Kommer AI ta över?

Den svenske fysikern och nobelpristagaren Hannes Alvén publicerade år 1966, dvs för mer än ett halvt sekel sedan, boken ”Sagan om den stora datamaskinen”. Jag läste den när den kom ut. Boken som sägs ha blivit en slags kultbok i Silicon Valley, slutar med att datamaskinerna tar makten över människorna. Boken måste ha gjort ett rejält intryck på mej för delar av innehåll och illustrationer sitter fortfarande i skallen.

Nu kallas det för AI, artificial intelligence och vissa tror att dess maktövertagande och förslavande eller utplånande av den mänskliga rasen bara är några decennier bort.
Tunga namn som Elon Musk och Bill Gates och författare som Nick Bostrom hissar varningsflaggan. Det som var en saga för vuxna håller på att bli verklighet. Det gäller att se upp och vidtaga försiktighetsåtgärder.

Mänskligheten eventuella förslavande eller utplånande är förstås ett trauma som förtjänar en och annan reflektion.
Scenariet är att datorerna förväntas först uppnå mänsklig intelligens och kognitiva förmågor för att därefter i exponentiell fart övertrumfa oss i allt. Dramat innehåller viktiga demokratiska, politiska och metafysiska frågor varav framför allt de senare inte alls fått den uppmärksamhet som de borde.

De politiska riskerna är uppenbara med en teknik som sätter medborgarövervakning på steroider, vad som pågår i Google kan förmodas bara vara förnamnet på denna dynamik. Missbruk av AI kan riktas både mot den egna befolkningen och användas i krigföring mot andra nationer och kan i slutändan leda till en global diktatur.

Den metafysiska frågeställningen angrips kanske bäst genom att man först definierar vad en människa är. Saker och ting ställs då på sin spets. Intellektuella stridsformationer som man inte sett sedan upplysningens, Voltaires och franska revolutionens dagar tonar fram. Frågor om själen överlever döden, om det finns en fri vilja, själavandring, limbo, skärseld, himmel och helvete och en del annat smått och gott kommer upp på bordet.

Om det finns en substans som överlever döden kan ingenjören då inympa mänsklig vilja i en dator utan att samtidigt inympa en själ? Verkar enligt min mening ologiskt. Kan AI utan egen vilja, dvs någon slags regeltillämpande maskiner som i och för sig kan föröka sig själva genom att skriva egna program, bli härskare över den mänskliga rasen? Verkar långt ifrån självklart. AI blir i detta fall något mindre existentiellt skrämmande men givetvis ändå extremt farligt.

I den nu pågående diskussionen tas det för givet att AI kommer att göra allt människor kan. Anhängare av icke-materialistiska åskådningar borde här få problem och det borde vid det här laget finnas artikulerade uppfattningar från dessa håll men intet av den varan syns till, har i vart fall inte korsat mitt synfält. Kanske har Dalai Lama sagt nåt – får kollas upp.

Existentiellt vakum i Väst bereder marken för jihadister

moske_i_sthlmMånga ställer sig undrande till hur ISIL m fl jihadiströrelser kan utöva en sådan attraktionskraft på unga  muslimska män i Väst. Våldsromantik, kampens gemensamhetsskapande funktion, den religiösa övertygelsens stöd till självkänsla och status i västliga samhällen med avstannad social rörlighet, arbetslöshet och allmän social frustration i segregerade stadsdelar brukar anges som förklaringar. Men enl min mening finns det mer djupgående förklaringar.

Det handlar om de stora existentiella frågornas frånvaro i den västliga kulturen. Dödens innebörd, handlingars konsekvenser, sanning och lögn, hur ett liv i sanning kan levas. Inget kan väl illustrera de stora frågornas frånvaro bättre än julens tingeltangel. Jag börjar lite smått misstänka att det är en hel del i de yngre generationerna som faktiskt inte har koll på varför vi firar jul.Solberga_kyrka

Att unga muslimer i Väst låter sig värvas är egentligen inte så konstigt, de är själva andra generationens invandrare, har i de flesta fall inte någon egen erfarenhet av de umbäranden som deras föräldrargeneration upplevt i sina ursprungsländer och de möter inte tillräckligt stora sociala, yrkesmässiga och existentiella utmaningar i sina levnadssituationer i Väst.

Västs existentiella vakum kan också på ett skruvat sätt skönjas som en faktor bakom SDs framgångar. SD drar säkerligen, på ett fel- eller oartikulerat sätt, en del näring från en folklig osäkerhet från mötet med trosvissa muslimer som vågar ställa de stora frågorna om Gud, evigheten och döden.