Perspektiv på elbilen

Saab elbilHar elbilen en framtid? Det har den säkert, verkar inte finnas något riktigt bra alternativ när fossildrivna fordon om något eller några decennier når vägs ände. Man kan förstås ha synpunkter på hur ren elen som driver elbilarna är, men ren el går på sikt att ordna.

Kan man då utgå från att dagens bilflotta kommer att ersättas och även utökas med elbilar byggda på plattformar liknande fossilbilarnas, med liknande design koncept och med vikter på mellan 1000 och 2000 kg?

Känns enligt min mening lite skakigt även om jag naturligtvis som svensk skulle tycka det var trevligt om svensk/kinesiskt bilindustri kunde få en framgång med en Saab 9-3 som elbil. Varför känner jag mig då skeptisk? Min kritiska utgångspunkt är enkel.

Varför använda 1½ ton råvaror och en elmotor på 100 – 150 kw för att forsla runt 1½ person eller vad det nu genomsnittligt kan handla om? Framtiden handlar i det globala resurshushållningsperspektivet inte bara om hur energi tillverkas utan också i högsta grad om hur mycket energi vi använder per capita.

I detta sammanhang känns inte en elbil med en motorstyrka på 100 kw eller 136 hästkrafter som ett säkert kort. Det är lätt att glömma bort hur mycket energi 136 hästkrafter är. En hästkraft är ju precis vad ordet säger dvs så mycket som en häst kan dra.

Det absurda i att använda 136 hästkrafter för att förflytta en eller två personer får man klart för sig om man försöker visualisera hur en förflyttning med 136 hästkrafter skulle ha gestaltat sig för 200 år sedan, jo en vagn förspänd med 136 hästar. Man har hört talas om 2-spann, trojkor, 4-spann och t.o.m. 6-spann. Men 136-spann – nix!
diligens

Hade man kunnat förflytta sig bakåt i tiden och inlett en konversation med någon dåtida välinformerad person och för denne påstått att människor 200 år framåt i tiden skulle komma att använda en kraft motsvarande 136 hästar för att förflytta en person då hade denne dåtida samtalspartner helt säkert trott att uppgiftslämnaren var spritt språngande galen.

Alla som cyklat elcykel, kört elmoped eller elmotorcykel vet vilket drag man får med dessa elmotorer på 0,25 kw till 10 – 15 kw. Och faktum är att just en hästkraft eller 740 watt känns som precis rätt motorstyrka för att i ett bekvämt hastighetsintervall på upp till 45 km/timmen förflytta en person.

Räcker världens resurser till elbilar med 100 kw motorer för alla kineser, indier, indonesier, afrikaner osv? Så vitt nu kan bedömas, utifrån vår nuvarande kunskapsnivå och nuvarande kända råvaruresurser, är detta en fullständig omöjlighet.

Det behöver också anläggas moteld mot den strukturellt betingade fetmaepidemin hos världens välmående befolkningar. Att den motelden skulle kunna levereras av elbilar byggda på konventionella designkoncept från fossilbilar är föga troligt.

I min vision ser jag snarare, två, tre- och fyrhjuliga lättviktsfordon, med maxvikter på 2-, 3- eller 4-hundra kilo och motorer i intervallet 250 watt till 10 kw.

Genom att göra den konventionella 1½ tons bilen svårtillgängligare för folk ökas det fysiska tuggmotståndet ute i bostadsområdena, människor blir helt enkelt tvungna att anstränga sig lite för att förflytta sig. Något som kommer att kännas ovant för många men som kommer att uppskattas när plusvärdena i form av minskad sjuklighet och bättre kontakt i närområdena hunnit sjunka in.

Ett annat starkt hållbarhetsargument talar för mindre och lättare elfordon. Mindre fordon och lägre hastigheter är mycket enklare att införliva i stadsförtätningsprojekt än större fordon. Går det att undvika parkeringsplatser för bilar och gator dimensionerade för bilar med konventionell storlek och motorstyrka kan ytbehovet för nya eller ombyggda urbana bostadsområden minskas väsentligt, kanske med 20 – 30 %.

Äntligen, en uppföljare till ”Das Kapital”!

pikettyDen franske ekonomen Thomas Piketty har skrivit en, internationellt mycket uppmärksammad, bok som skulle kunna beskrivas som en uppföljare till Karl Marxs ”Das kapital”. Varför har den här frågan inte tacklats tidigare? Här verkar ekonomskrået haft ideologiska skygglappar. Jag tycker det är en rackarns klämmig idé.

Bokens budskap är att vi kan räkna med en alltmer skärpt global ojämlik förmögenhets- och inkomstfördelning och att denna utveckling innebär ett megaproblem eftersom ekonomisk makt alltid förr eller senare omsätts i politisk makt. Uppkomsten av en klass allt mäktigare och stöddigare globala multimiljardärer hotar att underminera de demokratiska styrelsesätten (tänk på diskussionen om redovisning av partibidrag i Sverige och den amerikanska högsta domstolens beslut om att ta bort spärrar för privat finansiering av partipolitisk reklam).


Drivkraften till den ökande ojämlikheten är det av, Piketty hävdade, faktumet att den globala tillväxten kan långsiktigt förväntas vara låg 1 – 1,5 procent medan avkastningen på kapital kan långsiktigt förväntas vara högre, 4 – 5 procent. Ekonomen Lars Calmfors invänder (DN 6/8) mot Piketty att sparkvoten ofta går ner vid avtagande tillväxt och att kapitalstocken därför inte växer och därmed inte heller förmögenheterna. 
Invändningen verkar lite slarvigt hopkommen.

Mycket riktigt, sparkvoten minskar och kan till och med vara negativ vid låg tillväxt. Bara det att sparkvoten gäller allt sparande, alltså både sparande som vanliga inkomsttagare gör och det sparande som görs av de superrika globala miljardärerna. Det verkar nämligen vara så att sparandet inte alls sjunker på samma sätt hos de allra rikaste när tillväxten avtar och är det så kan olikheten i förmögenhetsfördmarxelningen mycket väl ändå skruvas åt även i tider av låg eller negativ tillväxt.


Piketty hävdar att det långsiktigt, tvärt emot vad som var en vanlig föreställning vid mitten av förra seklet, inte finns systemkrafter som effektivt motverkar en skärpt global olikhet och att botemedlen finns i det politiska handlandet.


Piketty vill se skärpta progressiva förmögenhets- och inkomstskatter. Men vi har ju varit där i Sverige, den minnesgode minns Astrid Lindgrens Pomperipossa. Här gäller det att se upp med hur vi läser historien. De höga skatter som Lindgren effektivt polemiserade emot drabbade nämligen även relativt vanliga inkomsttagare.


Det var nog inte så högt i tak i Gunnar Strängs finansdepartement på den tiden. Kan ha varit svårt för någon eventuell pigg uppstickare i departementskorridorerna att hävda att det var dags att backa från att med skatteskruven tappa av relativt vanliga människor på deras pengar. Det var ju trevligt när det blev klirr statskassan och Sträng gillande det ljudet. Så kommer borgarna till makten – dags att demontera hela paketet. Bebisen ut med badvattnet.


Det som ur ett globalt maktperspektiv behövs är progressiva förmögenhets- inkomstskatter som tar sikte på de riktigt stora och politiskt besvärliga förmögenheterna. Det handlar då inte om förmögenheter, huvudsakligen i små privata fastigheter, på fem till tio miljoner kronor. Det rör sig då om förmögenheter på hundratals miljoner kronor eller stora miljardförmögenheter. Sverige kan givetvis inte ensidigt sätta igång och klämma åt de stora förmögenheterna. Då skulle herrarna och damerna ta sitt pick och pack och dra.


Piketty vill ha överenskommelser om progressiv beskattning av stora förmögenheter inom globala regionala organisationer, han avser i första hand naturligtvis Den Europeiska Unionen. Piketty har självklart rätt. Går det att få med USA och Kina så har projektet en sportslig.

Everything one needs!?

collage

1.20 watts monochrome solar panel.
2.Humanure toilet.
3. Burning bush by Åke Holm.
4. Ardbeg whiskey.
5. Control Unit for solar power.
6. Picasso.
7.Bicycle with 36 volt cental axis electric motor, 13 ah litium battery and framefixed cargo compartment.
8. Owngrown cocktailtomatoes.
9. Green house project.
10. 3 m3 garden compost from recycled planks.
11. Humanure compost (not in picture)
12. Colonial house.

Utkast till hållbar förtätningsstrategi för Höganäs.

Ur ett hållbarhetsperspektiv bör en kommande befolkningsökning i Höganäs kommun i huvudsak koncentreras till de centrala delarna av tätorten Höganäs. Ett sådant upplägg ger maximala möjligheter till att skapa en socialt och ekologiskt hållbar stad.

Genom koncentration i de centralaste delarna med relativt höga byggnader, låt oss säga med tre- till sjuvåningshus får många boende inom gång- och cykelavstånd bekväm tillgång till kollektiva transporter, dagligvarubutiker samt andra servicefunktioner vilket i sin tur medför att behovet av privatbil och parkering minskar.  Det område som i första hand bör komma i fråga är ytan  innanför den blå cirkeln, ett område med en area på 0,3 km2 och i andra hand ytan innanför den gula cirkel, 1,1 km2.karta-med-avstands-lager-o-bla-radie-300-m

Det är dock inte helt lätt att hitta ledig mark för byggnationer inom dessa områden. En hel del känsliga avvägningar kommer att behöva göras med hänsyn till grönområden och exploateringsgrad dvs hur tätt och hur högt byggnader uppförs. Jag har med oranga ringar markerat områden som kan eller borde kunna användas för bostäder.

Inom den blå cirkeln bör även övervägas uppköp av villafastigheter som på sikt kan användas för att bygga flerfamiljshus.

Innan sammanhängande exploateringsområden kan åstadkommas på detta sätt kan de initialt förvärvade villafastigheterna användas för uthyrning på tidsbegränsade långtidskontrakt. Verksamheten kan förläggas till ett nybildat kommunalt bolag, alternativt till  det existerande kommunala bostadsbolaget, Höganäshem.

Ett kommunalt uppköp av villafastigheter för uthyrning skulle dessutom ha den fördelen att  utbudet av hyresrätter skulle öka något samtidigt som den genomsnittligt sett långa försäljningstiden för villor skulle kunna minskas något.

Nuvarande bebyggelse i Höganäs centralort är inte särskilt yteffektiv. Gator i villakvarter är i regel onödigt breda och det finns ett mycket stort antal parkeringsplatser med relativt låg utnyttjandegrad. Det förefaller rimligt att en del av denna outnyttjade potential kan användas till bostäder eventuellt i kombination med att villafastigheter genom uppköp omvandlas till flerbostadshus.

 Under senare år har man i Sverige i det stora hela inte byggt stadsrum med byggnader som ligger kloss i kloss vilket man historiskt sett gjort när man byggt stadskärnor. Kanske skulle vi för byggnationer i förtätningsområden återgå  till denna metod. Som vägledning för förtätningsarbetet kan det vara lämpligt att ta fram nyckeltal för minimalt antal boende per bruttoyta. 

De centrala delarna bör på sikt få fler hållplatser för kollektivtrafik. För närvarande finns t.ex. ingen hållplats för regionbussar mellan stadshuset och Långarödsvägen, dvs en sträcka på sju- åttahundra meter. Inom detta område bör rimligen anläggas ytterligare en eller två hållplatser.

För att underlätta förflyttningar till fots mellan Höganäs övre och Höganäs nedre måste 111:ans barriäreffekt luckras upp. För närvarande finns det inte någon möjlighet att ta sig över 111:n mellan Triangelplatsen och Långarödsvägen. På en sträcka av 450 meter saknas det skyddade övergångar för fotgängare och cyklister vilket gör folk mer obenägna att gå till fots och att cykla och gör det påtagligt enklare och bekvämare att förflytta sig med bil.

Den första åtgärden som kan vidtagas för att åstadkomma en sådan uppluckring är att åter öppna Långgatan för passage över 111:an.  Denna åtgärd kräver dock sänkning av maxhastigheten på 111:an mellan Triangelplatsen och Långarödsvägen till 30 eller 40 km/tim.

Inbitna bilpendlare kan förväntas reagera negativt till en sådan sänkning men förmodligen skulle en hastighetssänkning, i vart fall i rusningstid, inte medföra annat en högst marginell sänkning av medelhastigheten. Bilförare på denna sträcka accelererar och bromsar ofta onödigt för att komma fortare fram utan vinster i form av ett ökat genomflöde. Ett minskat accelererande på sträckan skulle dessutom ge bonus i form att minskat buller för boende.

Är vattentoan förenlig med hållbar utveckling?

Svar: nej!

Absolut inte i de flesta utvecklingsländer, hur skulle t.ex. ett samhälle i Sahelområdet kunna införa vattentoaletter för sin befolkning när det knappt finns dricksvatten att tillgå? Kanske på sikt inte heller i de ekonomiskt mest utvecklade länderna. Skälen:

  1. Vattenbrist.
  2. Omöjliga investeringar i infrastruktur ledningar och reningsverk i väldigt många fattiga länder.
  3. Brist på investeringskapital.
  4. Det finns stora poänger i att på lång sikt utveckla metoder för tillvaratagande av ”mänskliga restprodukter” för användning som inputs i jordbruket utan att gå den farliga omvägen om rötslam, att så att säga sluta kretsloppet direkt och lokalt och minska beroendet av fossilbaserade konstgödsel,  konstgödsel baserat på ändliga tillgångar (inget skämt) eller av rötslam.
  5. Även om det finns reningsverk så gör dessa samhället mer sårbart och reningsverken lyckas även i normal drift med nuvarande teknik inte  ta bort alla föroreningar varken från utsläppt vatten eller från restprodukter i form av rötslam. Vid översvämningar bräddas avfallsvattnet ofta, vilket innebär att skiten rinner orenad rakt ut i känsliga vattendrag.

Dessutom är det faktiskt på det lilla viset att det inte var vattentoan som löste de sanitära problemen i de stora svenska städerna. Missuppfattningen att det var vattenklosetten som löste de sanitära problemen är otroligt seglivad. I t.ex. Stockholm var det införandet av ett effektivt system för hämtning och tillvaratagande av ”mänskliga restprodukter”, som löste de sanitära problem och detta, har jag för mej, redan någon gång vid mitten av artonhundratalet.

Vattentoan slog i de svenska städerna igenom först på 20- och 30-talet men då var de sanitära problemen i fastigheter och på gårdar och gator redan lösta.

Införandet av vattentoan medförde emellertid  nya stora sanitära problem i Stockholm, framför allt de svåra föroreningarna av Riddarfjärden och Strömmen som gjorde att man fick stänga Stockholmsvattnen för bad i cirka ett halvt sekel. Först på sjuttitalet blev Riddarfjärden åter badbar. Vilket undertecknad har uppskattat vid många bad t.ex från Långholmen.

Mats Jacobsson

Den magiska exponentiella tillväxten

Tillväxt-gubbar

Hur stora vill vi bli?

Vad är ett lämpligt tillväxtmål?

1%, 1,5%, 2% eller rentav 3% per år?

Om tillväxten i Sveriges befolkning blir 0,9 % per år, hur många invånare finns det då i Sverige år 2100, dvs ett år som många av dagens nyfödda, givet att inga demografiska katastrofer inträffar, kommer att få uppleva?

Svar: 21 miljoner invånare.

Om per capita inkomsten i Sverige ökar med 0,8 %, respektive 1,6% om året fram till nästa sekelskifte vad blir då per capita inkomsten i vårt land?

Svar: 0,8 miljoner kronor, respektive 1,6 miljoner kronor.

Och om befolkningen i Höganäs fortsätter att öka i samma takt som under de senaste 10 åren (0,9 %) hur stor blir då Höganäs befolkning vid nästa sekelskifte?

Svar: 54 000 invånare

Slutsatser: Även så blygsamma tillväxtsiffror som 0,8 eller 0,9% per år ger fördubblingar i befolknings- och inkomsttal fram mot nästa sekelskifte, högre siffror ger rent absurda ökningar. Detta är definitivt inte förenligt med en uthållig utveckling och med ett uthålligt uttag från jordens ändliga resurser.

För Höganäs del leder en sådan tillväxt också till en stor och irreversibel omvandling av bördig jordbruksmark till bostadsfastigheter och annan urban expansion.

Hur stora vill vi då bli?

Sorry, frågan är felställd. Den uthålliga målbilden bl a för att vårt ”carbon footprint”vid nästa sekelskifte skall kunna halveras indikerar tvärtom ett behov av en årlig krympning av vår fysiska resursförbrukning på 0,8 till 0,9 procent. Alltså, vi vill växa men vi måste krympa.

Hej, hopp!

PS  Att sälja in detta budskap till väljare och politruker och att genomföra i verkligheten kräver förvisso en mindre ansträngning!