SvD feltolkar Oxfamrapport om rikaste

Oxfam har i dagarna, lagom till det ekonomiska toppmötet i Davos, presenterat en rapport som visar att världens åtta rikaste personer tillsammans äger lika mycket som hela den fattigaste halvan av världens befolkning. Oxfam blåser i visselpipan och menar att så här kan vi inte ha det fortsättningsvis. Systemet medför hårdexploatering av arbetare, extremt olika livschanser, nerprioriterat klimatarbete och en genom lobbying farlig inblandning i demokratiers politiska styrning.

SvDs kommentar till rapporten är att”den som leker med tanken på att avskaffa de superrika, ifrågasätter också det ekonomiska system som på kort tid har lyft miljoner- nej, miljarder – ur svält och extrem fattigdom. Man ska vara försiktig med vad man önskar sig.”

Svenskans svart-vita grepp är lömskt genom att det riktar bort fokus fokus från den relevanta frågan om hur nuvarande system kan tämjas utan att den guldäggsläggande hönan nackas. Läser man rapporten lite noggrannare  ser man att det Oxfam är ute efter alls inte är  ett avskaffande av det ”kapitalistiska systemet” utan dess modifiering genom hyfsning av dess värsta uttryck.

De flesta i åtta-gänget torde också vara mycket väl medvetna om att saker och ting gått för långt.Vissa har därför, delvis i ren självbevarelsedrift som en föregripande taktik, delvis av personliga engagemang, skänkt bort stora delar av sina förmögenheter till välgörenhetsstiftelser som t.ex. Bill & Melinda Gates stiftelse. Jag förmodar att Gates paret dock behåller ett stort inflytande i stiftelsens styrelse. Även Buffett har skänkt större delen av sin förmögenhet till Gates stiftelsen. Om jag minns rätt har den nu 86-årige Buffett då och då dessutom uttalat sig för höjda inkomst- och förmögenhetsskatter på de rikaste.

En brännande fråga är hur man skall kunna ena jordens största, USA, Kina, EU och Indien kring mekanismer, typ gemensamma globala förmögenhetsskatter, som tämjer ett globalt kapitalistiskt system som verkar ha lagt i en överväxel.

Som vanligt kommer system-intressenter/miljardärer med inbördes lojaliteter att spjärna emot, nyrika postkommunistiska eliter i Kina och Ryssland och i väst  kapitalistiska konserverare med fascistiska dragningar som mediemogulen Rupert Murdoch och fossillobbyisterna Koch i USA. Donald Trump är förvisso en joker och lär inte underlätta resan mot ett rättvisare globalt system.

Exakt hur ett vinnande koncept kommer att se ut blir spännande att.  Men man har ändå att räkna med att i dess tillskapande kommer marxistisk analys att spela roll medan den leninistiska praktiken hålls utanför.

Panama pappiren, Julian Assange har synpunkter

Försökte precis lägga upp en Al Jazeera intervju ang Panama pappren med Assange här på de Gröna bloggarna. Fick felmeddelande att videon för närvarande var otillgänglig. Märkligt för jag har lagt upp den på min Facebook sida och där är intervjun minsann tillgänglig. Facebook. Johan Schiff, hör gärna av dej!

Assange är ju med Wikileaks Grand Old Man inom läckagegebitet och ingen kan väl vara mer lämplig än han att kommentera Panama pappren. Assange huvudkritik handlar om att det konsortium av journalister som gemensamt bearbetat uppgifter i läckan tagit som policy att inte publicera allt material på nätet.

Assange menar att det som en marknadsföringsstrategi av hela materialet är effektivt att initialt låta det läckta handla om enskilda politiker t.ex. Putin eller Cameron eller Islands nu avgångne statsminister.

Men det som avses läckas utgör bara någon promille av det totala materialet. I de återstående 999 promillena döljer sig det verkligt intressanta och för att informationen riktigt ska bita måste i stort sett allt material ut. Detta är huvudkritiken från Assange.

Det finns en global makroaspekt som handlar om att världen nu utrustats med en skattestruktur i två nivåer. En struktur som tillåter en liten extremt rik elit av privatpersoner innefattande mafioso, korrupta politiker samt stora och små företag att undkomma skatt helt och hållet. Alltså total skattefrihet för en global delvis kriminell elit och mer eller mindre hård beskattning av medelklass och de arbetande fattiga.

I intervjun pekar Assange också på att en ökad teknologisk mognad vad gäller digital datahantering och kryptering inom journalistkåren samt ett storskaligt journalistiskt samarbete över gränser är förutsättningar för att läckta uppgifter i stora volymer skall kunna hanteras inom media.

Om man igen tittar lite på det intressanta makroperspektivet så slås man av att en global skattestruktur med en övre skattebefriad nivå för företag samt för extremt rika, korrupta/kriminella individer passar som hand i handske med en alltmer ojämlik global förmögenhets- och inkomstfördelning.

Assange kan naturligtvis inte undgå att ge SVT en släng av sleven. Vilka svenskar och vilka svenska företag döljer sig i materialet, kommer det en uppföljning eller kommer projektet att släppas när väl de smaskiga skandalerna förbrukats massmedialt.

Mörkar SVT känslig information? Vad gör andra svenska massmediaaktörer?

Vad tycker åklagare Eva Finné, min gamla arbetskamrat från Näringsfrihetsombudsmannens kansli, hon som var åklagare nr 2 och la ner förundersökningen mot Assange.