Medför mer sol- och vindel ohanterliga obalanser i kraftsystemet?

 

Kranen i Höganäs

Det beror på det. Inte om vi ställer om kraftöverföringssystemet rejält. Precis som man kan förvänta sej finns det i ett land som trots allt ligger i internationell duktighetstopp för offentliga myndigheter, en plan. Planen är Svenska Kraftnäts plan 2016 – 2025  med investeringar på 45 miljarder kr.

En komplicerande omständighet i sammanhanget är utfasning av kärnkraft. Och förvisso har teoretiskt kärnkraftskramarna en poäng här, tvär avkoppling av kärnkraftsel i kombination med snabbt tillförd sol-och vindel skulle medföra obalanser och driftsstörningar.

Men sannolikheten för ett sådant chockscenario skulle komma att realiseras är i stort sett lika med noll.

Utvecklingen hittills pekar snarast på en rent motsatsscenario. Lite förvånande har faktiskt den till dags dato bortfallna effekten från kärnkraft  passerat utan nämnvärda krusningar på pris- och leveranssäkerhetsytan. Det kan noteras att i dagsläget är endast 7 av tio produktionstillgängliga kärnkraftsreaktorer igång (F1, F2, F3, R1, R3, R4 samt O3). Samtidigt är det rörliga elpriset sedan ganska länge lågt.

spotpriser

Det ser alltså ut som om  varken stängningen av Barsebäck 1 och 2 eller det faktum att  tre reaktorer (R2,O1 och O2) f n inte producerar har medfört bristsituationer med höga spotpriser. Med endast 7 av ursprungligen 12 reaktorer hanterar alltså elmarknaden dagens situation till exceptionellt låga spotpriser.

För tjugo år sedan hade nog få trott att detta varit möjligt!

So far, so good – men hur blir det framöver?

Tja, i Tyskland och Danmark har man inte dratt sig för att ösa på med sol- och vindel och detta utan den rikliga svenska utrustningen av vattenkraft och kärnkraft!

Här verkar det ligga hundar begravna. Vad är det som danskar och tyskar vet som vi inte vet eller är dom bara korkade? Hur förs debatten om obalanser i kraftsystemen i dessa länder?

Kunde vara intressant att känna till, hade jag nu haft en prenumeration på Frankfurter Allgemeine de senaste 10 åren hade jag haft koll, vilket jag alltså inte har (en del som man missat).

Åtminstone vissa ledtrådar till svaren borde finnas just i Svenska Kraftnäts tio års investeringsplan 2016-2025.

 

Vattenfall provocerar svenska folket

Vattenfall_josefsson2vattenfall_hallVattenfall redovisar i sin senaste kvartalsrapport en förlust på 38 miljarder kronor vilket måste vara den största eller en av de största kvartalsförluster som någonsin redovisats av ett svenskt företag. Samtidigt regnar guldet över ledande personal. Vattenfalls direktörslöner och bonusar provocerar. Totala personalkostnaden för ledningen, 17 personer, uppgick förra året till inte mindre än 134 miljoner kronor, snittersättning på 7,8 miljoner kronor.

Vattenfal_loner_2014

 

Megaförlusten andra kvartalet 2015 förklaras i och för sig av nerskrivningar:

  1. Stängning av kärnkraftverken Ringhals 1 och 2, 17 miljarder kronor
  2. Nerskrivning av brunkolsverksamhet i Tyskland, 15 miljarder kronor
  3. Nerskrivning av kolkraftverk i Hamburg, 8 miljarder kronor

Nu kan man i och för sig tycka att dessa ersättningsnivåer även under perioder med god lönsamhet är fullständigt hutlösa. Löner och ersättningar till toppchefer i näringsliv, inklusive det statsägda, har skenat i väg på ett sätt som inte är hållbart politiskt i en verklighet där vi har en skyhög ungdomsarbetslöshet och stora grupper av andra personer som är långtidsarbetslösa, utförsäkrade och som måste vända på varenda krona. De orimliga ersättningsnivåerna måste helt enkelt bli föremål för en intensiv massmedial bevakning och för ett rationellt politiskt beslutsfattande.

Intressant maktskifte i Nigeria

Kanske lite för tidigt att kasta in handduken för demokratin i Afrika och i resten världen för den delen, även om valet av Robert Mugabe till ordförande i Afrikanska unionen får en att haja till.

BuhariI både Indonesien och I Nigeria har det nyligen genomförts val där den regerande makten fått/får släppa ifrån sig presidentämbetet till politiker med uppfattad bättre kapacitet att vrida trilskande verkligheter i en bättre riktning.

Det färska maktskiftet  i Nigeria (överlämnadet äger rum den 29e maj) är särskilt intressant. En muslimsk veteranpolitiker, Muhammadu Buhari,  vann över en sittande kristen president, Good Luck Jonathan (bara namnet gör att man anar ugglor i mossen). Buhari har tidigare ställt upp i och förlorat i inte mindre än tre presidentval, 2003, 2007 och 2011 (inget fel på uthålligheten här). För att uttrycka saken i underkant så är Buhari inte ett oprövat kort.

Den röda tråden i Buharis karriär är korruptionsbekämpning och disciplin i statsapparaten. Upprensning i statskorruption är alltså en pluspost. En post som väl, i uppkommet läge, kan beskrivas som både plus och minus är att Buhari har varit inblandad i ett flertal militärkupper, den första så tidigt som år 1966, och var ledaren i ett militärstyre 1983 – 1985.

Fläckar i protokollet inkluderar åtal och fängslandet av den kände nigerianske musikern, Fela Kuti, samt dödsstraff för bl.a. narkotika brott.Good Luck Jonathan

Mannen är alltså, sedd genom svenska glasögon, inte ett under av politisk korrekthet men de här breddgraderna bjuder vanligtvis inte på så mycket av den varan.

Tre stora frågor dominerar det kommande maktskiftet:

  1. Boko Haram,
  2. korruptionsbekämpning
  3. samlevnaden med den kristna södern.

Av vad som kunnat utläsas av nyhetsrapporteringen (förfogar tyvärr inte över egna källor, bortsett för att jag bott granne med en redaktör för The Christian Monitor på  på KFUM i Lagos några dagar år 1982, men denna merit är väl att anse som preskriberad vid det har laget)  har den sittande federala regeringen under Good Luck Jonathan misslyckats med att fokusera och mobilisera den nigerianska militärapparaten för att bekämpa Boku Haram, eller för att uttrycka saken mer rättframt så har den federala armén i stort sett gjort fiasko i kriget mot Boku Haram.

boku haramBehovet är alltså skriande av en fungerande militär och politisk strategi mot Boku Haram. Tydligen har de nigerianska väljarna kommit till slutsatsen att Buhari är det bästa man har att tillgå för uppgiften. Kan vid en hastig betraktelse verka lite märkligt med tanke på att Buhari själv är muslim. Men man skall nog huvudsakligen se på Buhari som en antikorruptionspolitiker med militär bakgrund,  officersutbildning i England och USA och med goda militära meriter (kan låta lite märkligt men användbara erfarenheter måste väl kvalificeras på något sätt) och i avsaknad av egen böjelse för muslimsk fanatism.

Enligt uppgift har Buhari inför denna senaste och framgångsrika valkampanj backat från ett tidigare krav om införande av Sharia i de norra och muslimska delarna av Nigeria. En senkommen men välkommen policyändring och naturligtvis det ända realistiska i ett religiöst delat land med icke muslimska minoriteter i norr.

Slutligen, en marginalanteckning: två månaders övergångsregering ger Good Luck Jonathan god marginal för uppstädning i boet vilket otvivelaktligen bör ”olja” maktskiftet .

Europeisk energiunion

En no-brainer.   Synergi- och effektivitetsvinterna är så uppenbara. Men unionen har varit märkligt seg ur startgroparna.Man kan tycka att en energiunion borde införts långt före den ekonomiska- och monetära unionen. Måste funnits mäktiga branschintressen med stöd av nationella regeringar som satt käppar i hjulen. Att fullt ut kunna utnyttja de förnybara bränslenas (solels och vindels) komplementariteter vad gäller väder och årstider är ju ett projekt som hoppar upp av sig självt.

solelPeter Eriksson nämnde i  SVT-Forum igår (hoppas detta inte var ett aprilskämt, var det de så var det förbaskat dåligt) möjligheten för t.ex. Spanien att exportera solel till Frankrike och vice versa möjligheten för Frankrike att exportera kärnkraftsel till Spanien. Men en energiunion kan göra mycket mer. Export/import i överskotts- och underskottsländer handlar  inte bara om geografiskt intilliggande länder utan kan precis lika gärna (så vitt jag förstått) göras från t.ex. ett solelsöverskott i Spanien till ett elunderskott i Ungern, Polen,  Tjeckien  eller Sverige genom en ”ripple through effekt”!

Den kanske intressantaste aspekten är dynamisk. Framtida investeringar i europeisk energiproduktion bör kunna optimeras utifrån ett övergripande europeiskt perspektiv med klimathänsyn , det blir lättare att hantera över- och underskottssituationer som uppkommer eller förstärks pga utbyggnad av produktionsanläggningar för förnyelsebar energi.En kraftig slagsida för t.ex. vindel i Nordsjön kan kompenseras med solel från Sydeuropa, kol- och kärnkraft kan lättare fasas ut om den europeiska energiinfrastrukturen tillåter större investeringar i väder- och årstidsberoende elproduktion. Man kan också tänka sig övernationella överenskommelser om energilagring som gör den sammanknutna infrastrukturen mer motståndskraftig mot plötsliga elbortfall.

Hindren är byråkratiska, tekniska och kommersiella. Nationell prisreglering, nationellt fastställda tekniska krav på överföringsspänning mm och flaskhalsar i överföringskapacietet. Etablerade energiföretag med nationella, regionala- eller lokala- distributionsmonopol kan gå miste om möjligheter att ta ut monopolvinster. Alla dessa hinder bör kunna avlägsnas med förhandlingar.

Särskilt i ett dynamiskt perspektiv kan miljöfördelarna med en europeisk energiunion bli mycket stora.

Har Per Bolund använt fel CO2 siffra?

82522_kolkraftverktysklandraboeBloggkollegan Anders Hellberg oroas över att Per Bolund förmodligen använt fel siffra för Vattenfalls tyska kodioxidutsläpp, siffran 60 miljarder ton CO2 utsläpp har tydligen använts av Bolund.

Samtidigt kan man inhämta från IEA, International Energy Agency, att de samlade utsläppen  i världen från energirelaterad verksamhet av CO2, årligen är 32 miljarder ton. Invändningen mot Bolund verkar riktig, utsläppen i Tyskland kan ju givetvis inte vara de dubbla de globala utsläppen. Rätt siffra för Vattenfalls tyska utsläpp skall enl Greenpeace vara 1,2 miljarder ton CO2.

Okey, okey men 1,2 miljarder ton är faktiskt 4 procent av världens samlade utsläpp. Det räcker utmärkt med 4 procent för att driva caset om nerläggning av brunkolen.

Alltså, fel av Bolund, men caset påverkas inte. Vattenfalls tyska brunkolsutsläpp är fortfarande ett gigantiskt problem.

Slutsats: Diskussioner mår bäst utan rökridåer.

Kommentar till debattinlägg i Dagens Industri den 27e januari 2014

solel-carpark
Debattinlägg: Sverige skall inte ta efter Tysklands energipolitik
Frågan om Sverige ska ta efter Tysklands energipolitik är inte relevant


Frågan i debattinlägget är nonsensbetonad. Sverige behöver inte bygga fossilbaserad energiproduktion vare sig om vi väljer att ha kvar kärnkraften eller om vi väljer att ersätta kärnkraften med vind-, solkraft- eller annan alternativ el.


En mer relevant fråga att ställa hade varit om Sverige skall avveckla kärnkraften efter tysk förebild och förvisso efter ett helt inhemskt ställningstagande i form av en folkomröstning. Denna fråga bör givetvis besvaras jakande, slutförvaringsproblematik och risken för det oförutsägbara kärnkraftshaveriet väger tydligt ner vågskålen till förmån för kärnkraftsavveckling. Även sårbarhets- och maktdecentraliseringsskäl talar för ett slut för svensk kärnkraft.


Hade också varit bra om vetenskapsakademikerna hade redovisat den del av kostnaden för utbyggnad av kraftnätet som motiveras av tillkommande vindel. Denna del är väl mindre än 60 miljarder kronor?


Tyskarna väljer att inte välja minsta motståndets väg. Gissningsvis kommer denna politik att på sikt bli lönsam och tyskarna/svenskarna/schweizarna  lär även lösa kommande obalanser med energilagring och smarta nät. Men di svenske kan hamna på efterkälken med tillämpningen av denna teknik som ju också  är en av våra paradgrenar om vi sväljer kärnkraftsivrarnas argument.