Schizofreni på Helsingborgs Dagblads ledarsida

SchizofreniRåder en viss schizofreni inom ledande papperstidningar. Mycket tal om att det behövs lägre ingångslöner för att nagga de höga arbetslöshetssiffrorna bland nyanlända i kanten. Det ligger på sätt och vis en del i detta. På ledarsidorna föreställer man sig väl att det handlar om löner på 15 tusen kronor i månaden på kollektivavtalsanslutna företag.

Verkligheten inom företag i tidningsbranschen närliggande områden indikerar dock att det redan i nuläget finns många arbetsuppgifter som utförs till faktiska timlöner som ligger långt under de åststundade 15 tusenkronorna.

Svensk Direktreklam är kanske det mest brutala exemplet. Absurt undertidsatta utdelningsdistrikt är legio. För att klara av beting/timlöner krävs prestationer som förutsätter extrema fysiska ansträngningar, galopp upp- och ner för trappor och ett stenhårt flås på alla förflyttningar. Många distributörer väljer att lägga sig på en rimlig och säker prestationsnivå men får betala med sänkta timlöner, kanske ner mot 50 – 60 kronor i timmen, vilket ger månadslöner vid en teoretisk full sysselsättningsgrad på under 10 tusen kronor. Den kollektivavtalsreglerade minimilönen på, vill jag minnas 80 kr i timmen, tillämpas i praktiken inte alls, kräver anmälning av övertid, de flesta som försöker får förmodligen avslag, eller om de får bifall uteblir kontraktsförlängning och nya jobb.

Den fackliga organisationsgraden är extremt låg och facket rör inte ett lillfinger för oorganiserade samtidigt som facket inte gör större ansträngningar för att värva medlemmar. Vid konflikt med oorganiserade inblandade utgår ingen ersättning till de oorganiserade. Om facket vinner i AD stoppar facket pengarna i egen ficka!

Inom tidningsbranschens helägda distributionsföretag råder delvis analoga förhållanden. Erfarenhet pekar på undertidsatta utdelningsdistrikt på mellan några procent och 25-30 procent. Centralt har facket accepterat att ta bort den fackliga rätten till kontrollmätning av ett ifrågasatt distrikt, vilket innebär att facket i stort sett kastat in handduken och lämnat fältet fritt för arbetsgivaren att efter eget gottfinnande tidsätta distrikt. Tidsättning av distrikt är helt avgörande för den faktiska timlönen, centralt avtalade timlöner är i stort sett ovidkommande.

Fackliga förtroendevalda fortsätter dock som om allt var frid och fröjd, umgås ofta vid utövandet av fackliga förtroendeuppdrag enl Medbestämmandelagen väl intimt med arbetsgivarna, belönas med fördelaktigt mätta distrikt, åtnjuter fackliga ledigheter mm samtidigt som organisationsgraderna blir allt lägre och kontakten med arbetskamrater lämnar det mesta att önska och rekryteringsansträngningarna uteblir.

De beräkningsalgoritmer som används av tidningsarbetsgivarna  för att beräkna tidsåtgången för utdelningsdistrikten hemlighålls och förefaller i många fall resultera i skarpa undertidssättningar av distrikt. Mellan tummen och pekfingret ligger de faktiska timlönerna 15 – 20 procent under de kollektivavtalsreglerade lönerna.

De på ledande borgliga tidningars ledarsidor omhuldade sänkta ingångslönerna kan naturligtvis förstås sedda i ljuset av de oroväckande låga sysselsättningsgraderna hos nyanlända och inte så nyanlända.

Men, i kombination med en nu existerande brutal fusk- och lönepressarkultur hos t.ex. tidningsarbetsgivarna, facklig skleros, fackliga glaspärlespel, vänskapskorruption och passivitet kan resultatet bli en riktigt giftig cocktail.

Det behövs en kulturrevolution inom den fackliga rörelsen utan en sådan vitalisering kan vi bl a mot bakgrund av det tryck på löner som nyanlända och rationaliseringar för med sig se fram mot ett skeende där det nyskapas stora befolkningssegment av arbetande fattiga.

Vill vi ha denna verklighet?

EU – ett styrkebälte, trots allt

eu

Läser på ledarsidan i budexet av dagens Helsingborgs Dagblad om EU och flyktingkrisen. Ledaren andas det vanliga EU uppläggets kverulansvals men slutar med det postiva anslaget ”Ett sätt är att även om det blåser lite kallt, tro på det vi trodde på – trots allt”. Denna formuleringen kan man instämma i – no problems, men det är något i HDs sätt att närma frågorna som känns långt ifrån klockrent. Borde man inte ställa sig frågan: hur skulle Europa ha hanterat denna nu uppkomna flyktingkrisen utan EU, dess regelverk och institutioner?

Slut ögonen och se framför er ett London, ett Paris, ett Berlin, ett Warszawa eller ett Budapest som inte bands samman av en union. Det hade fått utlysas en en europeisk konferens för att hitta en lösning på flyktingkvoter utan deltagandetvång och utan beslutsregler. Nu är det en självklarhet att EU tar gemensamma beslut om flyktingfrågor, men utan EU är det långt ifrån självklart att det hade blivit några gemensamma beslut överhuvud taget, kanske hade det inte ens sin gång blivit en flyktingkonferens, beror på hur de mellanstatliga relationerna hade sett ut.

”Var blev ni av, ljuva drömmar om en kraftfull union” är HD ledarens rubrik. Men jag tycker mig minnas att det var bara igår som samma tidning talade om en alltför långtgående överstatlighet i EU som ett problem! Vilket ben ska det stås på?

Aldrig fel att ställa den historiska frågan om inte, t.ex. om inte tyskarna förlorat i första världskriget? De gångna 60 – 70 åren rymmer ett stort antal viktiga europeiska skeenden som utan EU och dess föregångare i många fall hade löpt i andra och mycket undermåligare banor.

Man tänker t.ex. på Portugals, Spaniens och Greklands övergång från diktatur till demokrati. I samtliga fall spelade EU en positiv roll för att möjliggöra övergången till demokrati genom att ställa i utsikt medlemskap vilka sågs som garantier mot alltför dramatiska inrikespolitiska omläggningar i socialistisk eller kommunistisk riktning.

Andra frågor är om  återföreningen mellan Öst- och Västtyskland överhuvud taget varit möjlig utan EU och hur de östeuropeiska lydstaterna inom Sovjetblocket hade hanterat sina gräns- och minoritetsfrågor efter Sovjetunionens sönderfall.

Visst gnisslar det här och där i EU och visst inträffar det oroande saker som t.ex. när den holländske internrevisorn och visselblåsaren, Paul van Buitenen, klämdes åt av säkerhetsstrukturer efter att ha avslöjat korruption på hög nivå inom EU. Men  ett Europa scenario i efterkrigstiden utan EU framkallar inget annat än rysningar.

 

Tillsätt en stor immigrationsutredning

emigrationsutredningenKan bli lite problematiskt att gå in i nästa valrörelse med oförändrad invandringspolitik. För drygt 100 år sedan upplevde Sverige en annan befolkningsomvälvning, den jättelika Amerikautvandringen. Då tillsatte man kanske Sveriges genom tiderna största offentliga utredning – emigrationsutredningen- (tidigare blogginlägg).

Den finns i dagens Sverige en mycket stark underström av kritik mot de stora flyktingvolymerna som nu artikulerar sig i opinionsundersökningar. Många tror inte att det svenska samhället kommer att kunna integrera de stora volymerna flyktingar utan stora negativa konsekvenser.

Det är därför hög tid att ta fram ett fördjupat beslutsunderlag för flyktingpolitiken. En bred utredning bör därför skyndsamt tillsättas som analyserar, invandringens inverkan på de sociala försäkringssystemen, den offentliga sektorns ekonomi, sysselsättning samt kultur- och säkerhet.

Flyktingvolymerna skapas av giriga smugglare

Flyktingfloden över Medelhavet är en katastrof som är så stor så den är svår att ta in både känslomässigt och intellektuellt. Avtrubbning och glömska är dock inte ett alternativ. Det går heller inte att trösta sig med att ”det blir nog bättre vartefter som tiden går”. Det är snarare tvärt om, det riskerar att bli sämre vartefter som tiden går. Diktaturer och repression, inbördeskrig och terrorism, klimatkatastrofer, fattigdom, arbetslöshet och hunger lär fortsätta att pumpa flyktingar in mot Europas gränser under överblickbar tid framöver. Perioder av dämpning, kommer, som ebben i tidsvattnet att ge tid för viss andhämtning men snart kommer lugnet att brytas igen för nya och större  flodvågor.batflyktingar

Det går inte att bortse från att flyktingsmugglingen är en kriminell verksamhet som drivs att mycket starka ekonomiska incitament. 2000 US$ per huvud ger en fingervisning om vilka stora summor det handlar om. En båt ger kanske en intäkt på 10 miljoner kronor oberoende av om ”kunderna” överlever eller ej. Man skall alltså inte underskatta det faktum att flyktingvolymerna i viss mån ”skapas” av giriga smugglare.

Om vi gör tankeexperimentet att flyktingar flydde från Sverige i sjöovärdiga skorvar/flytande likkistor om 600 passagerare och att var tredje skorv i organisatörernas företagsekonomiska kalkyl beräknades förlisa, hur skulle då svenska myndigheter se på verksamheten? Ja det skulle inte gå  att se på händelserna som rena olyckor. Snarare skulle man få betrakta förlisningarna som planerade kallblodiga massmord.Det hela skulle rimligen leda till  matchande spaningsinsatser, anhållanden, förundersökningar, osv, osv. De förutsebara höga dödstalen gör att denna typ av högriskmuggling egentligen, sedd ur ett straffrättsligt påföljdsperspektiv, kvalar in högre på straffskalan än narkotikabrott. De faktiskt existerande straffskalorna i mottagande europeiska länder återspeglar inte alls denna verklighet.

Korrumperade statsförvaltningar och helt laglösa territorier i de nordafrikanska ”exportländerna” gör att smugglingen kan fortsätta utan att störas av lokala polismyndigheter. Det kan till och med vara så att viss människosmuggling är att betrakta som en finansiell arm till rebell- och terrorgrupper.

Vid det här laget har det hunnit byggas upp ett gediget regional kunnande i båtflyktingbranschen. Verksamheterna kan i viss mån ses som en evolutionär utveckling av i havsbaserad kriminell aktivitet i form av sjöröveri och gisslantagande som historiskt sett funnits i regionen sedan tusentals år tillbaka, Julius Cesar lär ha blivit tillfångatagen av pirater och fått ett pris på sitt huvud.

Parallellt med räddningsinsatser på Medelhavet är det alltså för berörda europeiska politiker och myndigheter oundvikligt att

  1. se över europeiska lagstiftningar så att de blir konsistenta med olika smuggeltypers riskprofiler
  2. överväga hur de extremt komplicerade frågorna om korruption och laglösa territorier i Nordafrika och Mellanöstern skall hanteras, politiskt, diplomatiskt och militärt

Låt asylsökande bygga sina egna bostäder med årshyror under 1000 kr/m2

Kontroversiellt. Ja jag förmodar det. Asylregler, fackliga regler, konkurrenslagstiftning, regler i bygglagstiftningen samt prestigetänkande och allehanda organisatoriska trögheter, javisst kan det finnas hinder. Men titta på dagens verklighet: Bert Karlsson, ohemula vinster, bostadsbrist bland, ungdomar, lågavlönade och asylsökanden, inaktivitet hos många asylsökande (som till råga på eländet också ofta lägger på hullet och blir feta eller överviktiga) och även nerbrytande inaktivitet bland etniskt svenska arbetslösa.
flyktingar

Jättestort behov av bostäder kan matchas med jättestort behov av aktivitet och bra introduktion i det svenska samhället. Jag tror man skulle få full rulle om man lät asylsökande, naturligtvis på fullständigt frivillig basis, delta i byggandet av fullvärdiga bostäder. Ett litet aber här är att dagens byggande är extremt rationaliserat och förutsätter god yrkeskunskap.

Varför då inte ta fram ett koncept med hjälp av något eller några av de många duktiga och framgångsrika svenska trähusföretagen som är specialanpassat för att kunna fungera med icke yrkesutbildad arbetskraft. Ett trähuskoncept grundat på färdiga element eller byggblock som lämpar sig för icke yrkesutbildad arbetskraft. De nuvarande husmodellerna som finns kan behöva modifieras, byggmetoder modifieras och organisations-, projekts- och arbetsledningar tas fram och utbildas.

En ännu djärvare men kanske alltför utopisk idé skulle vara att låta asylsökanden, utbildade med specialkurser och under kompetent ledning och organisation, bygga ekologiska hus med andra återvinningsbara naturmaterial, hus som samtidigt klimatoptimeras med solvärme och nätintegrerade solceller. En förhållandevis stor andel av de flyktingar som kommer in nu är yngre män med god, eller mycket god utbildning så det ovan skissade konceptet bör passa som hand i handske för denna kategori.

Berörda kommuner får skaka fram billig mark, det lär finnas mycket om man anstränger sig. Och vad gäller lokaliseringen av bostäder bör man ligga steget före och fokusera mest på kommuner med bostadsbrist.
Totalkostnaden per kvadratmeter bör i slutändan kunna hamna på ung hälften av dagens, runt 15 tusen kronor, en fullvärdig bostad på 60 kvadrat hamnar runt niohundra tusen kronor. Årshyran per kvadratmeter bör kunna hamna under 1000 kronor. Byggbranschen och dess lobbyister får gnälla.