En systemansats:fossilindustri, bilar, infrastruktur, externetableringar och stadsplanering.

Allt hänger ihop, ibland är det lätt att tappa bort de stora sammanhangen när man är mitt uppe i något specifikt engagemang. Men minsann, allt hänger ihop – det är nästan religion. Ibland blir det extra tydligt som när Gyllenhammar arbetade för sitt upplägg med den norska oljan och gasen, hade förstås varit fina fisken sett från ett traditionellt BNP perspektiv men mer sumpfiskaktigt sett från ett uthålligt.

Så det är bara att hålla Foucault i handen och vandra genom strukturernas orsakssamband:allt_hanger_ihop4

 

Kommentar till debattinlägg i Dagens Industri den 27e januari 2014

solel-carpark
Debattinlägg: Sverige skall inte ta efter Tysklands energipolitik
Frågan om Sverige ska ta efter Tysklands energipolitik är inte relevant


Frågan i debattinlägget är nonsensbetonad. Sverige behöver inte bygga fossilbaserad energiproduktion vare sig om vi väljer att ha kvar kärnkraften eller om vi väljer att ersätta kärnkraften med vind-, solkraft- eller annan alternativ el.


En mer relevant fråga att ställa hade varit om Sverige skall avveckla kärnkraften efter tysk förebild och förvisso efter ett helt inhemskt ställningstagande i form av en folkomröstning. Denna fråga bör givetvis besvaras jakande, slutförvaringsproblematik och risken för det oförutsägbara kärnkraftshaveriet väger tydligt ner vågskålen till förmån för kärnkraftsavveckling. Även sårbarhets- och maktdecentraliseringsskäl talar för ett slut för svensk kärnkraft.


Hade också varit bra om vetenskapsakademikerna hade redovisat den del av kostnaden för utbyggnad av kraftnätet som motiveras av tillkommande vindel. Denna del är väl mindre än 60 miljarder kronor?


Tyskarna väljer att inte välja minsta motståndets väg. Gissningsvis kommer denna politik att på sikt bli lönsam och tyskarna/svenskarna/schweizarna  lär även lösa kommande obalanser med energilagring och smarta nät. Men di svenske kan hamna på efterkälken med tillämpningen av denna teknik som ju också  är en av våra paradgrenar om vi sväljer kärnkraftsivrarnas argument.

Dags att återuppväcka 68-andan!

Det behövs mer tryck i klimatfrågan. Hur fixar vi detta? Genom att gå på månadsmöten i någon lokal partiorganisation?  Ridå.

Läget är allvarligt och medlen får anpassas därefter. Alltså talar vi nu om utomparlamentariska aktioner.

Snällvarianten är demonstrationer med polistillstånd. Varför inte arrangera klimatmarscher mot Stockholm från olika landsdelar.

Marscherna skulle sedan kunna avslutas med demonstrationer mot de stora klimatsyndarna, Kina, USA och Indien. Rosenbad kunde få sig en släng också. Kanske också något för oljebolagen.

På dom!