Cross Border Internet Sales is a Global Gamechanger.

Goods manufactured in China are gaining wider accceptance by western Internet shoppers and exports directly to western consumers through Internet players like Ebay and Alibaba are increasing at an accelerating pace that could radically impact global trade.

Sales, profits and employment  of import firms, wholesalers and retailers in Europe and the United States will be squeezed.

A  major shift in global trade patterns came earlier, starting in the eighties and nineties when ever increasing production volumes were outsourced to mostly China resulting in the closing down of manufacturing in Europe and the United States.

Hereby income was shifted from western low and medium wage earners to western billionaires and asian exporters. Western consumers ofcourse also benefitted to some extent but the big financial winners were without doubt western billionaire owners of import-, wholesale- and retailbusinesses.

Now evidently a second shift is taking place ”the outsourcing” of the wholesale and retail business.This second shift, however initially seductive to western consumers, will ofcourse, just as the first shift, also translate into more imports of CO2, joblosses and the undercutting of the wellfare states main components including taxes and the influence of democratic labourunions. 

Low shipping rates in the postal system is small fry in this broader picture.

Replacing western production with Chinese ofcourse meant replacing western wages and western reasonably democratic labour unions with cut throat wages, more pollution and, if with any, state controlled labour. 

Now this outsourcing trajectory is put  on rocket fuel. It is high time to do some good strategic thinking.

Firstly and long overdue, western billionaires should be taxed at higher rates. Secondly, at least a modest  hiking up of import tariffs on low wage and high polluting Asian exporters is unavoidable.The justifications are there but need to be better articulated and put on the table more robustly.

Finally , there is no getting round the laudable fact that China now also is an outstanding player in low cost renewables so a fine line has to be treaded.

Facket har långt från spelat ut sin roll – dags att bunkra upp på luktsalt.

Facket har långt från spelat ut sin roll – dags att bunkra upp på luktsalt.

Många arbetare/anställda väljer idag att inte gå med i facket. Skälen är blandade, en del snålhet, en del generell antifacklig inställning. Man tänker inte längre än näsan räcker enligt min mening.

Historiskt sett har facket varit en viktig, kanske avgörande faktor för demokratin, framför allt för den senare fasen av demokratins genomförande i Sverige (1880 – 1921).

Vad händer då om facket fortsätter att retirera och försvagas? I ett extremscenario där facket i stort sett borteroderat händer två saker:

  1. Lönesättningen blir individuell och de centrala avtalen försvinner eller urgröps helt. De svagaste grupperna får starkt nerpressade löner och markant försämrade anställningsvillkor. Arbetsgivarna får ett mycket större svängrum för godtyckliga avskedanden och för godtyckliga ageranden över huvud taget.
  2. Kapitalet/arbetsgivarna stärker också sin politiska makt genom att inkomst- och förmögenhetsfördelningen blir alltmer ojämn. Mer resurser kommer att stöda och tillföras politiska partier som går arbetsgivarna ärenden i den politiska beslutsprocessen. En utveckling som blir självförstärkande om den inte medvetet och aktivt motverkas. I förlängningen hotas den politiska demokratin och förenings- och yttrandefrihet. Se läxa Trump.

I dagens Sverige begriper helt enkelt inte många anställda vilken roll facket spelar och vilken roll det bör spela. I den mån man är medlem i en facklig organisation så ser man på medlemskapet som på ett försäkringsavtal som ger rättigheter men inte medför några andra skyldigheter än inbetalande av månadsavgift.

En in blanco fullmakt är given till ombudsmännen på fackexpeditionerna. Farligt, mycket farligt. Nerräkningen för facket har börjat men gonggongen har ännu inte ljudit.

  • Dags att bunkra upp på luktsalt.

 

Schizofreni på Helsingborgs Dagblads ledarsida

SchizofreniRåder en viss schizofreni inom ledande papperstidningar. Mycket tal om att det behövs lägre ingångslöner för att nagga de höga arbetslöshetssiffrorna bland nyanlända i kanten. Det ligger på sätt och vis en del i detta. På ledarsidorna föreställer man sig väl att det handlar om löner på 15 tusen kronor i månaden på kollektivavtalsanslutna företag.

Verkligheten inom företag i tidningsbranschen närliggande områden indikerar dock att det redan i nuläget finns många arbetsuppgifter som utförs till faktiska timlöner som ligger långt under de åststundade 15 tusenkronorna.

Svensk Direktreklam är kanske det mest brutala exemplet. Absurt undertidsatta utdelningsdistrikt är legio. För att klara av beting/timlöner krävs prestationer som förutsätter extrema fysiska ansträngningar, galopp upp- och ner för trappor och ett stenhårt flås på alla förflyttningar. Många distributörer väljer att lägga sig på en rimlig och säker prestationsnivå men får betala med sänkta timlöner, kanske ner mot 50 – 60 kronor i timmen, vilket ger månadslöner vid en teoretisk full sysselsättningsgrad på under 10 tusen kronor. Den kollektivavtalsreglerade minimilönen på, vill jag minnas 80 kr i timmen, tillämpas i praktiken inte alls, kräver anmälning av övertid, de flesta som försöker får förmodligen avslag, eller om de får bifall uteblir kontraktsförlängning och nya jobb.

Den fackliga organisationsgraden är extremt låg och facket rör inte ett lillfinger för oorganiserade samtidigt som facket inte gör större ansträngningar för att värva medlemmar. Vid konflikt med oorganiserade inblandade utgår ingen ersättning till de oorganiserade. Om facket vinner i AD stoppar facket pengarna i egen ficka!

Inom tidningsbranschens helägda distributionsföretag råder delvis analoga förhållanden. Erfarenhet pekar på undertidsatta utdelningsdistrikt på mellan några procent och 25-30 procent. Centralt har facket accepterat att ta bort den fackliga rätten till kontrollmätning av ett ifrågasatt distrikt, vilket innebär att facket i stort sett kastat in handduken och lämnat fältet fritt för arbetsgivaren att efter eget gottfinnande tidsätta distrikt. Tidsättning av distrikt är helt avgörande för den faktiska timlönen, centralt avtalade timlöner är i stort sett ovidkommande.

Fackliga förtroendevalda fortsätter dock som om allt var frid och fröjd, umgås ofta vid utövandet av fackliga förtroendeuppdrag enl Medbestämmandelagen väl intimt med arbetsgivarna, belönas med fördelaktigt mätta distrikt, åtnjuter fackliga ledigheter mm samtidigt som organisationsgraderna blir allt lägre och kontakten med arbetskamrater lämnar det mesta att önska och rekryteringsansträngningarna uteblir.

De beräkningsalgoritmer som används av tidningsarbetsgivarna  för att beräkna tidsåtgången för utdelningsdistrikten hemlighålls och förefaller i många fall resultera i skarpa undertidssättningar av distrikt. Mellan tummen och pekfingret ligger de faktiska timlönerna 15 – 20 procent under de kollektivavtalsreglerade lönerna.

De på ledande borgliga tidningars ledarsidor omhuldade sänkta ingångslönerna kan naturligtvis förstås sedda i ljuset av de oroväckande låga sysselsättningsgraderna hos nyanlända och inte så nyanlända.

Men, i kombination med en nu existerande brutal fusk- och lönepressarkultur hos t.ex. tidningsarbetsgivarna, facklig skleros, fackliga glaspärlespel, vänskapskorruption och passivitet kan resultatet bli en riktigt giftig cocktail.

Det behövs en kulturrevolution inom den fackliga rörelsen utan en sådan vitalisering kan vi bl a mot bakgrund av det tryck på löner som nyanlända och rationaliseringar för med sig se fram mot ett skeende där det nyskapas stora befolkningssegment av arbetande fattiga.

Vill vi ha denna verklighet?