Höganäs kommuns arbete med cykelinfrastrukturen går i snigelfart och är höljt i dunkel

Den i föregående inlägg refererade incidenten där jag blev påkörd bakifrån av en tokstolle till bilist på Köpmansgatan aktualiserar frågan om cyklingens förutsättningar på Höganäs viktigaste butiksstråk, Köpmansgatan och Storgatan. Frågan  är inte precis ny. I motionen nedan  från Miljöpartiet (november 2015) föreslås som en av de viktigaste åtgärderna att dessa gator får cykelbanor, helst i båda riktningarna.

Motionen avslogs dock av kommunfullmäktiges majoritet med hänvisning till att kommunen redan arbetar med frågorna. Synligt resultat från sådant arbete har dock varit klent. Framför allt är cyklisterna fortfarande satta på undantag på Köpmans- och Storgatan. I yttrande från förvaltningen till kommunstyrelsen sägs att det ”inte är önskvärt att en person ansvarar för alla de områden som täcks av cykelfrågor”. Svaret är trixigt eftersom motionen inte föreslår att en person skall ges allt ansvar för alla cykelfrågor, vilket hade varit urbota korkat, utan att en person ges ett övergripande ansvar  för cykelfrågor. En viss skillnad! Förvaltningen svarar alltså på en fråga som inte är ställd och undviker att svara på den ställda frågan.

Om man besöker kommunens hemsida hittar man ingen sammanhållen redovisning av hur kommunen avser förbättra cykelinfrastrukturen, någon plan finns inte. Det går därmed inte att få en uppfattning om vad kommen har för avsikter på cykelområdet.  Det finns en trafikstrategi. Denna innehåller dock inte någon genomtänkt eller kvalificerad plan för cyklingen.

Väldigt mycket återstår att göra för Höganäs vad gäller cykling. Kommunen har heller inte, trots förslag, velat  deltaga i Cykelfrämjandets Velometer som är en ambitiös utvärdering av cykelinfrastrukturen  hos svenska kommuner.

Och det är inte särskilt konstigt att Höganäs kommun inte vill bli granskad för i Höganäs har bilen högsta prioritet och det syns i trafikplaneringen. Sen kan man säga vad man vill från kommunledningen. Facit finns i verkligheten. Att hänvisa till att ”vi arbetar med frågorna” är inte gott nog. Bättre svar måste ges på frågorna, vad, var, hur mycket och när?

 

Upp

De kluvna tungornas hegemoni

Många vackra ord på morgontidningarnas ledar- och debattsidor om klimatkris och klimatåtgärder.  Verkligheten på företagens bakgårdar kan dock vara ”etwas ganz anderes”.

Ta Bonniers med DN, Sydsvenskan och nu sedan en tid också Helsingborgs Dagblad. Man skulle kunna tro att ett så upplyst tidningsledarskap med liv och lust skulle gå in för att vara ett föredöme på klimatområdet. Men så icke. I vart fall inte inom den del av verkligheten , nämligen tidningsdistribution, där jag har privilegiet att blicka in.

För något år sedan gick min privata distributionsbil, en Smart (Mercedez) sönder. Kostnadsförslaget från Hedin bil löd på femton – tjugotusen kronor, bilen var inköpt ett år tidigare för 32 tusen. En totalkostnadsanalys av mina bilkostnader för att använda privatbil i tidningsdistribution pekade på årliga underskott på upp mot trettitusen kronor (väldigt mycket pengar i yrkesgrupper med månadsnettolöner på fjorton-tretton tusen kronor). Underskotten bekräftades av andra distributörer.

Jag nappade alltså inte på reparationsförslaget utan det fick bli en snabb utförsäljning på Blocket för dryga skrotvärdet. Därefter elcyklar jag vilket är en utmaning bl.a. vid extremväder och stora distributionsvolymer. Bonus är en robust grundkondition.

Men huvudpoängen är att elcykling sitter som hand i handske med distributionsdistriktet som till hälften består av ett labyrintartat radhusområde med  gång/cykelvägar separerade från bilgator och till hälften av ett hårt väderexponerat villaområde med smala gudor och höga trottoarkanter (däck/bil-dödare) som sträcker sig ändå fram till sundet.

Distributionskörningen  innefattar förflyttning över  20 – 30 kilometer samt broms/stopp/acceleration vid 300 – 500 brevlådor. Ett maximalt energiförbrukande körbeteende  och kristallklart optimerat för eldrivna fordon med höga verkningsgrader och energiåtervinning vid bromsning. För ändamålet har jag importerat en lastcykel från USA och försett denna med en middrive elmotor från Tjeckien/Kina.

Arbetsgivaren ser dock det hela genom lönsamhetens prismor. Morgontidningarna skall ut så snabbt som möjligt och detta med bensinfordon som har fördelen att de kan ta maximalt med extramaterial, kampanjer, A-post och direktadresserad reklam. Ointresset för att växla utsläpp mot arbetstid är kompakt från arbetsgivaren dvs i slutändan Bonniers.

Alltså när det uppstår en konflikt mellan kortsiktig lönsamhet å ena sidan och klimatanpassning (elcykling är 40 – 60 ggr energieffektivare, tyst, mycket säkrare och helt utan lokala utsläpp) och något längre arbetstid å den andra sidan så darrar inte arbetsgivaren på manschetten, den kortsiktiga lönsamheten vinner.

Ägare,  företagsledning, fackliga företrädare och anställda verkar inte ens ha tagit ett första halvt stapplande steg mot klimatmedvetenhet. Alltmedan man  på ägarnas ledar- och debattsidor och på distributionsarbetsgivarens hemsida kan om klimatanpassning vackra ord läsa…………..

Hur ska det nu bli med det nya milleniet Bonniers, ska vi brinna upp?

 

Helt rätt, bristande cykelförvaring är en orsak till icke-cykling

Boendeintegrerade parkeringar av klass är en viktig pusselbit för att sätta fart på användning av ett fordon, se tidigare blogginlägg. Man tänker här i första hand på bilparkeringar, garage, car-portar och parkeringsplatser som placeras i omedelbar närhet till själva boendet. Man behöver knappt bli kall eller våt vid dåligt väder, bara att ta några steg, öppna och sätta sig i bilen och trycka på gasen. Bra för handikappade men farligt, farligt för fysiskt fungerande Svensson. Alltså ut med de  boendeintegrerade bilparkeringarna och in med boendeintegrerade cykelparkeringar, trösklarna höjs för bilkörning och sänks för cykling.Cyklar efter storm webb

Rent allmänt är ju kontrasterna mellan ett välmående villaområde och ett hyreshusområde slående. I villaområdet kan avnjutas designade trädgårdar, växthus, car-portar och bekväma garage med fjärrstyrda garageportar, dyrbara rot-avdrag finansierade om- och tillbyggnader.

I hyreshusområdena hålls allt inom snäva budgetramar, detta gäller inte bara nerprioriterade och löjliga cykelförvaringsmöjligheter utan i största allmänhet så finns kaserntänket kvar i hyreshusområden, sterila utemiljöer och  relationer mellan fastighetsförvaltning och boende präglade av förmyndarmentalitet, arrogans och lomhördhet från de fastighetsansvarigas sida och av infantil kverulans från de boendes sida.

Sedan länge finns det i detta land en förening för hyresgäster, vissa boende är fortfarande medlemmar och betalar väl tilltagna månadsavgifter. I mitt område kostar ett medlemskap 82 kr i månaden, dvs 982 kr om året. För en pensionär med små marginaler är detta en summa pengar som inte kan ignoreras, de flesta tanter (mest tanter här) verkar också ha gått ur Hyresgästföreningen. Hyresgästföreningen har helt enkelt blivit för dyr och levererar inte vad den ska vad gäller att driva krav på förbättringar i boendemiljön t.ex säkra och fungerande cykelparkeringar.

Hur ska då pusselbiten god cykelparkering komma på plats i flerfamiljs/hyreshusområden? I bostadsrättsföreningar tar man givetvis upp frågan på medlems/styrelsemöten, i hyreshus kan man om man är utrustad med sisyfosisk uthållighet och en del privata marginaler ta upp saken med hyresgästföreningen, har man inte denna profil kan man namninsamla och föra fram krav och resonemang direkt till fastighetsägaren, här kan lyhördheten variera men åtminstone de kommunala bostadsbolagen är ju om det kniper också ibland åtkomliga bakvägen genom den politiska porten.

Personligen lutar jag åt att bygga lite mer påkostade cykelgarage och erbjuda dessa mot en rimlig hyra, borde räcka med 50 – 100 kronor i månaden. Skall man finansiera med hyreshöjningar riskerar man att stöta på motstånd.

Eftersom de flesta kommuner vid det här laget har antagit cykelpolicies mm borde det väl dessutom gå att klämma fram ett anslag för investering i cykelgarage till fastighetsägarna ur den kommunala budgeten. Nyss såg jag t.ex. en uppgift i Dagens Nyheter om att, jag tror det var 700 miljoner kr, var outnyttjade i Stockholms kommuns cykelmiljard. Varför inte öronmärka pengar ur sådana kommunala cykelbudgetar för investeringsbidrag för cykelgarage i anslutning till flerfamiljshus?

Medan man väntar på att fastighetsägaren skall få loss tummarna kan det vara klokt att vidta vissa skyddsåtgärder på egen hand som fastlåsning av cykel med mc-lås, användande av dubbla lås, märkning av cykel, bortplockning av batteri på elcykel och eventuellt även användande av cykellarm, finns på Biltema. Grannsamverkan är heller aldrig fel, man kan gärna uppmärksamma grannar på när cyklar lämnats olåsta (inget dumt sätt förresten att bli lite populär på).

 

Omdesigna hyreshuskonceptet

Hyreshuset upplevs av många som lite trist, ett andrahandsval som det gäller att komma ur så snabbt som möjligt. Bor själv i ett hyreshus nu, väldigt bekvämt att slippa tänka på en massa praktiska grejer som gräsklippning, snöskottning m m. Det är nog, sett i det stora hela, ett mycket bra hyreshus men det finns vissa nackdelar.

flerfamiljshus_och_turning-torsoVill man få något ändrat eller fixat  har man att tampas med fastighetsförvalningen.
Härförledes tog jag t.ex. upp frågan om bättre cykelförvaringsmöjligheter i markplan med bovärden, väderskydd, bra fastlåsningsmöjligheter och laddstolpar för elcyklar. Mina önskemål bemöttes med ”jaja vill du ha det här då kan du köpa villa”. Korkat svar,  jag lyckades dock passa på den fina dispytmöjligheten.

Ganska mycket svart-vitt tänkande i frågan hyreshus kontra villa. Sett ur ett miljö- och uthållighetsperspektiv är hyreshuset/flerfamiljshuset överlägset med ett bättre markutnyttjande, mindre investering, materialåtgång, väsentligt lägre klimatutsläpp per person.

I Mölle där jag bott ett tag hade vi en granne i ett stort stenhus med direktverkande el för uppvärmning som hade en årsförbrukning på 60 000 kwh plus klimatusläpp från ett par bilar för nästan dagliga t o r transporter till centralorten på 20 – 30 kilometer. Detta kan jämföras med min nuvarande årliga elförbrukning i en liten hyreslägenhet på 800 kwh och möjlighet att klara dagliga förflyttningar i stort sett utan bil.cykelparkering

Eftersom hyreshuset i sina grundegenskaper är bättre ur miljösynpunkt borde man se till att det också, från ett bredare boendeperspektiv, blev attraktivare med hyresrätt/flerfamiljshus. En ingång till hur man gör detta är att titta på hur man fullt ut kan utnytta den utväxlingspotential som följer av det koncentrerade boendet. Små lägenheter är billiga men saknar av utrymmesskäl vanligen ett antal fördelar hos villaboendet.

Genom att bygga in mötes/festlokaler, andra funktioner, t.ex hobbyrum för att snickra, väva mm, lokal för fysisk träning, eventuellt också gästlägenheter i flerfamiljshus redan från starten kan man på ett väldigt kostnadseffektivt sätt få in ett antal ”villafunktioner” i flerfamiljshuset.

Rimligen skulle man kunna bygga en bra mötes/festlokal  per 200 -400 små lägenheter.  Hyran skulle kanske behöva vara några procent högre men en sådan liten fördyring borde väga lätt ställd mot fördelarna för föreningsverksamhet, lokal demokrati  och socialt liv i största allmänhet.Väldigt mycket kan också göras för den yttre miljön i hyreshusområden som väderskyddad cykelparkering i markplan, bättre trädgårdsdesign, tillgång till odlingslott och estetisk utsmyckning. Särskilda ansträngningar bör göras för att optimera mikroklimat, solbelysning och vindbrytning.

vävstugaAv klimatskäl och för att mota Fetma- Olle i grind bör det finnas ett visst ”tuggmotstånd” mot att utnyttja bil, boendeintegrerade bilparkeringar bör undvikas eller minimeras samtidigt som cykel- och gångförflyttningar underlättas genom ett genomtänkt anläggande av cykelvägar och dessas integration i befintliga gatunät.

70 procent av lokala transporter kan göras med elcykel

mynewcargobike2Efter att ha kört en Nissan Primera på ett tidningsdistrikt i några månader med en bensinförbrukning på mellan tre och fyra liter per mil tack vara start- stoppkörning så började jag tröttna på att få en redan hårt pressad privatekonomi ytterligare dränerad av utgifter för bensinförbrukning som bara till knappt 30 procent ersattes av arbetsgivaren. Här passade en elcykeln in som hand i handske.

Problemet var bara att vanliga elcyklar typ Biltema inte klarar de tunga tidningslaster som följer med ett bildistrikt med upp till 500 – 600 stopp vid brevlådor under mina tre – fyratimmars arbetspass mellan 2 och 6 på morgonen. Vanliga cargobikes typ Kristiania var heller inte lämpliga eftersom de är svårmanövrerade för ilägg i brevlådor. Så hittade jag Yuba Mundo och den dyrare Xtra cycle på Internet (som i sådana här sammanhang är fantastiskt), vilka är utrustade med förlängt bakparti som möjliggör dubbel last.

Det blev en Yuba Mundo eftersom det var svårt att få en Xtracycle hitsänd från USA. Yuban kunde köpas genom tysk återförsäljare. Därefter var det bara att utrusta cykeln med elmotor och batteri från Kina köpta genom återförsäljare i Mölndal respektive Tjeckien. Så – nu kan jag med sinnesro avverka min pass, bra för miljön, ekonomin och fysiken. Nu gäller det bara att fixa dygnsrytmen, en viss utmaning när man jobbar 12 nätter i sträck på 12-2 schema, jobba 12 ledig 2.

Under resans gång har jag tyvärr kunnat konstatera fackligt motstånd mot att ersätta bil med cykel. Men detta är nog en fnurra som försvinner vartefter. Märkligt att vi i nådens år 2014 fortfarande håller oss med stora fordonsparker för lokala transporter där en person sitter och kör runt 1 – 1,5 ton bil med 45- 120 hästkrafters motorer för att att utföra ett transportarbete som egentligen inte kräver mer än en hästkraft. Den svenska kärleken till förbränningsmotorn är urstark men  potentialen för att ersätta lokala biltransporter med elcykeltransporter är mycket stor och med all sannolikhet också klart lönsam även räknat med en traditionell företagsekonomisk kalkyl, alltså utan hänsyn till externa miljöeffekter.