Ersätt storbussen med elminibuss i kollektivtrafiken (insändare i HD den 12 mars 2018)

Höganäs kommun har som mål att andelen resor som görs med buss, till fots och med cykel skall vara 35 procent år 2025 dvs. en ökning med hela 40 procent. Hur skall detta gå till?

En nyckel är förflyttningarna från och till de mindre byarna som idag är nästan helt och hållet bilburna.
Den mest effektiva metoden att öka andelen bussresor i kommunen, vid sidan om förbättringar i pendeltrafiken till Helsingborg, är att kraftfullt förbättra en mängd faktorer som påverkar buss-servicen till och från byarna. Endast ökad turtäthet på dessa linjer har hittills inte förmått locka nya bussresenärer.

Nuvarande system med stora bussar för femtio passagerare till och från byarna som för det mesta körs näst intill tomma fram till Höganäs är svårt att motivera. Det behövs ett helt nytt grepp för att busstrafiken ska ha rimliga förutsättningar att konkurrera med bilen hela vägen in till Helsingborg eller Ängelholm och för att 111:an skall avlastas. Vi föreslår här ett nytt upplägg för busstrafiken mellan byarna och Höganäs centralort som är samhällsekonomiskt och miljömässigt överlägset det nuvarande:

1. mindre elbussar för 10 – 20 passagerare,
2. ökad turtäthet,
3. vissa direktturer från byarna till Helsingborg/Ängelholm,
4. mobilbaserad ”Uber-funktionalitet”, t.ex. möjligheter att mobilboka hämtning,
5. förbättrad komfort, bredare och bekvämare säten, wifi mm,
6. integration med hyrsystem för elcyklar samt möjlighet att ta med cykeln på bussen.

En förbättrad buss-service inkluderar också höjning av standarden på väntkurer och hållplatser. En första mycket angelägen åtgärd är ett nytt resecentrum vid Stadshuset som ersätter dagens två erbarmliga busskurer. Det nya resecentret bör ha bemanning, service, uppvärmning och toaletter, gärna enl. bifogad skiss.

Ska vi riktigt ordentligt öka antalet bussresor krävs även sänkta biljett-priser.

Miljöpartiet Höganäs

Mats Jacobsson                                                       Göran Lock

Så ska slipstenen dras

Det knappt två år gamla elbilsprojektet ”Uniti” i Lund verkar vara ”rätt på att.” Följande specifikationer redovisas på företagets hemsida: 

  • Nettovikt – 450 kg
  • Motor – 15 kw i nav
  • Acceleration – 0 – 80 km under 3 sekunder
  • Topphastighet – 130 km/tim
  • Räckvidd – 300 km
  • Chassi – kolfiber
  • Mjukvara – autonoma styrfunktioner mm

 

År 2012 efterlyste jag nytänk på elbilar på den nu nerlagda Miljöpartisiten ”Gröna bloggar”. Nu har det minsann kommit ett svar så det duger, Uniti, i universitetsstaden Lund. Lund är den perfekta platsen för utveckling och får man hoppas även tillverkning. Detta är riktigt bra gjort ch specifikationerna ligger faktiskt mycket nära vad jag var ute efter i mitt blogginlägg.

Projektet bygger på en urstark uthållighetslogik, det kan därför förefalla konstigt att det inte kommit tidigare. Att så inte skett beror på att den 100-åriga  bilindustrin med näbbar och klor skyddat sina investeringar i produktionsanläggningar och marknadsföring.

Men att ”disruptive technologies” måste komma fram utanför etablerade företagen verkar vara en universell sanning som nu alltså åter har bekräftats.

Lite synd bara att det verkar vara svårt att få sådana här upstarts att lyfta i Sverige utan ägarsamarbete med konventionella företag, i det här fallet Siemens.

Men Sverige är ju tyvärr inte PayPal miljardären Elon Musks Californien där det är lättare att fixa fram miljarder i riskkapital. Men crowdfunding och Siemens är vackert nog. Investerarna tittar naturligtvis framåt mot en börsraket.

Hoppas nu bara man kan undgå frestelsen att outsourca till lågkostnadsproduktion. Med allt mer kvalificerad robotproduktion borde väl detta ändå inte vara omöjligt.

Lycka till!

 

Trolleri- och trixandekultur inom politiska partier

Trolleri- och trixandekultur inom politiska partier

Dagens ekvation:

En befolknings inverkan på sina livsuppehållande system = befolkningens storlek * per capita konsumtionen * den använda tekniken.

De trollkonster som kommunledningen i Höganäs ägnar sig åt genom att beräkna kommunens växthusgasutsläpp per capita är för den reflekterande personen lätt genomskådbara.

Utsläppen kan med denna beräkningsmetod minskas endast genom att befolkningen ökar medan de absoluta utsläppen är oförändrade eller i själva verket ökar. Vi får börja ta oss en rejäl funderare på den fuskkultur som detta exempel åskådliggör.

En liten spexig historisk illustration av politisk fuskkultur som jag själv, i och för sig något motvilligt men ändå medverkat i, inträffade för nästan 50 femtio år sedan i en VW-bubbla på väg till Landskrona på den då nybyggda motorvägen. 

(Videon nedan visar förstås inte Landskronaresan utan den växthusgasutsläppande biltrafiken vid busshållplatsen, Brohult, vid 111:ans infart från Höganäs till Helsingborg.)

 

I bilen vid Landskronaresan fanns förutom jag själv, tre dåvarande ledamöter i styrelsen för Konservativ skolungdom i Helsingborg plus ombudsman Rickard Jarnerup (tror jag att han hette). Vi skulle deltaga i nutidsorienteringstävling och Jarnerupp hade facit. Halvvägs till Landskrona blev frestelsen för stor och Jarnerup öppnade kuvertet med svaren till frågorna, vilka lärdes in.

Vårt lag avgick förstås med en förkrossande seger. En förvånad och snopen, sedemera ordförande i Moderata Samlingspartiet, Bo Lundgren, och hans lag från Lund bestående av universitetsstuderande fick finna sig i andra platsen. Statsvetarna från Lund fick se sig slagna med hästlängder av ett gäng snorvalpar från Helsingborg. Olyckligtvis skulle det sedan också bli final i Hässleholm, där fanns inget förhandsfacit och det gick som det gick.

Men nu är det år 2017 och det är lite större värden som står på spel.  Om hela jordens befolkning skulle leva på svenskarnas per capita nivå skulle det behövas fem jordklot till för att vi inte skulle ”tära på kapitalet”. Fusk- och laglöshetskulturen inom de politiska partierna måste då hanteras med fokus och bestämdhet.

 

Tony Seba hävdar att 80% av ytorna för parkering och bilvägar kommer att bli onödiga inom 15 år

Intressant och högrelevant genomgång av kommande omställning inom energi och transport till sol och vind energi. Tony Seba har också skrivit en bok som heter ”Clean disruption”. En intressant del av denna kommande omställning är självkörande bilar och bussar. Seba anser att behovet av vägytor inom de kommande 15 åren kan komma att minska med upp till 80 procent. Detta minskande behov innebär rimligen för Höganäs kommun del att alla planer på utbyggnad av 111:an mm borde skrotas omgående och tvärnit för all utbyggnad av bilvägar. I stället borde kommunen ligga i framkant med införande av självkörande bussar och bilar.

De kluvna tungornas hegemoni

Många vackra ord på morgontidningarnas ledar- och debattsidor om klimatkris och klimatåtgärder.  Verkligheten på företagens bakgårdar kan dock vara ”etwas ganz anderes”.

Ta Bonniers med DN, Sydsvenskan och nu sedan en tid också Helsingborgs Dagblad. Man skulle kunna tro att ett så upplyst tidningsledarskap med liv och lust skulle gå in för att vara ett föredöme på klimatområdet. Men så icke. I vart fall inte inom den del av verkligheten , nämligen tidningsdistribution, där jag har privilegiet att blicka in.

För något år sedan gick min privata distributionsbil, en Smart (Mercedez) sönder. Kostnadsförslaget från Hedin bil löd på femton – tjugotusen kronor, bilen var inköpt ett år tidigare för 32 tusen. En totalkostnadsanalys av mina bilkostnader för att använda privatbil i tidningsdistribution pekade på årliga underskott på upp mot trettitusen kronor (väldigt mycket pengar i yrkesgrupper med månadsnettolöner på fjorton-tretton tusen kronor). Underskotten bekräftades av andra distributörer.

Jag nappade alltså inte på reparationsförslaget utan det fick bli en snabb utförsäljning på Blocket för dryga skrotvärdet. Därefter elcyklar jag vilket är en utmaning bl.a. vid extremväder och stora distributionsvolymer. Bonus är en robust grundkondition.

Men huvudpoängen är att elcykling sitter som hand i handske med distributionsdistriktet som till hälften består av ett labyrintartat radhusområde med  gång/cykelvägar separerade från bilgator och till hälften av ett hårt väderexponerat villaområde med smala gudor och höga trottoarkanter (däck/bil-dödare) som sträcker sig ändå fram till sundet.

Distributionskörningen  innefattar förflyttning över  20 – 30 kilometer samt broms/stopp/acceleration vid 300 – 500 brevlådor. Ett maximalt energiförbrukande körbeteende  och kristallklart optimerat för eldrivna fordon med höga verkningsgrader och energiåtervinning vid bromsning. För ändamålet har jag importerat en lastcykel från USA och försett denna med en middrive elmotor från Tjeckien/Kina.

Arbetsgivaren ser dock det hela genom lönsamhetens prismor. Morgontidningarna skall ut så snabbt som möjligt och detta med bensinfordon som har fördelen att de kan ta maximalt med extramaterial, kampanjer, A-post och direktadresserad reklam. Ointresset för att växla utsläpp mot arbetstid är kompakt från arbetsgivaren dvs i slutändan Bonniers.

Alltså när det uppstår en konflikt mellan kortsiktig lönsamhet å ena sidan och klimatanpassning (elcykling är 40 – 60 ggr energieffektivare, tyst, mycket säkrare och helt utan lokala utsläpp) och något längre arbetstid å den andra sidan så darrar inte arbetsgivaren på manschetten, den kortsiktiga lönsamheten vinner.

Ägare,  företagsledning, fackliga företrädare och anställda verkar inte ens ha tagit ett första halvt stapplande steg mot klimatmedvetenhet. Alltmedan man  på ägarnas ledar- och debattsidor och på distributionsarbetsgivarens hemsida kan om klimatanpassning vackra ord läsa…………..

Hur ska det nu bli med det nya milleniet Bonniers, ska vi brinna upp?

 

Att resa från snack till verkstad

bilutsläppVart man än vänder sig är det mest hållbar utveckling i de officiella sammanhangen. Men hur ser det ut i verkstaden? Låt oss säga att verkstaden är tidsdimensionering av tidningsutdelningsdistrikt. Inte helt ointressant i dessa de allra yttersta av CO2 dagar?

Rikligt med brösttoner om klimatet men fortfarande är i stort sett hela distributionsflottan för morgontidningar bensindriven. Faktum är att arbetsgivarna ger blanka katten i att ens överväga att av miljöhänsyn  dimensionera ett distrikt för cykel/elcykel distribution i stället för dimensionering för för bil. Ofta handlar det inte om mer än 20 – 30 procents extra tid för att ett distrikt skall kunna fungera med cykel/elcykeldistribution.

Det kostar alltså lite extra företagsekonomiskt att välja bort bilen men nettokostnaden blir mindre än vad man skulle kunna tro eftersom bil- och bränslekostnader faller bort. I ett strikt företagsekonomiskt perspektiv kommer i gränsfallen dock cykeln att dra det korta strået.

Företagsledningar som inte orkar med att internalisera miljö och även hälsoaspekter (naturligtvis helt överlägset hälsomässigt att sitta på en cykel framför att sitta i en bil och släppa ut klimatgaser) och därmed styra över distributionsflottorna till cykel/elcykel/andra miljöfordon behöver mer stöd i form av skarpare samhällelig styrning.

Det räcker inte att avvakta att styrimpulser från ”marknaden” ska slå i igenom i beslutsfattandet, det behövs mer handfasta grepp. Sådana kan vara olika former av direktstyrning, kanske lönestöd eller andra mekanismer.

Start-stopp körning med bensinbil som gäller för tidningsdistribution är som sagt var 3 – 4 ggr mer miljöskadligt än vanlig bilkörning.

Fler cykelbud och färre bilbud för också med sig fler arbetstillfällen och det är ju det alla snackar om. Vad sägs om lite verkstad?!