Fetmatriangeln

Jag påstår att att 51% av svenskarna är feta eller överviktiga (enl folkhälsomyndighetens årsrapport år 2016) i första hand är ett strukturellt problem och inte ett individuellt. Strukturalisten Michel Foucault hade hållit med. Det är samhällsstrukturerna som är de största bovarna i dramat. Kan jag bevisa det?

Nja min bevisning skulle kanske inte hålla i domstol men nu handlar det ju inte om någon domstolsförhandling där grundregeln ”hellre fria än fälla” skall gälla.  Hur bevisar man, i avsaknad av DNA spår och annat, att det är strukturerna som är bovarna bakom fetmaepidemin?

Till skillnad från den (smällfete) kriminologen Leif GW Persson är jag en varm anhängare av motiv. Har samhällsstrukturerna  då som motiv att människor skall bli feta? Kanske att hårddra saken. Men ett ja med kvalifikationer bör kunna ges. Finns väl knappast någon beslutsfattare som är så djävulusisk att hen avsiktligt försöker göra folk fetare men däremot en hel drös beslutsfattare i näringslivet som vill tjäna pengar, mycket pengar, på att folk ägnar sig åt fetmaskapande beteenden (1) äta mycket mat, (2) köra mycket bil.

Alltså optimeras fysiska strukturerna för detta vinstsyfte vilket innebär att bilen får högsta, eller hög prioritet i samhällsplaneringen. Bilen kan transportera mer mat än en handburen kasse eller en cykelkorg och leder till att mycket mer mat köps vid varje inköpstillfälle vilket höjer butikernas lönsamhet genom minskad lagerhållning och minskade transporter för dagligvaruhandeln. Samtidigt övervältras dessa kostnader på konsumenterna.

Resultatet har över de senaste 60-70 åren blivit att nästan alla mindre livsmedelsbutiker har slagits ut, att jättelika fysiska anläggningar byggts, vägar och parkeringsplatser specifikt utformats för bilar medan fotgängare, tvåhjulingar och kollektivtrafik kommit långt ner på prioriteringsordningen.

Det finns alltså en järntriangel, låt oss kalla den fetmatriangeln,  bestående av komponenterna, bilar, bensin och butiker som med sina följdverkningar mer mat och mindre motion, ligger bakom de guppande magarna.

För att vända fetmatrenden behöver samhällsplanering och infrastrukturbyggande inriktas på följande:

  1. De boendeintegrerade bilparkeringarna behöver minska,
  2. cykel- och gånginfrastruktur behöver byggas ut,
  3. säkra- och väderskyddade cykelparkeringar anläggas,
  4. bilpooler inrättas,
  5. högkvalitativa kollektiva transporter (komfort, snabbhet, turtäthet och pålitlighet) anskaffas,
  6. strukturen i dagligvaruhandeln behöver delvis reverseras genom  att små matbutiker, gärna i anslutning till kollektivtrafikens hållplatser, ersätter dagens biloptimerade dagligvaruhandel av stormarknadstyp,
  7. detaljplanebestämmelser och byggnormer behöver ändras vilket kräver politiska beslut på såväl kommunal- som riksnivå
  8. införande av hälsokonsekvensutredningar liknande de redan existerande miljökonsekvensutredningarna (och då ska det inte handla endast om buller och luftpartiklar utan om långsiktiga  konsekvenser för matkonsumtion och motion hos befolkningen).

Den enskildes ansvar i allt detta finns naturligtvis kvar, hur mycket påkarna rörs på och vad som stoppas i munnen är i slutänden alltid ett individuellt beslut.  Dock kan även den starkaste och klarsyntaste duka under inför ett dukat bord vid vilket den stora tysta majoriteten slagit sig till ro.

Från fetmaproblematiken leder spåren vidare mot negativa klimateffekter och ”carbon footprint”. Makrofetma ökar bevisligen den totala matkonsumtionen vilket leder till negativa klimatförändringar.

Slutligen, att ersätta privata bensinbilar med elbilar hjälper inte vad fetmaepidemin anbelangar. Elbilar må vara hur bra som helst men de minskar inte  befolkningens matintag eller stillasittande. Detta skrivet stillasittande.

Tillsätt en stor immigrationsutredning

Sverige har varit ett stort emigrationsland. Mellan år 1876 och år 1917 utvandrade inte mindre än 1,3 miljoner svenskar, eller mer exakt 1 266 399 personer till framför allt USA (nettoutvandringen under samma tid var knappt 0,8 miljoner personer, mer exakt 791 762 personerk.

Trots att Sveriges befolkning under samma period, pga stora födelseöverskott, växte från 4,4 miljoner invånare till 5,8 miljoner invånare, dvs en befolkningsökning på mer än 30 procent under 41 år uppfattades emigrationen som ett mycket stort nationellt problem.  En femtedel av alla svenskar var i början av förra seklet bosatta i USA. En kommission, emigrationskommissionen tillsattes år 1907.

Kommissionen publicerade sina resultat i 21 omfattande volymer. Kommissionen underkände det konservativa förslaget att införa hårdare lagstiftning mot utvandring och gav i slutändan stöd för den liberala linjen som talade om ”att tillgodogöra sig och omsmälta det verkligt goda, som finnes i Amerika […] och så förmå vår ungdom att i sitt eget land se ‘framtidslandet'” genom sociala och ekonomiska reformer.

Kommissionen leddes av statistikern Gustav Sundbärg och är kanske något av det bästa som svenskt offentligt utredningsväsende någonsin presterat. Utredningen fick långtgående konsekvenser för omläggning av den svenska inrikespolitiken i demokratiserande riktning. 1:a världskriget och åtstrypta invandringsregler i USA, och Sveriges egen goda ekonomiska utveckling senare under  förra seklet gjorde emellertid att utredningens betydelse just vad gäller utvandring inte blev så stor.

 

 

Mellan år 1974 och år 2013 uppgick bruttoinvandringen till Sverige till 2 355 448 personer. Samtidigt uppgick nettoinvandringen  till Sverige till 1 056 551 personer. Födelseöverskotten räknade i absoluta tal är samtidigt endast hälften av vad de var under emigrationsperioden under 1800-talet och början av 1900-talet, dvs födelseöverskotten i förhållande till total befolkning har under immigrationsperioden från 1970- talet till dagens dato reducerats till en fjärdedel.

Det går inte att undvika slutsatsen  att den invandring vi nu kan skönja kan vara av sådan omfattning och skulle kunna få så genomgripande samhällskonsekvenser att det behövs ett fördjupat kunskapsunderlag för det politiska beslutsfattandet. Det är hög tid att tillsätta en stor immigrationsutredning.

Marknaden löser inte alla miljöproblem

Alla de stora förespråkarna för marknadsekonomi inkluderande, Adam Smith, John Maynard Keynes, Paul Samuelson, Friedrisch Hayek och Milton Friedman har varit fullständigt medvetna om marknadsekonomins tillkortakommanden. Dessa brister hänger ihop med förekomsten av externa effekter, asymmetrisk information och naturliga monopol.

Externa effekter är t.ex utsläpp av miljöskadliga ämnen vars kostnader inte direkt drabbar producenten. Asymmetrisk information är när en producent sitter inne med information som köparna saknar. Ett naturligt monopol är ett område där den ekonomiska logiken talar för endast en producent, i dessa fall finns det alltså ingen marknad, exempel är VA-nät och nät för elöverföring.

Några frågor:

Var det marknaden som förbjöd DDT?

Var det marknaden som tvingade fram en sanering i Teckomatorp efter BT-kemi?

Var det marknaden som byggde sjukhusen, vägnäten, hamnarna och flygplatserna?

Var det marknaden som införde barnbidrag och folkpension?

Var det marknaden som tvingade fram cancermärkning av cigarettpaket eller som förbjöd rökning i offentliga lokaler?

Vem är det som fortsätter att prospektera efter fossila bränslen när vi vet att vi redan har överskridit det ppm CO2 ekvivalenter i atmosfären som jorden tål?

Är det någonting som historien lärt oss så är det väl att vare sig endast marknad eller endast planekonomi kan lösa de globala miljöproblem som mänskligheten nu måste tackla. Politikens miljöutmaning handlar om att hitta de rätta avvägningarna mellan plan och marknad. Dogmatism  på båda kanter leder mänskligheten fel och inrymmer uppenbara risker inte bara för miljöhaverier utan också för demokratiska haverier.

Hur står det egentligen till i Grön Ungdom?