Katarsis när Sanders och Trump bryter etablissemangets lögnhegemoni om Irakkriget 2003

Spännande i de amerikanska primärvalen. Har en känsla att man måste gå tillbaka till amerikanskt 30-tal för att hitta primärvalskampanjer som innehåller så starka tabubrytande kryddor. Det är Sanders och Trump som levererar och de är de som inhöstar väljares och opinioners belöningar mot de flesta odds.

De politiska och mediala etablissemangen är åtminstone för ett tag rejält överkörda – härligt, oj vad etablissemangen ojar sej (även de svenska,se t.ex. ledare i Helsingborgs Dagblad, 13/3-2016). Sanders tillhör den lilla eliten av modiga i amerikanska kongressen som vågade rösta emot det andra Irakkriget.

Trump som själv  finansierar sin kampanj har insett vad klockan är slagen vad gäller etablissemangets ljugande och har ackompanjerad av republikanska politrukers buanden sagt att det inte fanns några massförstörelsevapen i Irak samt att presidenten och hans administration avsiktligt ljög om massförstörelsevapnen. ”Mainstream Media” varianten är att presidenten var vilseledd av felaktiga underrättelserapporter.  Bravo Sanders och Trump!

Allt detta till trots blir det en slant från mej på Hillary Clinton som vinnare i den slutliga presidentvalskampanjen, Sanders når nog inte ändå fram för att bli nominerad av demokraterna, men han kommer att ha satt en mycket stark prägel på den politiska agendan i det demokratiska lägret. Framförandet av Sanders politik på Internet är något av det bästa jag sett, titta bara på den här videon om inkomst och förmögenhetsskillnader.

 

 

Tyvärr blir det ändå blir knepigt för den vithårige 74-årige Sanders att slå en stajlad men en inte heller helt purung Hillary Clinton med maxat etablissemangstöd och med inte okänd make i ryggen i den slutliga demokratiska nomineringsprocessen. Samtidigt börjar det bli sent nu för de inre makteliterna inom det Republikanska partiet att manövrera ut Trump men kanske inte fullständigt omöjligt.

Trumps massmediala framtoning och generella politiska budskap har kända akilleshälar, välkommenterade här på Gröna bloggar.  Clinton avgår enl mina odds som segrare i en presidentvalskampanj: Clinton vs Trump. Jag sätter oddset 3:1.

De nu kända Republikanska Trumpalterntiven ser inte heller ut som vinnare i den slutliga presidentvalskampanjen – dock allt för många okända faktorer för mej för att sätta odds på Clinton vs Trumpalternativ.

I den osannolika matchen Trump vs Sanders sätter jag oddset 5:3 till Trumps favör.

Osvuret som alltid bäst.

De superrika

Superrerika_bilar

Pikettys siffror är inte bara nuffror dom syns i verkliga livet. SVTs dokumentärer ”De superrika” vars första del kan ses ännu några dagar på SVT Play kittlar oss med interiörer som inte borde överraska men som gör det i alla fall. Var det 108 styckna  pound-sterling miljardärer i Storbritannien, dvs 108 förmögenheter i Storbritannien på över 12 miljarder kronor? Avundsjuk på ett personligt plan? Nix! Knappast, existentiellt/filosofiskt är väl dessa pengastaplar närmast att likna vid jättelika mausoleor.

Någon av de i dokumentärerna intervjuade miljardärerna uttrycker bekymmer för att den accelererande förmögenhetsöverföringen till superrika utgör ett systemfel inom den kapitalistiska ekonomin, dvs det som Piketty säger i sin bok om kapitalet, som leder till punkterade bubblor, depressioner och lågkonjunkturer. Lånefinansierad konsumtion kan i viss mån hålla systemet igång, men det funkar inte hur länge som helst, förr eller senare blir det stopp.

Alltså, huvudet på spiken: de superrika har ett egenintresse av att beskattas hårdare, kanske mycket hårdare, mer preciserade anvisningar för hur detta skall åstadkommas lär vartefter tränga sej fram i den globala politisk/ekonomiska diskussionen. En liten minoritet av miljardärerna  sådana som Gates, Buffett och Zückerberg är några  (dom träffas säkert och snackar) som insett vad klockan är slagen och som därför satt av betydande delar av sina astronomiska förmögenheter till ideella stiftelser.

superrika_montage2Alltid trevligt med miljardärer som tänker lite i samhälleliga banor.  Ideella stiftelser må vara sympatiska men är trixiga eftersom de kan slå blå dunster i ögonen på folk som kan få uppfattningen att nu är problemet fixat när det i själva verket inte är det.

Samtidigt är många rädda för att ökad beskattning av miljardärer kommer att sätta käppar i hjulen på det globala ekonomiska system. Piketty uttrycker en preferens för höjda förmögenhetsskatter. Alla indragningar behöver dock inte ha karaktären av permanenta beskattningar av kapital och kapitalinkomster.

Det går också alldeles utmärkt att tänka sej engångsindragningar typ reformationstidens och t.ex. den franska revolutionens indragningar av kyrko- och klosterförmögenheter eller Karl den XI indragning efter förmyndarregerings och drottning Kristinas enorma och lättsinniga bortskänkande av mark och gods.

Även högerinriktade demokratiska politiker inser rimligen, förr hellre än senare, att en alltför stark global ekonomisk miljardärselit oundvikligen leder till repression och smygfascism eller kanske t.o.m. i tillspetsade lägen till fascistiska kupper i större demokratiska länder.

I åtgärdsprogrammet är global koordination ett nyckelord.