Drachmer – räddningen för grekerna?

GreklandAnalyserna om varför Grekland har problem avlöser varandra. Kritiken mot Grekland handlar mycket om alltför generösa pensioner, ett komplicerat och oreformerat skattesystem, ogenomförda sparpaket o.s.v. Men frågan är: hade Grekland någonsin en chans?  Det har talats om att det efter finanskrisen 2008 har uppdagats att budgetunderskottet var mycket större än vad som redovisats? Big surprise! Faktum är att det var fusk från första början.  Budgetunderskott och statsskuld som procent av BNP var mycket större än de i medlemskraven stipulerade 3% och 60%.

Någon uppgift säger att budgetunderskottet tack vara statistiska manipulationer kan ha varit så stort som 10 procent av BNP när Grekland blev medlem i valutaunionen år 1999.

Viljan tog över sanningssökeriet. Ett antal statstjänstemän i myndigheter och departement i Grekland i samarbete med stora finansfirmor fabricerade dessa statistiska manipulationer. Ett antal beslutsfattarhuvuden i den grekiska statsförvaltningen skulle ha rullat. Någon sådan rullning har inte synts till.

EU-kommissionens folk såg mellan fingrarna. Att kompetensen att uppdaga sanningen inte skulle ha funnits i berörda direktorat i Bryssel bär inte trovärdighetens prägel. Man har inte velat se. De som velat har förmodligen kört in i återvändsgränder för karriären. Fuskarna med sina feta gumpar har suttit säkert i förarsätena.

Situationen nu i Grekland liknar på sätt och viss Sveriges ekonomiska belägenhet i slutet av sjuttiotalet och början av åttiotalet (med undantag för gumparna för i Sverige redovisades allt öppet). En våldsam expansion av den offentliga sektorn hade då gjort Sverige konkurrenssvagt. Lösningen blev ett antal devalveringar, inte mindre än fem stycken mellan år 1976 och 1982 på sammanlagt 45 procent!

En medicin som hette duga. Sen följde börsrally och svenska kronan som på 60-talet varit i paritet med D-marken växlades efter kuren  in med fem kronor  till en D-mark!  Att grekerna nu skulle kunna besparings- och kostnadsbromsa sig ur eländet verkar högst osannolikt. Det låter sig nog knappast göras med bibehållen demokrati.

Den politiska viljan att hålla kvar Grekland i euron är stark men verkligheten är förmodligen starkare. Gissningsvis behöver grekerna nu ännu ett stålbad: exit ur euron och devalvering med si så där 50 procent. Det blir svältkur men fullbelagt på de grekiska hotellen bums. Ett sådant sscenario är kanske det som skrämmer makten i Bryssel mest.

Folkomröstning den 25e maj gav Nej till Höghus I Höganäs

Tvärt emot vad kommunnamnet tycks innebära så blev det ett tydligt Nej i folkomröstningen om höghus i hamnen i Höganäs.

51 procent röstade nej till höghus och 45 procent röstade ja, resten röstade blankt. Valdeltagandet blev 57 procent. Skönt att det gick vägen men jag hade faktiskt räknat med ett ännu starkare nej, men en del har väl fallit för det märkliga utvecklingsargumentet, dvs. att höghus med bostäder, hotell och butiker automatiskt skulle sätta i gång någon sorts utveckling.Folkomröstningen är som alla lokala folkomröstningar i Sverige endast rådgivande men utslaget bör rimligen sätta stopp för kommunledningens utförsäljningsplaner av mark i hamnen till Peter Witander & Cos bolag, Högkvarteret..Hur som helst blir jag nu en dyr flaska whisky rikare eftersom jag slaget vad med Leif på Nyhamn Data om utgången av folkomröstningen. PS det var Leif som föreslog den dyra whiskyn.

Kommentar till debattinlägg i Dagens Industri den 27e januari 2014

solel-carpark
Debattinlägg: Sverige skall inte ta efter Tysklands energipolitik
Frågan om Sverige ska ta efter Tysklands energipolitik är inte relevant


Frågan i debattinlägget är nonsensbetonad. Sverige behöver inte bygga fossilbaserad energiproduktion vare sig om vi väljer att ha kvar kärnkraften eller om vi väljer att ersätta kärnkraften med vind-, solkraft- eller annan alternativ el.


En mer relevant fråga att ställa hade varit om Sverige skall avveckla kärnkraften efter tysk förebild och förvisso efter ett helt inhemskt ställningstagande i form av en folkomröstning. Denna fråga bör givetvis besvaras jakande, slutförvaringsproblematik och risken för det oförutsägbara kärnkraftshaveriet väger tydligt ner vågskålen till förmån för kärnkraftsavveckling. Även sårbarhets- och maktdecentraliseringsskäl talar för ett slut för svensk kärnkraft.


Hade också varit bra om vetenskapsakademikerna hade redovisat den del av kostnaden för utbyggnad av kraftnätet som motiveras av tillkommande vindel. Denna del är väl mindre än 60 miljarder kronor?


Tyskarna väljer att inte välja minsta motståndets väg. Gissningsvis kommer denna politik att på sikt bli lönsam och tyskarna/svenskarna/schweizarna  lär även lösa kommande obalanser med energilagring och smarta nät. Men di svenske kan hamna på efterkälken med tillämpningen av denna teknik som ju också  är en av våra paradgrenar om vi sväljer kärnkraftsivrarnas argument.