SvD feltolkar Oxfamrapport om rikaste

Oxfam har i dagarna, lagom till det ekonomiska toppmötet i Davos, presenterat en rapport som visar att världens åtta rikaste personer tillsammans äger lika mycket som hela den fattigaste halvan av världens befolkning. Oxfam blåser i visselpipan och menar att så här kan vi inte ha det fortsättningsvis. Systemet medför hårdexploatering av arbetare, extremt olika livschanser, nerprioriterat klimatarbete och en genom lobbying farlig inblandning i demokratiers politiska styrning.

SvDs kommentar till rapporten är att”den som leker med tanken på att avskaffa de superrika, ifrågasätter också det ekonomiska system som på kort tid har lyft miljoner- nej, miljarder – ur svält och extrem fattigdom. Man ska vara försiktig med vad man önskar sig.”

Svenskans svart-vita grepp är lömskt genom att det riktar bort fokus fokus från den relevanta frågan om hur nuvarande system kan tämjas utan att den guldäggsläggande hönan nackas. Läser man rapporten lite noggrannare  ser man att det Oxfam är ute efter alls inte är  ett avskaffande av det ”kapitalistiska systemet” utan dess modifiering genom hyfsning av dess värsta uttryck.

De flesta i åtta-gänget torde också vara mycket väl medvetna om att saker och ting gått för långt.Vissa har därför, delvis i ren självbevarelsedrift som en föregripande taktik, delvis av personliga engagemang, skänkt bort stora delar av sina förmögenheter till välgörenhetsstiftelser som t.ex. Bill & Melinda Gates stiftelse. Jag förmodar att Gates paret dock behåller ett stort inflytande i stiftelsens styrelse. Även Buffett har skänkt större delen av sin förmögenhet till Gates stiftelsen. Om jag minns rätt har den nu 86-årige Buffett då och då dessutom uttalat sig för höjda inkomst- och förmögenhetsskatter på de rikaste.

En brännande fråga är hur man skall kunna ena jordens största, USA, Kina, EU och Indien kring mekanismer, typ gemensamma globala förmögenhetsskatter, som tämjer ett globalt kapitalistiskt system som verkar ha lagt i en överväxel.

Som vanligt kommer system-intressenter/miljardärer med inbördes lojaliteter att spjärna emot, nyrika postkommunistiska eliter i Kina och Ryssland och i väst  kapitalistiska konserverare med fascistiska dragningar som mediemogulen Rupert Murdoch och fossillobbyisterna Koch i USA. Donald Trump är förvisso en joker och lär inte underlätta resan mot ett rättvisare globalt system.

Exakt hur ett vinnande koncept kommer att se ut blir spännande att.  Men man har ändå att räkna med att i dess tillskapande kommer marxistisk analys att spela roll medan den leninistiska praktiken hålls utanför.

Förkylningsfunderingar

Ihållande, iskallt regn, 3 nätter i sträck, varje natt 3 – 4 timmar. Det gick som man hade kunnat vänta trots att jag använder all tänkbar regnmundering, alltid nått man missar, tydligen räknade jag inte med själva nedkylningseffekten utan väta, av regn på ryggen, en tröja för lite helt enkel.

Slutssats: det går inte att gardera sej mot verkligheten.

Men inget ont som inte har något gott med sig. Tidsutrymme dyker upp för ett nytt ihopp i bloggvärldens hajvatten. Oemotståndligt.

Jag gillar engelskspråkiga Al Jazeera, denna märkliga hybrid mellan globalt fritänk och oljepengar. Kanske ett och annat som lyser med sin frånvaro men det som finns är bra och det finns mycket, debatter med Mehdi Hassan i Oxford, the Listening post, spännande videodebatter mm mm.

Snubblade precis över ett inslag att om sydafrikanske Jacob Zumas affärspartner, Gupta familjen, börjat få det hett om öronen med offentlig granskning och tydligen valt att ta sin Mats ur skolan och i sin privatjet sjappa till Dubai.

I nästa musklick ser jag en uppgift om att Dubai nu planerar för sitt nästa ”världens högsta hus”, ett Burj Khalifa nr 2, naturligtvis högre än nr ett, sluthöjd hemlighållen men man gissar att den kan hamna över kilometern upp i skyn.Dubai_new_tower

I det här lilla landet är det många som täljt guld med täljkniv, sällan passar väl detta slitna uttryck bättre än just här.

Jag tycker det var alldeles nyss som det var finanskris, panka expats flydde och lämnade sin 4wd på flygplatsens parkeringsplats. Då skulle man passat på, stegat in på  Handelbankskontoret i Höganäs tatt ut en kredit på 50 miljoner, fixat en prisdumpad Dubaiportfölj, för att nu några år senare ingående i  miljardärsklubben,  kunna öppna brevlådeföretag hos Mosack Fonseca, och ha sitt på det torra i stället för att bli förkyld i ihållande regn.

På tal om Burj Khaliffa nr 2, hur är det egentligen med carbon footprint i Dubai och andra gulfstater? Enl statistiken ligger energiförbrukningen per capita i Dubai (2012) på 8,6 ton oljeekvivalenter jämfört med Sveriges 4,9 ton oljeekvivalenter. Haken här för Dubai och andra emirat är att f n hela konsumtionen utgörs av fossilproducerad energi, naturgasturbiner för elen, törstiga lyxfordon, diverse gigantiska energislukare som skidbackar i öknen, en allestädes närvarande lufkonditionering mm.

Det känns märkligt, när världen debatterar om det skall gå att undvika global temperaturhöjning över självskenande nivåer, så öser man på för fullt med maximalt klimatpåverkande investeringar i ett land som Dubai.

När en skumraskande Gupka-familj flyr Sydafrika så är det inte mer än logiskt att kosan styrs till Dubai.

Här finns världens inkomst-och förmögenhetsfördelningsproblem i extrem tillspetsning parade med de allra värsta klimatförstörarbeteenden och ett brutalt utnyttjande av billig arbetskraft i knivskarpt koncentrat. Det lär inte bli någon folkomröstning som i lilla Höganäs om pråliga nybyggnationer på höjden. Här är det handslag bakom lykta dörrar som gäller. Punkt slut.

Skall man titta på saker och ting ur ett strikt globalt överlevnadsperspektiv så är det egentligen inte de gigantiska inkomst-och förmögenhetsklyftorna i sej själva som är problemet. Problemet är att det skapas globala  ”Role Models” som legitimerar otyglad energiförbrukning. Det är okey med miljardärer som per miljardärscapita kanske har carbon footprints som är 100 eller tusen gånger större än den genomsnittlige jordinvånarens.

Men visst blir det tjusigt med ett Burj Khalifa nr 2, inte tu tal om den saken.

 

 

Illusionsbasaren

Går det att skapa full sysselsättning? För fyra decennier sedan räknades kanske en eller två procents arbetslöshet som full sysselsättning. Idag är kanske fem-sex procents arbetslöshet full sysselsättning. Enligt Svenskt Näringslivs Ekonomifakta ligger sysselsättningsgraden i åldrarna 20  – 64 idag på cirka 80 % vilket är ungefär samma nivå som på 70-talet. Detta är en fullständig gåta för mej som var med på arbetsmarknaden på 70-talet.

Hur kan det komma sig att det är så otroligt svårt att få jobb idag om vi idag har samma sysselsättningsgrad som för 45  år sedan. För 45 år sedan var det inte 700 sökanden på ett jobb vilket inte är ovanligt idag. Enl uppgift som jag fått gick det t.ex. just cirka 700 – 800 sökande på ett jobb på Migrationsverket, när Lidl öppnade filial i Höganäs kom det in ett par tusen jobbansökningar på ett fåtal tjänster. Saker och ting har sannerligen förändrats.

På sjuttiotalet kunde man i Stockholm ringa ett telefonsamtal, boka intervju direkt, rafsa ihop några betygskopior i ett brunt kuvert, gå på intervju, skriva på anställningsavtal och kvittera ut nycklar, allt på samma dag. För att nu inte tala om femtiotalet.

Min trevlige kollega Bror Henrik Kockum på Näringsfrihets ombudsmannens kansli berättade att när han var klar med sin fil mag i Lund någon gång i mitten av 50-talet så satte han sej på tåget till Stockholm och vandrade runt mellan olika departement och myndigheter som alla hade jobberbjudanden och var beredda att anställa direkt. Han nappade dock inte direkt utan informerade vederbörande personalansvarig att han skulle överväga villkoren och eventuellt komma tillbaka efter besök hos andra hugade arbetsgivare. Tiderna har förvisso förändrats.

Misstänker att vi har att göra med någon form av statistisk manipulation som får dagens sysselsättningsgrad att framstå som betydligt högre än vad den verkligen är. Jag är  dock inte nu kapabel att sätta fingret på vari ett lurendrejeri skulle kunna ligga.

Läser en kolumn i Helsingborgs Dagblad av en ledarskribent, Malin Nävelsjö, där hon menar att man skall förvänta sej att arbetslösa skall försöka ta sitt öde i egna händer och inte förlita sig på¨andras produktivitet och välvilja. Puh….

När jag själv sökte akademiskt jobb i början av 80-talet var det kanske 10 – 20 sökanden på varje tjänst vilket innebar att i princip alla som var kvar efter en grovsortering kallades till intervju. Om arbetslösa idag resignerar efter att ha sökt 500 jobb, kan man klandra? För mej känns det som sadistiskt hån att klandra eller skuldbelägga arbetslösa  med tanke på de enorma ansträngningar, psykisk stålmansuthållighet, allsköns marknadsföring av ovidkommande personliga attribut och allmän kontaktklurighet som i dagens läge tycks vara receptet för framgång i arbetssökeribranschen.

Jag skulle vilja lyfta fram en motbild till den verklighetsbeskrivning som skildrar arbetslösa som lata och initiativlösa. Motbilden ser ut som följer.

Om det kommer in flera hundra eller kanske t.o.m. flera tusen ansökningar till ett jobb så blir de sökandes sakliga kvalifikationer snudd på ovidkommande. Det som kommer att fälla avgörandet för anställning  är vem som har det vackraste leendet, den djupaste urringningen eller de bäst placerade kontakterna.

På grund av långtgående rationaliseringar, automatiseringar och teknikutvecklingar behövs idag helt enkel bara en viss del av befolkningen som anställda eller företagare. Denna del som dessutom är  krympande och  som kontrollerar produktionen inom näringsliv och offentlig förvaltning kommer att i allt högre grad bevilja sig själva och sina närstående anställningar, ekonomiska privilegier, skyhöga bonusar och höjda politikerlöner och kommer samtidigt att motsätta sig effektiva utjämningsmekanismer.

Det kommer också att ligga i denna kontrollelits intresse att utmåla arbetslösa och marginaliserade som lata och ovilliga att ta sina öden i egna händer. Men om man ser på situationen utifrån perspektivet att arbetslösheten är strukturbetingad och har endast till en liten, liten del någonting att göra med arbetslösas sakliga kvalifikationer så spelar det ju ingen roll om de arbetslösa har ansträngt sej till explosionsgränsen för att få jobb. Själva strukturen bestämmer att kanske  30, 40 procent i en ålderskategori ändå, alla kvalifikationer till trots, måste hamna i arbetslöshet.

 

 

 

 

 

Det känns lite grand som om vi i vissa avseenden nu är tillbaka på ruta ett, någon gång före storstrejken år 1909.

Flyktingvolymerna skapas av giriga smugglare

Flyktingfloden över Medelhavet är en katastrof som är så stor så den är svår att ta in både känslomässigt och intellektuellt. Avtrubbning och glömska är dock inte ett alternativ. Det går heller inte att trösta sig med att ”det blir nog bättre vartefter som tiden går”. Det är snarare tvärt om, det riskerar att bli sämre vartefter som tiden går. Diktaturer och repression, inbördeskrig och terrorism, klimatkatastrofer, fattigdom, arbetslöshet och hunger lär fortsätta att pumpa flyktingar in mot Europas gränser under överblickbar tid framöver. Perioder av dämpning, kommer, som ebben i tidsvattnet att ge tid för viss andhämtning men snart kommer lugnet att brytas igen för nya och större  flodvågor.batflyktingar

Det går inte att bortse från att flyktingsmugglingen är en kriminell verksamhet som drivs att mycket starka ekonomiska incitament. 2000 US$ per huvud ger en fingervisning om vilka stora summor det handlar om. En båt ger kanske en intäkt på 10 miljoner kronor oberoende av om ”kunderna” överlever eller ej. Man skall alltså inte underskatta det faktum att flyktingvolymerna i viss mån ”skapas” av giriga smugglare.

Om vi gör tankeexperimentet att flyktingar flydde från Sverige i sjöovärdiga skorvar/flytande likkistor om 600 passagerare och att var tredje skorv i organisatörernas företagsekonomiska kalkyl beräknades förlisa, hur skulle då svenska myndigheter se på verksamheten? Ja det skulle inte gå  att se på händelserna som rena olyckor. Snarare skulle man få betrakta förlisningarna som planerade kallblodiga massmord.Det hela skulle rimligen leda till  matchande spaningsinsatser, anhållanden, förundersökningar, osv, osv. De förutsebara höga dödstalen gör att denna typ av högriskmuggling egentligen, sedd ur ett straffrättsligt påföljdsperspektiv, kvalar in högre på straffskalan än narkotikabrott. De faktiskt existerande straffskalorna i mottagande europeiska länder återspeglar inte alls denna verklighet.

Korrumperade statsförvaltningar och helt laglösa territorier i de nordafrikanska ”exportländerna” gör att smugglingen kan fortsätta utan att störas av lokala polismyndigheter. Det kan till och med vara så att viss människosmuggling är att betrakta som en finansiell arm till rebell- och terrorgrupper.

Vid det här laget har det hunnit byggas upp ett gediget regional kunnande i båtflyktingbranschen. Verksamheterna kan i viss mån ses som en evolutionär utveckling av i havsbaserad kriminell aktivitet i form av sjöröveri och gisslantagande som historiskt sett funnits i regionen sedan tusentals år tillbaka, Julius Cesar lär ha blivit tillfångatagen av pirater och fått ett pris på sitt huvud.

Parallellt med räddningsinsatser på Medelhavet är det alltså för berörda europeiska politiker och myndigheter oundvikligt att

  1. se över europeiska lagstiftningar så att de blir konsistenta med olika smuggeltypers riskprofiler
  2. överväga hur de extremt komplicerade frågorna om korruption och laglösa territorier i Nordafrika och Mellanöstern skall hanteras, politiskt, diplomatiskt och militärt

Låt asylsökande bygga egna bostäder

Kontroversiellt. Ja jag förmodar det. Asylregler, fackliga regler, konkurrenslagstiftning, regler i bygglagstiftningen  javisst kan det finnas hinder. Men titta på dagens verklighet: Bert Karlsson, ohemula vinster, bostadsbrist bland, ungdomar, lågavlönade och asylsökanden,  inaktivitet hos många asylsökande (som till råga på eländet också ofta lägger på hullet och blir feta eller överviktiga) och även nerbrytande inaktivitet bland etniskt svenska arbetslösa.

Jättestort behov av bostäder kan matchas med jättestort behov av aktivitet och bra introduktion i den svenska samhället. Jag tror man skulle få full rulle  om man lät asylsökande, naturligtvis på fullständigt frivillig basis, delta i byggandet av fullvärdiga bostäder. Ett litet aber här är att dagens byggande är extremt rationaliserat och förutsätter god yrkeskunskap.Bosum_5

Varför då inte ta fram ett koncept med hjälp av något eller några av de många duktiga och framgångsrika svenska trähusföretagen som är specialanpassat för att kunna fungera med icke yrkesutbildad arbetskraft. Ett trähuskoncept grundat på färdiga element eller byggblock som lämpar sig för icke yrkesutbildad arbetskraft. De nuvarande husmodellerna som finns kan behöva modifieras, byggmetoder modifieras och organisations-, projekts- och arbetsledningar tas fram och utbildas. Berörda kommuner får skaka fram billig mark, det lär finnas mycket om man anstränger sig. Och vad gäller lokaliseringen av bostäder Bosum_1bör man ligga steget före och fokusera mest på kommuner med bostadsbrist.

Totalkostnaden per kvadratmeter bör i slutändan kunna hamna på ung hälften av dagens, runt 15 tusen kronor, en fullvärdig bostad på 60 kvadrat  hamnar runt niohundra tusen kronor. Byggbranschen och dess lobbyister får gnälla.