributionsarbetsgivarens hemsida kan om klimatanpassning vackra ord läsa…………..

Hur ska det nu bli med det nya milleniet Bonniers, ska vi brinna upp?

 

Katarsis när Sanders och Trump bryter etablissemangets lögnhegemoni om Irakkriget 2003

Spännande i de amerikanska primärvalen. Har en känsla att man måste gå tillbaka till amerikanskt 30-tal för att hitta primärvalskampanjer som innehåller så starka tabubrytande kryddor. Det är Sanders och Trump som levererar och de är de som inhöstar väljares och opinioners belöningar mot de flesta odds.

De politiska och mediala etablissemangen är åtminstone för ett tag rejält överkörda – härligt, oj vad etablissemangen ojar sej (även de svenska,se t.ex. ledare i Helsingborgs Dagblad, 13/3-2016). Sanders tillhör den lilla eliten av modiga i amerikanska kongressen som vågade rösta emot det andra Irakkriget.

Trump som själv  finansierar sin kampanj har insett vad klockan är slagen vad gäller etablissemangets ljugande och har ackompanjerad av republikanska politrukers buanden sagt att det inte fanns några massförstörelsevapen i Irak samt att presidenten och hans administration avsiktligt ljög om massförstörelsevapnen. ”Mainstream Media” varianten är att presidenten var vilseledd av felaktiga underrättelserapporter.  Bravo Sanders och Trump!

Allt detta till trots blir det en slant från mej på Hillary Clinton som vinnare i den slutliga presidentvalskampanjen, Sanders når nog inte ändå fram för att bli nominerad av demokraterna, men han kommer att ha satt en mycket stark prägel på den politiska agendan i det demokratiska lägret. Framförandet av Sanders politik på Internet är något av det bästa jag sett, titta bara på den här videon om inkomst och förmögenhetsskillnader.

 

 

Tyvärr blir det ändå blir knepigt för den vithårige 74-årige Sanders att slå en stajlad men en inte heller helt purung Hillary Clinton med maxat etablissemangstöd och med inte okänd make i ryggen i den slutliga demokratiska nomineringsprocessen. Samtidigt börjar det bli sent nu för de inre makteliterna inom det Republikanska partiet att manövrera ut Trump men kanske inte fullständigt omöjligt.

Trumps massmediala framtoning och generella politiska budskap har kända akilleshälar, välkommenterade här på Gröna bloggar.  Clinton avgår enl mina odds som segrare i en presidentvalskampanj: Clinton vs Trump. Jag sätter oddset 3:1.

De nu kända Republikanska Trumpalterntiven ser inte heller ut som vinnare i den slutliga presidentvalskampanjen – dock allt för många okända faktorer för mej för att sätta odds på Clinton vs Trumpalternativ.

I den osannolika matchen Trump vs Sanders sätter jag oddset 5:3 till Trumps favör.

Osvuret som alltid bäst.

Schizofreni på Helsingborgs Dagblads ledarsida

SchizofreniRåder en viss schizofreni inom ledande papperstidningar. Mycket tal om att det behövs lägre ingångslöner för att nagga de höga arbetslöshetssiffrorna bland nyanlända i kanten. Det ligger på sätt och vis en del i detta. På ledarsidorna föreställer man sig väl att det handlar om löner på 15 tusen kronor i månaden på kollektivavtalsanslutna företag.

Verkligheten inom företag i tidningsbranschen närliggande områden indikerar dock att det redan i nuläget finns många arbetsuppgifter som utförs till faktiska timlöner som ligger långt under de åststundade 15 tusenkronorna.

Svensk Direktreklam är kanske det mest brutala exemplet. Absurt undertidsatta utdelningsdistrikt är legio. För att klara av beting/timlöner krävs prestationer som förutsätter extrema fysiska ansträngningar, galopp upp- och ner för trappor och ett stenhårt flås på alla förflyttningar. Många distributörer väljer att lägga sig på en rimlig och säker prestationsnivå men får betala med sänkta timlöner, kanske ner mot 50 – 60 kronor i timmen, vilket ger månadslöner vid en teoretisk full sysselsättningsgrad på under 10 tusen kronor. Den kollektivavtalsreglerade minimilönen på, vill jag minnas 80 kr i timmen, tillämpas i praktiken inte alls, kräver anmälning av övertid, de flesta som försöker får förmodligen avslag, eller om de får bifall uteblir kontraktsförlängning och nya jobb.

Den fackliga organisationsgraden är extremt låg och facket rör inte ett lillfinger för oorganiserade samtidigt som facket inte gör större ansträngningar för att värva medlemmar. Vid konflikt med oorganiserade inblandade utgår ingen ersättning till de oorganiserade. Om facket vinner i AD stoppar facket pengarna i egen ficka!

Inom tidningsbranschens helägda distributionsföretag råder delvis analoga förhållanden. Erfarenhet pekar på undertidsatta utdelningsdistrikt på mellan några procent och 25-30 procent. Centralt har facket accepterat att ta bort den fackliga rätten till kontrollmätning av ett ifrågasatt distrikt, vilket innebär att facket i stort sett kastat in handduken och lämnat fältet fritt för arbetsgivaren att efter eget gottfinnande tidsätta distrikt. Tidsättning av distrikt är helt avgörande för den faktiska timlönen, centralt avtalade timlöner är i stort sett ovidkommande.

Fackliga förtroendevalda fortsätter dock som om allt var frid och fröjd, umgås ofta vid utövandet av fackliga förtroendeuppdrag enl Medbestämmandelagen väl intimt med arbetsgivarna, belönas med fördelaktigt mätta distrikt, åtnjuter fackliga ledigheter mm samtidigt som organisationsgraderna blir allt lägre och kontakten med arbetskamrater lämnar det mesta att önska och rekryteringsansträngningarna uteblir.

De beräkningsalgoritmer som används av tidningsarbetsgivarna  för att beräkna tidsåtgången för utdelningsdistrikten hemlighålls och förefaller i många fall resultera i skarpa undertidssättningar av distrikt. Mellan tummen och pekfingret ligger de faktiska timlönerna 15 – 20 procent under de kollektivavtalsreglerade lönerna.

De på ledande borgliga tidningars ledarsidor omhuldade sänkta ingångslönerna kan naturligtvis förstås sedda i ljuset av de oroväckande låga sysselsättningsgraderna hos nyanlända och inte så nyanlända.

Men, i kombination med en nu existerande brutal fusk- och lönepressarkultur hos t.ex. tidningsarbetsgivarna, facklig skleros, fackliga glaspärlespel, vänskapskorruption och passivitet kan resultatet bli en riktigt giftig cocktail.

Det behövs en kulturrevolution inom den fackliga rörelsen utan en sådan vitalisering kan vi bl a mot bakgrund av det tryck på löner som nyanlända och rationaliseringar för med sig se fram mot ett skeende där det nyskapas stora befolkningssegment av arbetande fattiga.

Vill vi ha denna verklighet?

EU – ett styrkebälte, trots allt

eu

Läser på ledarsidan i budexet av dagens Helsingborgs Dagblad om EU och flyktingkrisen. Ledaren andas det vanliga EU uppläggets kverulansvals men slutar med det postiva anslaget ”Ett sätt är att även om det blåser lite kallt, tro på det vi trodde på – trots allt”. Denna formuleringen kan man instämma i – no problems, men det är något i HDs sätt att närma frågorna som känns långt ifrån klockrent. Borde man inte ställa sig frågan: hur skulle Europa ha hanterat denna nu uppkomna flyktingkrisen utan EU, dess regelverk och institutioner?

Slut ögonen och se framför er ett London, ett Paris, ett Berlin, ett Warszawa eller ett Budapest som inte bands samman av en union. Det hade fått utlysas en en europeisk konferens för att hitta en lösning på flyktingkvoter utan deltagandetvång och utan beslutsregler. Nu är det en självklarhet att EU tar gemensamma beslut om flyktingfrågor, men utan EU är det långt ifrån självklart att det hade blivit några gemensamma beslut överhuvud taget, kanske hade det inte ens sin gång blivit en flyktingkonferens, beror på hur de mellanstatliga relationerna hade sett ut.

”Var blev ni av, ljuva drömmar om en kraftfull union” är HD ledarens rubrik. Men jag tycker mig minnas att det var bara igår som samma tidning talade om en alltför långtgående överstatlighet i EU som ett problem! Vilket ben ska det stås på?

Aldrig fel att ställa den historiska frågan om inte, t.ex. om inte tyskarna förlorat i första världskriget? De gångna 60 – 70 åren rymmer ett stort antal viktiga europeiska skeenden som utan EU och dess föregångare i många fall hade löpt i andra och mycket undermåligare banor.

Man tänker t.ex. på Portugals, Spaniens och Greklands övergång från diktatur till demokrati. I samtliga fall spelade EU en positiv roll för att möjliggöra övergången till demokrati genom att ställa i utsikt medlemskap vilka sågs som garantier mot alltför dramatiska inrikespolitiska omläggningar i socialistisk eller kommunistisk riktning.

Andra frågor är om  återföreningen mellan Öst- och Västtyskland överhuvud taget varit möjlig utan EU och hur de östeuropeiska lydstaterna inom Sovjetblocket hade hanterat sina gräns- och minoritetsfrågor efter Sovjetunionens sönderfall.

Visst gnisslar det här och där i EU och visst inträffar det oroande saker som t.ex. när den holländske internrevisorn och visselblåsaren, Paul van Buitenen, klämdes åt av säkerhetsstrukturer efter att ha avslöjat korruption på hög nivå inom EU. Men  ett Europa scenario i efterkrigstiden utan EU framkallar inget annat än rysningar.