SvD feltolkar Oxfamrapport om rikaste

Oxfam har i dagarna, lagom till det ekonomiska toppmötet i Davos, presenterat en rapport som visar att världens åtta rikaste personer tillsammans äger lika mycket som hela den fattigaste halvan av världens befolkning. Oxfam blåser i visselpipan och menar att så här kan vi inte ha det fortsättningsvis. Systemet medför hårdexploatering av arbetare, extremt olika livschanser, nerprioriterat klimatarbete och en genom lobbying farlig inblandning i demokratiers politiska styrning.

SvDs kommentar till rapporten är att”den som leker med tanken på att avskaffa de superrika, ifrågasätter också det ekonomiska system som på kort tid har lyft miljoner- nej, miljarder – ur svält och extrem fattigdom. Man ska vara försiktig med vad man önskar sig.”

Svenskans svart-vita grepp är lömskt genom att det riktar bort fokus fokus från den relevanta frågan om hur nuvarande system kan tämjas utan att den guldäggsläggande hönan nackas. Läser man rapporten lite noggrannare  ser man att det Oxfam är ute efter alls inte är  ett avskaffande av det ”kapitalistiska systemet” utan dess modifiering genom hyfsning av dess värsta uttryck.

De flesta i åtta-gänget torde också vara mycket väl medvetna om att saker och ting gått för långt.Vissa har därför, delvis i ren självbevarelsedrift som en föregripande taktik, delvis av personliga engagemang, skänkt bort stora delar av sina förmögenheter till välgörenhetsstiftelser som t.ex. Bill & Melinda Gates stiftelse. Jag förmodar att Gates paret dock behåller ett stort inflytande i stiftelsens styrelse. Även Buffett har skänkt större delen av sin förmögenhet till Gates stiftelsen. Om jag minns rätt har den nu 86-årige Buffett då och då dessutom uttalat sig för höjda inkomst- och förmögenhetsskatter på de rikaste.

En brännande fråga är hur man skall kunna ena jordens största, USA, Kina, EU och Indien kring mekanismer, typ gemensamma globala förmögenhetsskatter, som tämjer ett globalt kapitalistiskt system som verkar ha lagt i en överväxel.

Som vanligt kommer system-intressenter/miljardärer med inbördes lojaliteter att spjärna emot, nyrika postkommunistiska eliter i Kina och Ryssland och i väst  kapitalistiska konserverare med fascistiska dragningar som mediemogulen Rupert Murdoch och fossillobbyisterna Koch i USA. Donald Trump är förvisso en joker och lär inte underlätta resan mot ett rättvisare globalt system.

Exakt hur ett vinnande koncept kommer att se ut blir spännande att.  Men man har ändå att räkna med att i dess tillskapande kommer marxistisk analys att spela roll medan den leninistiska praktiken hålls utanför.

Paradoxernas tid

Visst, det känns som det brinner i knutarna och att mycket går åt fel håll. Ibland får jag faktiskt känslan av att höga vederbörande, politiskt/ekonomiskt beslutsfattande eliter i själva verket är en slags pyromaner som eldar på brasan med mera fossila bränslen, och nu efter skifferbensinens uppdykande, återgång till stora bensinslukande monsterbilar i USA.

Sluter jag ögonen kan jag se fossileliterna, smygande i buskarna vid de brinnande boningarna, upplevande en del privata höjdpunkter.

Och nu kom jag att tänka på zoner………., typ radioaktivt smittade Tjernobyl och Fukoshima (inte ännu, men kommer) och demilitariserad, minerad zon, typ mellan norra och södra Cypern. Vilka fantastiska områden, en orörd vild natur, med en återkomst av alla möjliga biotoper och djur, vargar, björnar, vildsvin, hjortdjur och havsörnar.

Och Ryssland, såg nyss en uppgift om att 40% av odlad mark återgått till skogsmark efter Sovjetunionens sammanbrott med kraftigt ökade björn- och vargstammar.

Och nu kommer jag in på Kullaberg i nordvästskåne, jag har bott på gränsen till naturreservatet i sommarboende i femtio år.

I den östra delen avverkar Krapperupstiftelsen skog. Man kör jättelika skogsmaskiner som trycker sönder marken med gigantiska fordonshjul. Skogsmaskiner som en person kan hantera men som fördärvar markbiotoper och markvegetation för lång tid framåt.vargar

Varför låter man inte ett gäng av de tusentals asylboende, arbetslösa eller undersysselsatta i Höganäs kommun ta hand om ruljansen med skogsvårdsmetoder som är värdiga ett naturreservat?

Ja, varför inte återinföra det hästbaserade skogsbruket? Det skulle göra susen. Folket skulle komma ut i skogen och göra riktig nytta stället för att sitta inne och rulla tummarna, bli feta, frustrerade och riskera omvandling till rekryteringsobjekt för ett kalifat eller till kriminaliserad underklass.

Finns det en ond vilja, finns det också en god vilja.

Håll tillgodo – dagens dos av svart-vitt!

Ekonomer – the Good, the Bad and the Ugly

 

ekonomer800px

Bara två i det här gänget som kan försvara sig i dagens offentliga debatt. Jag skulle dock gissa att majoriteten av dessa ekonomer  skulle vara beredda att ompröva ett och annat i ljuset av dagens verklighet. Men farbröderna var nog inte lätta att tampas med i sina respektive tidsepoker.

Man hade tänkt sig för en och annan gång innan man gick upp i ringen mot dom  här mästarna (kanske med något undantag). En hade definitivt inte backat från sina positioner – Malthus (1766 – 1834). Malthus huvudtes var att befolkningstillväxten är exponentiell medan ökningen i livsmedelsproduktion är aritmetisk. Genom olika former av globala katastrofer i form av epidemier och hungersnöder skulle emellertid en skenande befolkningstillväxten återföras till lägre nivåer.

Alla tidsepoker har sina utmaningar men om herrarna ursäktar så  dristar jag mig ändå att tycka att vår tids utmaning ändå slår det förflutnas. Nu handlar det om den mänskliga civilisationens överlevnad. Så det gäller att inte tappa perspektivet. Man får ta ett par steg tillbaka och några djupa andetag. Sådärja. Nolltillväxt. Låter inte så kul.

Vi får vrida lite på begreppet. Kungen av Bhutans upplägg var inte dumt. Ersätta BNP-begreppet med ett lyckoindex som målvariabel. Ingen dum idé att börja med att specificera målvariabler. Inte fel att addera ett fattigdomsindex, ett inkomst- och förmögenhetsfördelningsindex, ett sysselsättningsindex och ett klimatindex och sedan bygga ekonomiska modeller med utgångspunkt i dessa index.

Dock herrarna får återigen  ursäkta dagens läge skiljer sig från gårdagens, liknar kanske mest ett globalt krigstillstånd. Kanske finns det då inte tid att avvakta finliret med ekonomiska modeller, kanske får de politiska besluten tas i avsaknad av vägledning från nationalekonomisk teori!

Men i och för sig. Med dagens datateknik, simuleringsmodeller osv kan man göra mycket intressanta saker. Om man tittar på sakerna i mikroperspektiv kan man inte undgå att göra några iakttagelser. Det hackas mycket på folk som snackar för mycket. Mindre snack och mera verkstad osv, osv. Man har hört det några gånger. Men egentligen är det just detta som behövs. Folk som kan luta sig tillbaka och tänka, som är kapabla att teoretiskt hantera våra komplexa verkligheter och som är tillräckligt många och tillräckligt väl organiserade för att ta sig an de analytiska utmaningarna.

Men tittar man i lokala, regionala och nationella myndigheter så ser man bara det ena intellektuella fiaskot efter det andra. Samtidigt pumpas det ut akademiker som sedan i många fall kan få hålla på i åratal att söka fåtaliga  tjänster tillsammans med sådär en 700 – 800 medsökanden per befattning. Är det så att inkompetensen och förljugenheten har kommit till makten och att detta är det egentliga miljöhotet?

Tillhör inte dom som vill sätta diagnoser på folk men här ligger en del diagnoser nära till hands.

 

 

Marknaden löser inte alla miljöproblem

Alla de stora förespråkarna för marknadsekonomi inkluderande, Adam Smith, John Maynard Keynes, Paul Samuelson, Friedrisch Hayek och Milton Friedman har varit fullständigt medvetna om marknadsekonomins tillkortakommanden. Dessa brister hänger ihop med förekomsten av externa effekter, asymmetrisk information och naturliga monopol.

Externa effekter är t.ex utsläpp av miljöskadliga ämnen vars kostnader inte direkt drabbar producenten. Asymmetrisk information är när en producent sitter inne med information som köparna saknar. Ett naturligt monopol är ett område där den ekonomiska logiken talar för endast en producent, i dessa fall finns det alltså ingen marknad, exempel är VA-nät och nät för elöverföring.

Några frågor:

Var det marknaden som förbjöd DDT?

Var det marknaden som tvingade fram en sanering i Teckomatorp efter BT-kemi?

Var det marknaden som byggde sjukhusen, vägnäten, hamnarna och flygplatserna?

Var det marknaden som införde barnbidrag och folkpension?

Var det marknaden som tvingade fram cancermärkning av cigarettpaket eller som förbjöd rökning i offentliga lokaler?

Vem är det som fortsätter att prospektera efter fossila bränslen när vi vet att vi redan har överskridit det ppm CO2 ekvivalenter i atmosfären som jorden tål?

Är det någonting som historien lärt oss så är det väl att vare sig endast marknad eller endast planekonomi kan lösa de globala miljöproblem som mänskligheten nu måste tackla. Politikens miljöutmaning handlar om att hitta de rätta avvägningarna mellan plan och marknad. Dogmatism  på båda kanter leder mänskligheten fel och inrymmer uppenbara risker inte bara för miljöhaverier utan också för demokratiska haverier.

Hur står det egentligen till i Grön Ungdom?

 

 

Otroligt spännande tid vi lever i!

Man känner på sig att historien nu samlar sig för att ta ett språng. Härligt! Något Cullbergskt ”kris och utvecklings” stuk över hela tillställningen. Sånt gillar jag. Systemförvaltarna kan springa och gömma sig – nu våras det för systemomstörtarna eller nytänkarna, om man så vill. För  inte så länge sedan hade historien tagit slut, jisses!

  1. Vi börjar med att byta ut BNP mot ett lyckoindex som fångar upp, välbefinnande, miljötillstånd, social harmoni, sysselsättning mm.
  2. Transportinfrastrukturen ställs om till slow-speed och kollektivt.
  3. Detaljhandeln görs mer småskalig/internetbaserad.
  4. Byggsektorn länkas in på lokala material och återvinning.
  5. Energisektorn ställs om till uthålligt, decentraliserat och kärnkraftsfritt.
  6. Gammalt hantverk återupplivas.
  7. Samhällsbyggandet görs mer ekologiskt uthållig.
  8. Vapenindustrin avvecklas.
  9. Ägandet i produktionen ses över.
  10. Det internationella samarbetet tillförs helt nya och mer kraftfulla samarbetsformer.

Men som alltid finns djävulen i detaljen. Många sociala experiment har kraschat under historiens gång, realsocialism, kulturrevolutioner, löntagarfonder, det statslösa samhället och en mängd småskaliga utopiska samhällsexperiment.

Men ändå – det linjära produktions-/konsumtionssamhället klarar inte dagens och morgondagens utmaningar. I vilka former skall det nya stöpas utan att mänskliga rättigheter och demokratiska friheter trampas under fötterna? Svaren finns inte primärt i teorier och analyser utan i verklighetens projekt.

Klarar dagens människa den nödvändiga mentala omställningen? Det vet inte förrän vi försökt. Något val finns inte. Bilan hänger och det är bråttom.