En sekulär etik

Dalai Lama, världens mest populära ledare i en opinionsundersökning 2013. Utsedd till den reinkarnerade Dalai LamaDalai Lama (14e) som tvååring.

Flydde 1959 från Tibet till Indien efter ett misslyckat väpnat uppror mot den kinesiska ockupationsmakten.

En och annan har läst hans bok ”Lycka! En handbok i konsten att leva” från 1999.

I ”Beyond Religion: Ethics for a Whole World” från 2011 argumenterar Dalai Lama för att världen behöver en sekulär etik. Man kan inte annat än att hålla med. Det behövs ett sammanhållande kitt på en djupare nivå än mänskliga rättigheter, Internationella brottmålsdomstolar mm.

De stora världsreligionerna är inåtblickande och levererar inte en fungerande global etik. Deras anhängare har dessutom en benägenhet att råka i luven på varandra. I en av resor och kommunikation alltmer sammantvinad värld som samtidigt är söndertrasad av militära konflikter behövs en gemensam etik som inte är religionsförankrad.

Det kan slutas hur många fördrag som helst om mänskliga rättigheter mm, finns det inte någon gemensam etik bakom riskeras ett skralt efterlevande.

Och inte minst, omställning till en miljömässigt uthållig värld kommer att kräva avkall på materiella privilegier i de rikare delarna av världen och hos härskande eliter i fattigare länder. Något som blir svårt utan ett etiskt fokus.

Att lagstifta fram materiella nertrappningar utan en tyngre och djupare motivation (som skulle kunna finnas i en sekulär etik) stöter på patrull från många håll, vilket så här dags hunnit bli ett välkänt faktum.

Dalai Lama betonar att en sekulär etik inte exkluderar religion och han hänvisar här till den Indiska författningen som är sekulär men inte religionsantagonistisk till skillnad från t.ex. författningarna från den franska revolutionen.