Strukturen i byggbranschen

Har precis fått hjälp av en snickare i Väsby att såga till lock till torrtoor. Som vanligt blev det tid att byta några ord om tillståndet i landet. Snickaren som nu, sedan några år, är pensionär är utomordentligt duktig, snabb och professionell på höjden och bredden. Han har varit verksam i branschen i mer än 40 år här i Kullabygden.

Jag kunde inte låta bli att fråga varför i hela fridens namn han inte expanderat och anställt medhjälpare. Jag visste svaret men frågade ändå: facket, höga löner och krångel och problem i största allmänhet. Och så här ser det ut i snickeri- och byggbranschen, ett antal enmansföretag med vanligtvis duktiga svenskar eller naturaliserade invandrare, östeuropeiska operatörer med eller utan firma samt stora byggbjässar med tiotals eller hundratals anställda och upparbetade kanaler till kommunala upphandlare, kommunala planavdelningar samt förmodligen integrerade i en struktur med kartellsamarbete samt delegering till mindre aktörer för själva byggarbetet.snickare

Mellan tummen och pekfingret är 70 procent av de byggarbetare man ser röra sig i närmiljöerna, vid byggvaruhus med mera från östeuropeiska länder. Branschstrukturen verkar tydligen starkt återhållande när det gäller att skapa arbetstillfällen för svenskar och svenska ungdomar ändå finns det, som jag kunnat konstatera efter en snabbläsning av Byggnads avtal, vilket var en överraskning för mig, avtalsklausuler för lärlingslöner som tar ner bruttolönerna för byggarbetarlärlingar ända ner till 10.000 kr i månaden. Det finns t o m klausuler för vuxenlärlingslöner.

Ändå är det kört att komma in branschen som ett duktigt men oskrivet kort utan kontakter. Fungerar inte systemet med lärlingslöner?

Vattenfall provocerar svenska folket

Vattenfall_josefsson2vattenfall_hallVattenfall redovisar i sin senaste kvartalsrapport en förlust på 38 miljarder kronor vilket måste vara den största eller en av de största kvartalsförluster som någonsin redovisats av ett svenskt företag. Samtidigt regnar guldet över ledande personal. Vattenfalls direktörslöner och bonusar provocerar. Totala personalkostnaden för ledningen, 17 personer, uppgick förra året till inte mindre än 134 miljoner kronor, snittersättning på 7,8 miljoner kronor.

Vattenfal_loner_2014

 

Megaförlusten andra kvartalet 2015 förklaras i och för sig av nerskrivningar:

  1. Stängning av kärnkraftverken Ringhals 1 och 2, 17 miljarder kronor
  2. Nerskrivning av brunkolsverksamhet i Tyskland, 15 miljarder kronor
  3. Nerskrivning av kolkraftverk i Hamburg, 8 miljarder kronor

Nu kan man i och för sig tycka att dessa ersättningsnivåer även under perioder med god lönsamhet är fullständigt hutlösa. Löner och ersättningar till toppchefer i näringsliv, inklusive det statsägda, har skenat i väg på ett sätt som inte är hållbart politiskt i en verklighet där vi har en skyhög ungdomsarbetslöshet och stora grupper av andra personer som är långtidsarbetslösa, utförsäkrade och som måste vända på varenda krona. De orimliga ersättningsnivåerna måste helt enkelt bli föremål för en intensiv massmedial bevakning och för ett rationellt politiskt beslutsfattande.

Gör pilotprojekt i Sverige med basinkomst!

rosengard_kravallerArgumenten för basinkomst är starka, invändningar emot, typ att det skulle skada arbetsmoralen, är svaga. Miljöpartiet tog på senaste partikongressen ett beslut om utredning av basinkomst. Vilken sorts utredning har jag inte klart för mig men rimligen borde det vara en offentlig utredning så att statens fulla resurser kan utnyttjas. Internationellt har det redan genomförts pilotprojekt i Indien och Kanada, ett snävare begränsat pilotprojekt övervägs i holländska Utrecht och flera andra holländska städer. En offentlig utredning brukar ta några år.

rosengard_pojkarVad vore mer lämpligt än att genomföra ett antal pilotprojekt med basinkomst i Sverige i anslutning till en SOU? Projekten som borde få löpa några år bör utvärderas vetenskapligt med olika forskarinsatser och skulle kunna tillföra utredning och politisk beslutsprocess viktig information. Lämpliga ställen för pilotprojekt vore t.ex. problemområden som Bergsjön i Göteborg, Rosengård i Malmö. Andra lämpliga områden som skulle kunna delta är kommuner i Norrlands inland med besvärlig arbetsmarknad, även kommuner med en del problem i Skåne som t.ex. Klippan vore lämpliga för deltagande.

Illusionsbasaren

Går det att skapa full sysselsättning? För fyra decennier sedan räknades kanske en eller två procents arbetslöshet som full sysselsättning. Idag är kanske fem-sex procents arbetslöshet full sysselsättning. Enligt Svenskt Näringslivs Ekonomifakta ligger sysselsättningsgraden i åldrarna 20  – 64 idag på cirka 80 % vilket är ungefär samma nivå som på 70-talet. Detta är en fullständig gåta för mej som var med på arbetsmarknaden på 70-talet.

Hur kan det komma sig att det är så otroligt svårt att få jobb idag om vi idag har samma sysselsättningsgrad som för 45  år sedan. För 45 år sedan var det inte 700 sökanden på ett jobb vilket inte är ovanligt idag. Enl uppgift som jag fått gick det t.ex. just cirka 700 – 800 sökande på ett jobb på Migrationsverket, när Lidl öppnade filial i Höganäs kom det in ett par tusen jobbansökningar på ett fåtal tjänster. Saker och ting har sannerligen förändrats.

På sjuttiotalet kunde man i Stockholm ringa ett telefonsamtal, boka intervju direkt, rafsa ihop några betygskopior i ett brunt kuvert, gå på intervju, skriva på anställningsavtal och kvittera ut nycklar, allt på samma dag. För att nu inte tala om femtiotalet.

Min trevlige kollega Bror Henrik Kockum på Näringsfrihets ombudsmannens kansli berättade att när han var klar med sin fil mag i Lund någon gång i mitten av 50-talet så satte han sej på tåget till Stockholm och vandrade runt mellan olika departement och myndigheter som alla hade jobberbjudanden och var beredda att anställa direkt. Han nappade dock inte direkt utan informerade vederbörande personalansvarig att han skulle överväga villkoren och eventuellt komma tillbaka efter besök hos andra hugade arbetsgivare. Tiderna har förvisso förändrats.

Misstänker att vi har att göra med någon form av statistisk manipulation som får dagens sysselsättningsgrad att framstå som betydligt högre än vad den verkligen är. Jag är  dock inte nu kapabel att sätta fingret på vari ett lurendrejeri skulle kunna ligga.

Läser en kolumn i Helsingborgs Dagblad av en ledarskribent, Malin Nävelsjö, där hon menar att man skall förvänta sej att arbetslösa skall försöka ta sitt öde i egna händer och inte förlita sig på¨andras produktivitet och välvilja. Puh….

När jag själv sökte akademiskt jobb i början av 80-talet var det kanske 10 – 20 sökanden på varje tjänst vilket innebar att i princip alla som var kvar efter en grovsortering kallades till intervju. Om arbetslösa idag resignerar efter att ha sökt 500 jobb, kan man klandra? För mej känns det som sadistiskt hån att klandra eller skuldbelägga arbetslösa  med tanke på de enorma ansträngningar, psykisk stålmansuthållighet, allsköns marknadsföring av ovidkommande personliga attribut och allmän kontaktklurighet som i dagens läge tycks vara receptet för framgång i arbetssökeribranschen.

Jag skulle vilja lyfta fram en motbild till den verklighetsbeskrivning som skildrar arbetslösa som lata och initiativlösa. Motbilden ser ut som följer.

Om det kommer in flera hundra eller kanske t.o.m. flera tusen ansökningar till ett jobb så blir de sökandes sakliga kvalifikationer snudd på ovidkommande. Det som kommer att fälla avgörandet för anställning  är vem som har det vackraste leendet, den djupaste urringningen eller de bäst placerade kontakterna.

På grund av långtgående rationaliseringar, automatiseringar och teknikutvecklingar behövs idag helt enkel bara en viss del av befolkningen som anställda eller företagare. Denna del som dessutom är  krympande och  som kontrollerar produktionen inom näringsliv och offentlig förvaltning kommer att i allt högre grad bevilja sig själva och sina närstående anställningar, ekonomiska privilegier, skyhöga bonusar och höjda politikerlöner och kommer samtidigt att motsätta sig effektiva utjämningsmekanismer.

Det kommer också att ligga i denna kontrollelits intresse att utmåla arbetslösa och marginaliserade som lata och ovilliga att ta sina öden i egna händer. Men om man ser på situationen utifrån perspektivet att arbetslösheten är strukturbetingad och har endast till en liten, liten del någonting att göra med arbetslösas sakliga kvalifikationer så spelar det ju ingen roll om de arbetslösa har ansträngt sej till explosionsgränsen för att få jobb. Själva strukturen bestämmer att kanske  30, 40 procent i en ålderskategori ändå, alla kvalifikationer till trots, måste hamna i arbetslöshet.

 

 

 

 

 

Det känns lite grand som om vi i vissa avseenden nu är tillbaka på ruta ett, någon gång före storstrejken år 1909.

Ökning i BNP, bra eller dålig?

Bra fråga. Antag att vi har 3 st länder, land A, land B och land C.

I land A sker all verksamhet inom den monetariserade sektorn. Det vill säga alla aktiviteter åsätts ett pris, all barnpassning och allt hushållsarbete mm görs via prissatta tjänster, antingen i offentlig eller i privat regi. Alla verksamhet såväl inom offentlig som privat sektor är utan negativa miljöeffekter (heltäckande återvinningssystem mm, mm).BNP1

I land B sker också all verksamhet inom den monetariserade sektorn. Det vill säga alla aktiviteter åsätts ett pris, all barnpassning och allt hushållsarbete mm görs via prissatta tjänster, antingen i offentlig eller i privat regi. Däremot medför alla verksamheter såväl inom offentlig som privat sektor negativa miljöeffekter.

I land C sker 70% av verksamheterna  inom den monetariserade sektorn.  Hälften av den monetariserade verksamheten såväl inom offentlig som privat sektor medför negativa miljöeffekter. Även inom den icke-monetariserade sektorn medför hälften av verksamheten negativa miljöeffekter.

Vad händer nu i miljöhänseende om aktiviteten i de tre länderna ökar med 5 procent? Ökningen antas i miljöhänseende se ut på samma sätt som tidigare aktiviteter i landet, dvs ren i land A, smutsig i land B och blandad i land C.

Intressant nog registreras i den offentliga statistiken en lika stor ökning för land A och B,  dvs 5 %. I land C däremot registreras en BNP ökning på 0,7 x 5 %,  d.v.s 3,5%.

Hur ska man nu från ett miljöperspektiv se på BNP ökningarna i de olika länderna?BNP_okning6

 

Ökningen i Land A förefaller oproblematisk. Ökningen i land B generar däremot stora miljöskador medan ökningen i land C dels blir mindre eftersom en del av ökningen inte registreras, dels mindre problematisk för att hälften av den monetariserade produktionen är miljöanpassad. Hur stor den faktiska ökningen blir hänger på hur stora negativa miljöeffekter som uppkommer i den icke monetarisrade sektorn samt om det uppkommer förändringar i ren/smutsigmixen i den monetarisrade delen av samhället (avvikelse från förutsättningar).

Det går naturligtvis inte att oreserverat se positivt på BNP ökningar i land B och C även om de genererar kapital som teoretiskt skulle kunna användas för miljöinvesteringar inom privat och offentlig sektor. Det finns skäl att misstänka att de negativa miljöeffekterna av den ökade produktionen dominerar ut de positiva effekterna av de möjliggjorda miljöinvesteringarna, på kort sikt helt säkert, på längre, sannolikt.

Skulle t.ex. en ökad produktion (som också yttrar sig som en ökning i BNP) inom den amerikanska biltillverkningen av  större bilmodeller, fler, större och motorstarkare  SUVar vara positiv för miljön för att den resulterar i större skatteintäkter för det offentliga och större kapitalvinster för det privata ?

Svar:knappast.

I detta fall skulle helt säkert en politisk styrning i form av kraftigt höjd beskattning av fossila bränslen och eventuellt på stora bilar vara en mycket, mycket effektivare miljöstrategi. Det finns snarast anledning att misstänka att de ökade kapitalvinsterna inom den privata sektorn huvudsakligen skulle komma att användas för privata vinstuttag och lobbying för att påverka statliga och federala politiska beslutsfattare i en miljönegativ riktning och endast i mindre utsträckning för att utveckla miljöfordon.

Att över en natt införa europeiska nivåer på beskattning av fossila bränslen i USA skulle kanske inte vara direkt tillrådligt, men en successiv infasning borde vara fullt möjlig så att alternativ miljövänlig fordonsproduktion hinner utvecklas.

Med riktiga strategier borde det gå att åstadkomma en minskad arbetslöshet, jämnare inkomst- och förmögenhetesfördelning, ökad subjektivt upplevd livstillfredställelse bland medborgana och minskade miljöskador samtidigt som BNP ökar långsammare eller till och med krymper.

Inte heller i Land C går det att se oreserverat positivt på en ökning av BNP. Bara genom att titta på BNP går det inte att dra några slutsatser om negativa miljöeffekter, de kan vara stora, de kan vara mindre, man vet inte. Rent reflexmässigt verkar det som om ökningar i BNP i de flesta fall i land B och C huvudsakligen är negativa för långsiktigt uthålliga miljöstrategier.

Genom att ta fram och parallellt med BNP tillämpa alternativa bedömningskriterier för ekonomins prestationer kan man sätta BNP i perspektiv. Sådana kriterier kan handla om förändringar i inkomst- och förmögenhetsfördelning, fattigdom, faktisk arbetslöshet, hälsotillståndet i befolkningen, subjektivt upplevd livstillfredställelse, olika miljökriterier, klimatpåverkan, fossila fotavtryck mm, mm.

Pedagogiskt är det enligt min mening inte effektivt att ställa BNP förändringar mot ett antal, var för sig redovisade, bedömningskriterier. BNP förändringar behöver ställas mot endast ett alternativt övergripande index för utvärdering av samhällets prestationer.