Höj skatten i tre steg på bensin, diesel och flygbränsle

Utnyttja regeringsmakten till grön skatteväxling eller avgå! Annars blir det till att gå in i nästa valrörelse med en såld själ, vilket inte är ett framgångsrecept.

Lägg fram ett paket med sänkningar av skatten på arbete, sänkningar av skatt på låginkomsttagare och arbetsgivaravgifter samt höjningar av koldioxidskatter på bensin, diesel och flygbränsle.

Totalt säljs cirka 10 miljarder liter bensin, diesel och flygbränsle om året här i landet. En höjning i tre steg under innevarande mandatperiod 3 x 80 öre skulle alltså förstärka statskassan med 24 miljarder kronor.

Detta är inte en stor skatteväxling utan snarare en minimal sådan, handlar om kanske 1 eller 2 procent av de totala skatterna i den statliga och kommunala ekonomin, men en början.

Glesbygden kan enkelt kompenseras  med olika riktade stöd. Förmodligen inte särskilt dyrt med tanke på att glesbygden är just gles.

Syftet  är att inte i första hand att minska folks möjligheter att förflytta sig bekvämt, vilket bilens A till B förflyttningar faktiskt är.

Det handlar alltså om att knåda om bilflottan, omställning till miljövänligare och mindre fordon som märkbart minskar koldioxidutsläpp samt minskar belastningen på väginfrastrukturen. Mindre och lättare bilar minskar behovet av nya vägar. En stor SUV kräver dubbelt så mycket parkerings- och vägutrymme och sliter 10 gånger så mycket på vägbanor (vägslitaget är axeltrycket i kvadrat!) som en liten bil.

I andra hand handlar det faktiskt om att något minska det totala bilåkandet. En rimlig ökning av tuggmotståndet i folks vardag (mer apostlahästar och cykling) skulle otvivelaktigt vara hälsobefrämjande. Mobiliteten för handikappade kan alltid hanteras i särskild ordning. Allt fläsk som syns i dagligvarubutiken ligger inte i köttdisk!

 

Tiden för bluffpoker är förbi.

Poker

Hur mäts egentligen Sveriges utsläpp av växthusgaser? Någon slags aggregering måste givetvis göras av olika sektorer, transporter, energi, industriprocesser o.s.v. På vilken nivå fångas data in, på nationell, regional eller kommunal? Hur går datafångsten till och vilka felkällor finns? Skall klimatansträngningar göras nationellt och eller lokalt? Rimligen måste vi jobba både uppifrån och nerifrån. Det handlar ju inte om någon slag lek som välavlönade politiker leker med skattepengar utan om blodigt allvar. Vi måste ha rejält på fötter vad gäller vårt faktaunderlag för miljöarbetet såväl i kommuner som i regeringsledda klimatförhandlingar i internationella sammanhang.

När jag härförledens satt framför datorn och trixade lite med kalkylerna från nationella emissionsdatabasen gjorde jag en förbluffande upptäckt. Jag hade lagt in en formel för att räkna ut de procentuella förändringarna i växthusgasutsläppen inom transportsektorn i Sveriges kommuner för perioden 1990 till 2010, inte den aggregerade siffran utan siffran för varje enskild kommun och varje enskilt transportslag alltså, personbilar, arbetsfordon, lätta lastbilar, tunga lastbilar och bussar, mopeder och skotrar o.s.v..

Gissa vad som poppade upp! Jag trodde det blivit något slags fel i kalkylarken, alla förändringar blev lika stora! Alltså utsläppen från mopeder ökade med 155 procent i alla kommuner under hela perioden, utsläppen från lätta lastbilar med 96,7 procent också i samtliga kommuner under hela perioden o.s.v., o.s.v.

För varje kommun läggs det alltså in en siffra för varje transportslag. Man skulle tro att denna siffra på något sätt var relaterad till den faktiska situationen i just den kommunen. Men så är det alltså inte. Vad som görs är att en nationell siffra för bensinförsäljning bryts ner, förmodligen per capita och portioneras ut på samtliga kommuner. Alltså ingen lokal datafångst i form av trafikmätningar eller dylikt bara en nationell försäljningssiffra för bensin som pytsas ut.

Den nationella databasen är alltså ett skämt eller rent av en bluff, åtminstone vad gäller transportkategorierna. Det finns en siffra för volymen för bensinen på nationell nivå, punkt slut.

Det är upp till kommunerna i mån av vilja och intresse att följa utsläppen inom transportsektorn. De flesta kommuner är inte särskilt intresserade. Hur skall nu kommunerna kunna göra ett klimatarbete värt namnet om dom inte har ett beslutsunderlag som har något med den egna verkligheten att göra?

Vissa kommuner jobbar förmodligen seriöst med dessa frågar. Den absolut övervägande majoriteten gör det inte. Det är dags för en lagstiftning som ålägger kommuner att samla in och sammanställa uppgifter om utsläpp av växthusgaser inom varje enskild kommun. Annars är det inte möjligt att jobba med lokala klimatplaner – och det vill vi väl?