Lövin, tyska brunkolet och KU

Lövin, tyska brunkolet och KU

Regeringens brunkolsförsäljning som nu kritiserats i konstitutionsutskottet (KU)  är bekymmersam för det första pga av sakskälen, dvs att vi måste få ner växthusgasutsläppen innan det är för sent och vi brinner upp eller kvävs av syrebrist och för det andra därför att förtroendet för den demokratiska modellen undergrävs vilket kan utnyttjas av populister som den amerikanske presidenten Trump och hans svenska själsfränder.
 
Jag kan inte låta bli att reflektera över upplägget med statligt ägda aktiebolag. Fram till åttitalet drevs Vattenfall som ett statligt verk. I och för sig var det även med verksmodellen ”förbjudet” med ministerstyre men incitamentsstrukturen i de statliga verken inbjöd inte till uppköp av jättelika tillgångar utomlands, om det ens var tillåtet.
 
När den stora vågen av statliga bolagiseringar kom jobbade jag på en statlig myndighet och vår chef kunde från de månatliga generaldirektörsluncherna som han gick på rapportera om vilken eufori det rådde bland de generaldirektörer som kunde förvänta sig bolagisering. Ett smattrande guldregn i form av 20, 30 40 gånger högre löner exklusive bonusar för de generaldirektörer som övergick till att bli aktiebolagschefer och i form av alla möjliga astronomiska förtjänstmöjligheter för närstående konsulter och mäklare. I bland får man en känsla av att sådana här jättelika uppköp av tillgångar som Vattenfalls uppköp av kol och kärnkraft i Tyskland och Holland överhuvud taget inte motiveras av sakargument under drivits enkom av förtjänstmöjligheter i form av kommissioner för mäklare och möjlighet till ännu högre löner och bonusar för svenskar som får jobba med förvärvade tillgångar utomlands.
 
Hur skulle regeringen ha hanterat avvecklingen? Man kommer inte ifrån misstanken om att det hemligstämplade upplägget med försäljning till tjeckerna är ett rent gangsterupplägg. Skulle kunna vara så att de förutsedda kostnaderna för miljöåterställning beräknades bli mycket höga. Eftersom Sverige som stat hade haft mycket svårt att smita ifrån dessa återställnings- och avvecklingskostnader var det en ”perfekt” lösning att låta ett bolag från före detta Östeuropa köpa hela härligheten. Kanske blir det då inga avvecklingskostnader, kanske visar det sig att det köpande bolaget efter lämplig tidsrymd tyvärr gick i konkurs. Smällen skulle tyska staten få ta.
Från klimat och transparensutgångspunkt borde någon försäljning aldrig ägt rum. Regeringen skulle tvingat fram en extra bolagsstämma och bytt ut styrelsen i Vattenfall därefter skulle försäljningen stoppats. Det är så man gör när det blir kollisionskurs mellan ett statligt bolag och övergripande nationella intressen typ klimatpolitik. De svenska och tyska regeringarna skulle sedan i förhandling kommit överens om att stoppa brunkolsbrytningen och om vem av de två som skulle ta vilka avvecklingskostnader.
För de svenska skattebetalarna hade detta i det korta loppet säkerligen blivit dyrare men klimatet, demokratin och Miljöpartiet hade gått stärkta ur processen i stället för tvärt om.

Människan ska bli en multiplanetarisk art, spänn fast säkerhetsbältena!

 

Jag har blivit ett stort Elon Musk fan på sistone men denna TED-intervju med entreprenören bakom Tesla är ingenting för klaustrofobiker. Intervju från den 28e april, alltså inte från den 1e april.

”Money makes the world go round” som någon sa. Stämmer bra med tanke på att Elons starkapital kommer från den Internetbaserade betaltjänsten ”Paypal”.

Hur som helst, det är verkligen kul att någon jobbar med ett omsätta Visioner, visioner med stort V i praktisk handling. Man får medge att mannen håller ångan upp.

Det blir höghastighetstunnlar under Los Angeles, rymdbosättningar, jättelika raketer, självkörande bilar som kan ändra destination under resans gång, takintegrerade solpaneler och en del annat.

Summa summarum: Elon ger sitt bidrag till vinst i kapplöpningen  mot ett klimat Amargeddon men garderar sig med en exitbiljett från moder jord.

Tony Seba hävdar att 80% av ytorna för parkering och bilvägar kommer att bli onödiga inom 15 år

Intressant och högrelevant genomgång av kommande omställning inom energi och transport till sol och vind energi. Tony Seba har också skrivit en bok som heter ”Clean disruption”. En intressant del av denna kommande omställning är självkörande bilar och bussar. Seba anser att behovet av vägytor inom de kommande 15 åren kan komma att minska med upp till 80 procent. Detta minskande behov innebär rimligen för Höganäs kommun del att alla planer på utbyggnad av 111:an mm borde skrotas omgående och tvärnit för all utbyggnad av bilvägar. I stället borde kommunen ligga i framkant med införande av självkörande bussar och bilar.

Trump, Tillerson och Putin vill sätta tänderna i Arktiska oljan.

Det går käpprakt åt fel håll och det hållet verkar vara ett varmt ställe långt nere någonstans. Enl TYT (Youtubekanal med systemkritik) skall Trump emissarien Erik Prince, f d Blackwater, nyligen träffat Putin företrädare på Seychellerna för topphemliga samtal ang den arktiska oljan. Rysslandssanktioner behöver tas bort för att möjliggöra amerikansk teknologiexport av oljeutvinningsutrustning för Arktis vilket i sin tur är en förutsättning för prospektering och exploatering av arktis-oljan.

Youtube klippet refererar också till stor datatrafik mellan en rysk storbank, ett amerikansk bolag ägt av Prince svåger (gift med Trumps utbildningsminister, Betsy DeVos,) och en Trump-server i Pennsylvania. Någonting är uppenbarligen i görningen och detta något verkar ha som mål att få igång rysk exploatering av Arktis-oljan. 

Detta är exakt vad som inte får ske eftersom en Arktisk – exploatering går stick i stäv med vad som behövs för att bromsa klimatförändringar. Sådana exploateringsprojekt kan helt enkelt accelerera klimatförändringar och oåterkalleligt skada naturvärden i Arktis.

Gigantiska värden står alltså på spel, å ena sidan globala miljöintressen med ”tipping point” implikationer,
å andra sidan rysk/amerikanska oljeintressen i ohelig och amoralisk allians.

De kluvna tungornas hegemoni

Många vackra ord på morgontidningarnas ledar- och debattsidor om klimatkris och klimatåtgärder.  Verkligheten på företagens bakgårdar kan dock vara ”etwas ganz anderes”.

Ta Bonniers med DN, Sydsvenskan och nu sedan en tid också Helsingborgs Dagblad. Man skulle kunna tro att ett så upplyst tidningsledarskap med liv och lust skulle gå in för att vara ett föredöme på klimatområdet. Men så icke. I vart fall inte inom den del av verkligheten , nämligen tidningsdistribution, där jag har privilegiet att blicka in.

För något år sedan gick min privata distributionsbil, en Smart (Mercedez) sönder. Kostnadsförslaget från Hedin bil löd på femton – tjugotusen kronor, bilen var inköpt ett år tidigare för 32 tusen. En totalkostnadsanalys av mina bilkostnader för att använda privatbil i tidningsdistribution pekade på årliga underskott på upp mot trettitusen kronor (väldigt mycket pengar i yrkesgrupper med månadsnettolöner på fjorton-tretton tusen kronor). Underskotten bekräftades av andra distributörer.

Jag nappade alltså inte på reparationsförslaget utan det fick bli en snabb utförsäljning på Blocket för dryga skrotvärdet. Därefter elcyklar jag vilket är en utmaning bl.a. vid extremväder och stora distributionsvolymer. Bonus är en robust grundkondition.

Men huvudpoängen är att elcykling sitter som hand i handske med distributionsdistriktet som till hälften består av ett labyrintartat radhusområde med  gång/cykelvägar separerade från bilgator och till hälften av ett hårt väderexponerat villaområde med smala gudor och höga trottoarkanter (däck/bil-dödare) som sträcker sig ändå fram till sundet.

Distributionskörningen  innefattar förflyttning över  20 – 30 kilometer samt broms/stopp/acceleration vid 300 – 500 brevlådor. Ett maximalt energiförbrukande körbeteende  och kristallklart optimerat för eldrivna fordon med höga verkningsgrader och energiåtervinning vid bromsning. För ändamålet har jag importerat en lastcykel från USA och försett denna med en middrive elmotor från Tjeckien/Kina.

Arbetsgivaren ser dock det hela genom lönsamhetens prismor. Morgontidningarna skall ut så snabbt som möjligt och detta med bensinfordon som har fördelen att de kan ta maximalt med extramaterial, kampanjer, A-post och direktadresserad reklam. Ointresset för att växla utsläpp mot arbetstid är kompakt från arbetsgivaren dvs i slutändan Bonniers.

Alltså när det uppstår en konflikt mellan kortsiktig lönsamhet å ena sidan och klimatanpassning (elcykling är 40 – 60 ggr energieffektivare, tyst, mycket säkrare och helt utan lokala utsläpp) och något längre arbetstid å den andra sidan så darrar inte arbetsgivaren på manschetten, den kortsiktiga lönsamheten vinner.

Ägare,  företagsledning, fackliga företrädare och anställda verkar inte ens ha tagit ett första halvt stapplande steg mot klimatmedvetenhet. Alltmedan man  på ägarnas ledar- och debattsidor och på distributionsarbetsgivarens hemsida kan om klimatanpassning vackra ord läsa…………..

Hur ska det nu bli med det nya milleniet Bonniers, ska vi brinna upp?

 

Demonstration

Mitt förslag: Demonstration till Rosenbad/Vattenfalls huvudkontor inom den närmaste tiden

 

 

 

 

 

Kopierat epost-meddelande från 350.org

Friends,

This weekend we heard breaking news that the Swedish government has approved the sale of Vattenfall’s German lignite coal operations to Czech company EPH. They’ve failed the most important climate test yet for Sweden’s climate leadership.

This makes it clear our politicians won’t act on their own to keep fossil fuels in the ground – will you pledge now to do what it takes to protect us from a climate crisis?

Sweden had an incredible opportunity to stop the sale and commit to keep Vattenfall’s dirty lignite reserves in the ground — instead our government has just thrown its climate commitments out of the window, now wanting to put their efforts into EU emissions trading, a market based mechanism which has consistently failed to keep fossil fuels in the ground.

In May, thousands of us joined together to show Vattenfall and the government just how easy it was for people to shut down those German coal mines. We raised the debate to keep it in the ground to a completely new level. When we started, this looked like a done deal but our movement managed to get public opinion on our side and made sure the government could not quietly sign off the deal without a fight. Though the decision is heavy news, it’s clear that we’re gaining the momentum and strength we will need to achieve a just transition away from fossil fuels.

It’s also clearer than ever that it’s going to be left to us to take the action necessary to ensure fossil fuels are kept in the ground. Are you ready to step up and take the leadership that our politicians seem so incapable of?

Pledge now that you’ll organise and take action. Pledge to keep fossil fuels in the ground and hold the Swedish government to account for the climate promises they made in Paris.

We’ve come so far, and we’re not going to stop here.

Take care and get organised,
Olivia and the 350 team

350.org is building a global climate movement. You can connect with us on Facebook, follow us on Twitter, and become a sustaining donor to keep this movement strong and growing.