Drönare – verbal cirkuskonst som dödar.

Vilka associationer får du när du hör ordet drönare? En ofarlig person som lever ett lättjefullt och sysslolöst liv. De är väl ungefär så de flesta tänker. I bisamhället är drönare bin av hankön utan giftgadd och kraftiga käkar men som kan befrukta en bidrottning. Drönarna är dessutom trevliga prickar som sprider ett doftämne som bidrar till harmonin i bisamhället.

Vilka egenskaper har då de drönare, d.v.s. de fjärrstyrda och förarlösa flygplan som används mot Al Quaida? Tja, det borde ju rent språkligt vara en ganska trevlig manick i vart fall en harmlös företeelse.

I själva verket är det precis tvärt om. Det amerikanska drönarprogrammet vilket, nota bene, inte handhas av militär utan av den fristående underrättelseorganisationen, CIA, har kommit att spela en alltmer framträdande roll i USA:s dödande av terrorister. Hittills huvudsakligen i Afghanistan, Pakistan, Somalia, Libyen och Jemen.

Obama har under sin ämbetsperiod infört bestämmelse om att alla drönaruppdrag för att döda terrorister (även amerikanska medborgare) skall godkännas av den amerikanska presidenten personligen. Godkännande görs på grundval av så kallade ”kill lists”. Vid föredragning av dessa listor redovisas rimligen det faktaunderlag som anses motivera varje enskilt fall.

Så vitt jag förstår finns det inte i rådande amerikanskt regelverk någonting som principiellt hindrar att drönarattacker används i Europa om antiamerikanska terrorister skulle operera här.drone_storre

Fram tills inte så längesedan var skiljelinjen i rättsligt hänseende mellan krig och fred någotsånär tydlig i USA. Att en sådan skarp skiljelinjen finns är avgörande för ett land skall kunna ha en fungerande demokrati med rättssäkerhet, press- och yttrandefrihet.

Drönarattacker som vi sett dem under senare år är en av de mest iögonenfallande indikationerna på att den rättsliga skiljelinjen mellan krig och fred nu suddas ut.

Man kan säga att det råder ett slags kvalificerat krigstillstånd mellan USA och vissa fientliga organisationer som inte har statsform, som saknar territoriell förankring i ett visst land, som inte anser sig lyda under någon nationell lagstiftning och vars modus operandi är att finnas i många olika länder samtidigt.

Drönaruppdrag innebär att krigslagstiftning tillämpas mot denna typ av fientlig organisation. Civila rättsregler om personlig integritet, förundersökning, häktning, domstolsförhandling, avkunnande och verkställighet av dödsdom komprimeras och paketeras till ett enda förfarande vilket överförs från civila myndigheter till underrättelsetjänst eller militär.

Det faktum att USA vägrar att underteckna fördraget om den internationella brottmålsdomstolen i Rom ger en fingervisning om att man på ansvarigt håll i USA är medvetnen om att drönarprogrammet i många stycken står i konflikt med det regelverk som tillämpas av denna domstol.

Helt okey tycker kanske många med tanke på det hot som Al Quaida upplevs utgöra även om ett stort antal oskyldig civila dödas (collateral damage) i avlägsna pakistanska eller jemenitiska bergstrakter. Men eftersom de fientliga organisationer som bekrigas med drönare är territoriellt obundna kan kriget i princip så vitt jag förstår komma att bedrivas i alla länder inklusive själva USA.

Acceptans för drönarattacker inom det allmänna medvetandet och inom myndigheter preparerar dock allmänhetens psyken och myndighetskulturer för acceptans också för ”spillover” effekter inom en mycket vidare samhällssfär än den som omedelbart berörs av relativt kirurgiska drönaringrepp.

Det handlar om ett paradigmskifte som genom spridningsverkan rullar tillbaka demokrati och rättssäkerhet i hela samhällen.

Om man anser att det regelverk om krigsbrott som tillämpas av internationella brottmålsdomstolen i Rom, FN:s bestämmelser om mänskliga rättigheter och, i de västerländska demokratierna, allmänt accepterade regler om rättssäkerhet skall vara grundbultar i det globala samfundet är det inte möjligt att stillatigande finna sig en sådan här utveckling.

I slutändan kommer man inte heller ifrån frågan om vem som tjänar på att undantagslagar och krigslagstiftning infiltrerar och underminerar det civila samhället. För att hitta svaret måste nog en del stenar inom ekonomisk elit och organisationer med antidemokratiska ideal vändas på.

Vad gäller drönarattacker i muslimska länder kan givetvis också en ren effektivitetsfråga ställas. Leder drönarattacker i det långa loppet till önskat resultat, d.v.s. till att Al Quaida försvagas eller slås ut? Eller risker dessa angrepp att bli kontraproduktiva genom att långt fler terrorister skapas än de som dödas?