Så ska slipstenen dras

Det knappt två år gamla elbilsprojektet ”Uniti” i Lund verkar vara ”rätt på att.” Följande specifikationer redovisas på företagets hemsida: 

  • Nettovikt – 450 kg
  • Motor – 15 kw i nav
  • Acceleration – 0 – 80 km under 3 sekunder
  • Topphastighet – 130 km/tim
  • Räckvidd – 300 km
  • Chassi – kolfiber
  • Mjukvara – autonoma styrfunktioner mm

 

År 2012 efterlyste jag nytänk på elbilar på den nu nerlagda Miljöpartisiten ”Gröna bloggar”. Nu har det minsann kommit ett svar så det duger, Uniti, i universitetsstaden Lund. Lund är den perfekta platsen för utveckling och får man hoppas även tillverkning. Detta är riktigt bra gjort ch specifikationerna ligger faktiskt mycket nära vad jag var ute efter i mitt blogginlägg.

Projektet bygger på en urstark uthållighetslogik, det kan därför förefalla konstigt att det inte kommit tidigare. Att så inte skett beror på att den 100-åriga  bilindustrin med näbbar och klor skyddat sina investeringar i produktionsanläggningar och marknadsföring.

Men att ”disruptive technologies” måste komma fram utanför etablerade företagen verkar vara en universell sanning som nu alltså åter har bekräftats.

Lite synd bara att det verkar vara svårt att få sådana här upstarts att lyfta i Sverige utan ägarsamarbete med konventionella företag, i det här fallet Siemens.

Men Sverige är ju tyvärr inte PayPal miljardären Elon Musks Californien där det är lättare att fixa fram miljarder i riskkapital. Men crowdfunding och Siemens är vackert nog. Investerarna tittar naturligtvis framåt mot en börsraket.

Hoppas nu bara man kan undgå frestelsen att outsourca till lågkostnadsproduktion. Med allt mer kvalificerad robotproduktion borde väl detta ändå inte vara omöjligt.

Lycka till!

 

Tony Seba hävdar att 80% av ytorna för parkering och bilvägar kommer att bli onödiga inom 15 år

Intressant och högrelevant genomgång av kommande omställning inom energi och transport till sol och vind energi. Tony Seba har också skrivit en bok som heter ”Clean disruption”. En intressant del av denna kommande omställning är självkörande bilar och bussar. Seba anser att behovet av vägytor inom de kommande 15 åren kan komma att minska med upp till 80 procent. Detta minskande behov innebär rimligen för Höganäs kommun del att alla planer på utbyggnad av 111:an mm borde skrotas omgående och tvärnit för all utbyggnad av bilvägar. I stället borde kommunen ligga i framkant med införande av självkörande bussar och bilar.

Bilen som norm

Enligt översiktsplan skall Höganäs vara en cykelstad. Hur lever politiker och stadsplanerare upp till detta ideal? På kritiska punkter inte alls skulle jag vilja säga. Bilden nedan illustrerar en tänkt förflyttning med cykel från Kakboden på Sundstorget till biblioteket.

Eftersom Köpmangatan är enkelriktad även för cyklister blir det till att ta en omväg som fyr-eller femdubblar avståndet i förflyttningen, fem- till sjuhundra meter (svarta pilar) istället för 120 (röd pil). Vad händer i praktiken?

Tre av fyra cyklar på trottoar mot enkelriktat. Get real!

hoganas_bibliotek

 

Underlätta introduktion av nya cykelmodeller

Varför byggs det inte cykelgarage? I aktuella översiktsplaner för t.ex. Höganäs kommun  kan man läsa att staden skall vara en cykelstad. Vad vore då bättre än att se till att det finns goda förvaringsmöjligheter för cyklar med väder-  och stöldskydd? Men icke.

 

Så som på fotot här till höger ser det ut lite här och var efter en storm. Befintliga cykelställ ger inte tillräcklig stabilitet, väderskydd eller stöldskydd. Inte särskilt många tusenlappar skulle behövas för att ordna saken på ett vettigt sätt. Dåliga förvaringsmöjligheter gör att man drar sig för att satsa på nya dyra innovativa cyklar.

 

M5 lowracerVilket är synd eftersom det finns många spännande nya cykeltyper att välja mellan. Allt från mer standardbetonade elcyklar som Ortler med vevlagermonterad motor till liggcykeln, M5, från holländska Ligfietsen, Edgerunner från Xtracycle från USA med longtail och sänkt tyngdpunkt eller Twike med elstöd och  chassi från Schweitz.

Cyklar som på kan vara realistiska alternativ till bilen. Inte många av dessa modeller har ännu synts till i större antal på vägar i Sverige. Är vi lite sega i bollen häruppe i Norden? Konservatismen i cykelbranschen är fullständigt förkrossande. Ta recumbents eller liggcyklar som de kallas i Sverige som exempel. Redan på trettiotalet, dvs för mer än 80 år sedan tävlade dessa och sopade i stort sett banan med konventionella cyklar. Vad hände? Jo de förbjöds i tävlingar! Vad är de som gör liggcyklarna så oövervinnliga i hastighetstävlingar?

Jo, deras bärande idé är att minska luftmotståndet och de konstrueras därför aerodynamiskt optimalt. Tyngdpunkten för cyklisten blir lägre, vilket tar lite tid att vänja sig vid. Cyklarna blir vansinnigt bekväma eftersom de erbjuder ett stort kroppsformat stöd till skillnad mot vanliga cyklar som bara nöter på baken. Sam Whittingham från Kanada satte år 2008 världsrekord på 132 km i timmen med liggcykel med chassi, chassi minskar luftmotståndet ytterligare.

Xtracycle har ett intressant förflutet i Nicaragua, vilket man minsann inte hade väntat sig. Cykeln är en s.k. longtail, dvs den är förlängd bakåt för att möjliggöra större och enklare lastning. I den senaste modellen har man också minskat hjuldiametern på bakhjulet för att få ner tyngdpunkten för lasten. Enligt reklamen är Sam Whittingham inkopplad på designen. Jag har inte testcyklat men det är säkert rätt att man behåller cykelns förnämliga manövrerbarhet till skillnad mot de nu populära lådcyklarna, springschashojar i ny tappning, som är ganska klumpiga att cykla.

The Twike2

Twiken är en riktigt fullfjädrad cykelhybrid. Med tanke på vårt kalla och blåsiga klimat borde vi i Sverige ligga i framkant när det gäller utveckling av denna cykeltyp. En bråkdel av de bidragspengar som idag betalas ut för alla möjliga och omöjliga ändamål hade räckt för att få fram en riktigt vass svensk  superhybrid. Det offentliga borde gå in och skapa en marknad genom injicering av stödpengar i utveckling och marknadsföring och genom volymbeställningar.

 

 

 

Den uthålliga staden

Satt just och tittade på ett videoklipp från USA om den gångvänliga staden. Intressant, men för många av oss välbekanta vinklingar och ifrågasättanden. Föredragshållaren, Jeff Speck, nämner dock en sak som jag inte riktigt haft koll på, den uthålliga och förtätade stadens attraktionskraft på yngre välutbildade människor.

Speck lyfter fram Portland i delstaten Oregon, endast några stenkast från Vancouver i Kanada. Portland bestämde sig redan för många år sedan att satsa på god kollektivtrafik,  cykel- och gångvänlig och förtätad stadsutveckling  och har enl uppgift i klippet just på grund av denna satsning belönats med inflyttning av yngre välutbildade hushåll. Att satsa på en förtätad stad med prioriterad gång- och cykeltrafik kan bli ett starkt argument för en positiv ekonomisk och demografisk dynamik. Bil och köpcentra ombuden kan bemötas med goda och övertygande motargument.

I min kommun, Höganäs, har man under det sista decenniet, på tvärs mot allt vad uthålligt tänkande säger satsat på externa köpcentra. Nu ligger det ytterligare ett förslag från kommunen i denna förlegade riktning, nu om att ”utveckla” hamnområdet. I denna tänkta utveckling ingår en satsning på att med hotell och bostäder i höghus dra köpkraft till hamnen. Oundvikligen skulle en sådan framgångsrik satsning slå ytterligare spikar i kistan till en småskalig, gångvänlig och livskraftig handel i stadens befintliga centrumdelar.

Kommunens hamnutvecklingsförslag har dock stött på patrull. En lokal kampanj för folkomröstning om hamnförslaget har, kanske oväntat för vissa, lett till att 15% av de röstberättigade i kommunen skrivit på ett krav om folkomröstning. Kommunfullmäktige har rättat och packat sig efter folkviljan och beslutat om folkomröstning  samtidigt med valet till EU-parlamentet den 25e maj.

konsumladan_me_ring

Ett starkt argument mot höghusbyggeri i hamnen, hittills lite styvmoderligt behandlat i debatten, är att det inte kan förväntas på minsta sätt lösa kommunens bostadsbrist.

Nästan 3000 människor står i bostadskö i Höganäs, i stort sett inga av dessa köanden är emellertid intresserade av att hyra eller köpa dyra nyproducerade lägenheter i hamnen.

Det krävs alltså ett helt annat upplägg för att tackla bostadsbristen. Det handlar om att skaffa fram lägenheter som är små, billiga, med närhet till goda kollektiva kommunikationer och med gångavstånd till dagligvaruhandel.  I centrala Höganäs står sedan ett antal år en 2500 m2, ett före detta Konsum, tomt, se foto ovan.

Varför inte riva denna låda och ersätta den med något som i stället adderar till stadens skönhet och miljömässiga och sociala uthållighet? Här är mitt förslag, fritt plagierat på Sven Backströms och Leif Reinius terrasshus i Gröndal (Stockholmsnärförort) från början av 50-talet. Den skissade terrassfastigheten ligger i söder-öst läge är tänkt att inrymma ett hundratal små ettor och tvåor (25 kvadrat – 55 kvadrat), de flesta med stora balkonger.

För att kunna hålla månadshyrorna så låga som 2000 kr – 2500 kr bör man kanske gå så lågt som till 20 kvadrat för de minsta lägenheterna.  Det kan dock vara klokt att bygga in rejäla gemensamhetsfunktioner, t.ex. festlokaler och självklart bör det i markplan finnas individuella cykelgarage. Små lägenhetsytor i kombination med rejäla gemensamhetsfunktioner och frikostiga yttre förråd gör det möjligt att pressa månadshyran.  Jag tror att sådana här mikrolägenheter skulle gå som smör i solen.

Grondalplagiat_vinkel_klippt_Mats_600px