Tony Seba hävdar att 80% av ytorna för parkering och bilvägar kommer att bli onödiga inom 15 år

Intressant och högrelevant genomgång av kommande omställning inom energi och transport till sol och vind energi. Tony Seba har också skrivit en bok som heter ”Clean disruption”. En intressant del av denna kommande omställning är självkörande bilar och bussar. Seba anser att behovet av vägytor inom de kommande 15 åren kan komma att minska med upp till 80 procent. Detta minskande behov innebär rimligen för Höganäs kommun del att alla planer på utbyggnad av 111:an mm borde skrotas omgående och tvärnit för all utbyggnad av bilvägar. I stället borde kommunen ligga i framkant med införande av självkörande bussar och bilar.

De kluvna tungornas hegemoni

Många vackra ord på morgontidningarnas ledar- och debattsidor om klimatkris och klimatåtgärder.  Verkligheten på företagens bakgårdar kan dock vara ”etwas ganz anderes”.

Ta Bonniers med DN, Sydsvenskan och nu sedan en tid också Helsingborgs Dagblad. Man skulle kunna tro att ett så upplyst tidningsledarskap med liv och lust skulle gå in för att vara ett föredöme på klimatområdet. Men så icke. I vart fall inte inom den del av verkligheten , nämligen tidningsdistribution, där jag har privilegiet att blicka in.

För något år sedan gick min privata distributionsbil, en Smart (Mercedez) sönder. Kostnadsförslaget från Hedin bil löd på femton – tjugotusen kronor, bilen var inköpt ett år tidigare för 32 tusen. En totalkostnadsanalys av mina bilkostnader för att använda privatbil i tidningsdistribution pekade på årliga underskott på upp mot trettitusen kronor (väldigt mycket pengar i yrkesgrupper med månadsnettolöner på fjorton-tretton tusen kronor). Underskotten bekräftades av andra distributörer.

Jag nappade alltså inte på reparationsförslaget utan det fick bli en snabb utförsäljning på Blocket för dryga skrotvärdet. Därefter elcyklar jag vilket är en utmaning bl.a. vid extremväder och stora distributionsvolymer. Bonus är en robust grundkondition.

Men huvudpoängen är att elcykling sitter som hand i handske med distributionsdistriktet som till hälften består av ett labyrintartat radhusområde med  gång/cykelvägar separerade från bilgator och till hälften av ett hårt väderexponerat villaområde med smala gudor och höga trottoarkanter (däck/bil-dödare) som sträcker sig ändå fram till sundet.

Distributionskörningen  innefattar förflyttning över  20 – 30 kilometer samt broms/stopp/acceleration vid 300 – 500 brevlådor. Ett maximalt energiförbrukande körbeteende  och kristallklart optimerat för eldrivna fordon med höga verkningsgrader och energiåtervinning vid bromsning. För ändamålet har jag importerat en lastcykel från USA och försett denna med en middrive elmotor från Tjeckien/Kina.

Arbetsgivaren ser dock det hela genom lönsamhetens prismor. Morgontidningarna skall ut så snabbt som möjligt och detta med bensinfordon som har fördelen att de kan ta maximalt med extramaterial, kampanjer, A-post och direktadresserad reklam. Ointresset för att växla utsläpp mot arbetstid är kompakt från arbetsgivaren dvs i slutändan Bonniers.

Alltså när det uppstår en konflikt mellan kortsiktig lönsamhet å ena sidan och klimatanpassning (elcykling är 40 – 60 ggr energieffektivare, tyst, mycket säkrare och helt utan lokala utsläpp) och något längre arbetstid å den andra sidan så darrar inte arbetsgivaren på manschetten, den kortsiktiga lönsamheten vinner.

Ägare,  företagsledning, fackliga företrädare och anställda verkar inte ens ha tagit ett första halvt stapplande steg mot klimatmedvetenhet. Alltmedan man  på ägarnas ledar- och debattsidor och på distributionsarbetsgivarens hemsida kan om klimatanpassning vackra ord läsa…………..

Hur ska det nu bli med det nya milleniet Bonniers, ska vi brinna upp?

 

Taburettkrameriet blir sänke i nästa val

Ja, detta är en klar kabinettsfråga, fjun är fjun och statsmannaskap är statsmannaskap, vanligtvis förblir de, just som i detta fall, åtskilda:

Risken: EPH, den tilltänkte tjeckiska köparen, kan komma att med hjälp av Vattenfalls brukolsfyndigheter öppna nya kolbrytningar som motsvarar 24 gånger Sveriges årliga utsläpp av koldioxid.

Det är dessa siffror och dessa relationer man skall ha i fokus när man begrundar det nu tagna beslutet om grönt ljus från regeringen för försäljning av Vattenfalls brunkolsfyndigheter i Tyskland.

Det hela påminner lite om Storebrorstänket från Hitlers Mein Kampf, här i citat från Wikipedia.org:

”All this was inspired by the principle—which is quite true within itself—that in the big lie there is always a certain force of credibility; because the broad masses of a nation are always more easily corrupted in the deeper strata of their emotional nature than consciously or voluntarily; and thus in the primitive simplicity of their minds they more readily fall victims to the big lie than the small lie, since they themselves often tell small lies in little matters but would be ashamed to resort to large-scale falsehoods. It would never come into their heads to fabricate colossal untruths, and they would not believe that others could have the impudence to distort the truth so infamously. Even though the facts which prove this to be so may be brought clearly to their minds, they will still doubt and waver and will continue to think that there may be some other explanation. For the grossly impudent lie always leaves traces behind it, even after it has been nailed down, a fact which is known to all expert liars in this world and to all who conspire together in the art of lying.”

— Adolf Hitler, Mein Kampf, vol. I, ch. X[1]

(lite skämmigt att ge detta citat på engelska men jag och flera tillhör ju de generationer som har lite torftig tyska i bagaget)

I det nu brännande kolfallet är det förstås inte fråga om att direkt ljuga om vilka katastrofala dimensioner kolbrytningen har utan snarare om att låta de jättelika utsläppen få förbli ouppmärksammade och okommenterade i den utsträckning som de egentligen förtjänar.

Men effekten på den allmänna opinionen blir likartad: om regeringen säger ja kan det nog inte vara så farligt och Vattenfall behöver ju pengarna, särskilt med tanke på bolagets andra dåliga affärer.

Nånstans ska ju bonuspengar och arvoden finansieras, en liten styrelseordförandepost i bolaget skulle väl inte heller sitta fel när saker och ting hunnit sjunka undan.

Snabbare co2 rapportering, bravo SCB, so far. Transporter fortsatt Akilleshäl.

Kör en partiell rerun från ett av mina inlägg här på Gröna bloggar, den 19e februari 2013. Skönt att det rör på sig hos moder Svea.

Punkt 2 nedan  alltså delvis implementerad. Finns förstås en hel del att göra på punkt 3. Min egen kommun, Höganäs, kör i stort sett 180 grader fel i alla fall. Man satsar på att attrahera höginkomsttagare för skattebasens skull. För ändamålet tillhandahålls Sveriges bilvänligaste kommun med en stads- och infrastrukturplanering i allt väsentligt inriktad på höginkomsthushåll med två bilar samt nya detaljplaner med stora villatomter och gräddfil för bilar.

Skadar dessutom inte att påminna sig att nationella utsläpp är just det och inte Carbon Footprint. Cirka hälften av vårt Carbon Footprint härrör från import, livsmedel mm.

 

Carbon_fotprint_vindication1

Solceller, batteripack plus mjukvara förvandlar hushåll till minikraftverk

blinkande solInte ovanligt att vissa frågor ligger och gnager i bakhuvudet men att ett kraftigt omvärldsbrus gör att de liksom inte riktigt orkar ta sig upp till högre medvetandeskikt.

Rådande läge för solpanelskonfigurationer för hushåll är för mej just en sådan fråga. I nuläget erbjuds man som köpare av solpaneler endast två alternativ, antingen väljer man ett ”offgriddsystem”, ett självförsörjande system med batterier men  utan export av överskottsel till distributionsnät eller ett system utan batterier men med medelbar export av all överskottsel till distributionsnät.

”Offgridsystem” har rent intuitivt en stor attraktionskraft på en gammal systemdissident som t.ex. jag själv. Naturligtvis perfekt för lägen dit distributionsnät inte dragits men i vart fall i tättbebyggda delar av Sydsverige är ju denna belägenhet inte särskilt vanlig.

Vad gäller nätanslutna system utan eget batteripack så gäller intuitivt det motsatta, vedervärdigt för inbitna systemdissidenter men naturligtvis perfekt för ”systemlakejer” som kan koppla upp sej till centrum och samtidigt koppla bort de egna besluts- och viljefakulteterna.

Överbryggningen av den här dikotomin är naturligtvis någon form av hybrid, inte kärnfysik det räcker gott med att tänka, vilja och möjligen dynamisk kontext . En sådan överbryggning skulle möjliggöra både egen ellagring och export samt tidsstyrning av import och export från och till  distributionsnätet. Konstruktionen skulle göra det möjligt inte bara att exportera egen solel vid vald tidpunkt utan även att exportera lagrad nätel  vid tidpunkter då det råder effektbrist i distributionsnäten och höga priser.

Så snubblade jag på lösningen  i Australien vid slösurfning (slösurfning har sina goda poänger). Ett paket med mjukvara från Reposit Power och Teslas Power Wall, installerat av Natural Solar. Jag saxar från webben:

“We want customers to be able to choose the best storage device and have a great user experience from us by trading in energy markets, buying low and selling high and supplying Natural solarthemselves in between.”

The “set and forget” technology – which was tested last year in a series of ARENA-backed trials based in Canberra and the surrounding region, – uses data from inputs including advanced weather forecasting and electricity market pricing to decide whether to store solar generated energy in the battery during the day or sell it back to the grid at a profit.

For example, when energy prices drop overnight and the system predicts low solar generation the following day GridCredits takes electricity from the grid to charge the batteries.

Sim Sala Bim.