Fetmatriangeln

Jag påstår att att 51% av svenskarna är feta eller överviktiga (enl folkhälsomyndighetens årsrapport år 2016) i första hand är ett strukturellt problem och inte ett individuellt. Strukturalisten Michel Foucault hade hållit med. Det är samhällsstrukturerna som är de största bovarna i dramat. Kan jag bevisa det?

Nja min bevisning skulle kanske inte hålla i domstol men nu handlar det ju inte om någon domstolsförhandling där grundregeln ”hellre fria än fälla” skall gälla.  Hur bevisar man, i avsaknad av DNA spår och annat, att det är strukturerna som är bovarna bakom fetmaepidemin?

Till skillnad från den (smällfete) kriminologen Leif GW Persson är jag en varm anhängare av motiv. Har samhällsstrukturerna  då som motiv att människor skall bli feta? Kanske att hårddra saken. Men ett ja med kvalifikationer bör kunna ges. Finns väl knappast någon beslutsfattare som är så djävulusisk att hen avsiktligt försöker göra folk fetare men däremot en hel drös beslutsfattare i näringslivet som vill tjäna pengar, mycket pengar, på att folk ägnar sig åt fetmaskapande beteenden (1) äta mycket mat, (2) köra mycket bil.

Alltså optimeras fysiska strukturerna för detta vinstsyfte vilket innebär att bilen får högsta, eller hög prioritet i samhällsplaneringen. Bilen kan transportera mer mat än en handburen kasse eller en cykelkorg och leder till att mycket mer mat köps vid varje inköpstillfälle vilket höjer butikernas lönsamhet genom minskad lagerhållning och minskade transporter för dagligvaruhandeln. Samtidigt övervältras dessa kostnader på konsumenterna.

Resultatet har över de senaste 60-70 åren blivit att nästan alla mindre livsmedelsbutiker har slagits ut, att jättelika fysiska anläggningar byggts, vägar och parkeringsplatser specifikt utformats för bilar medan fotgängare, tvåhjulingar och kollektivtrafik kommit långt ner på prioriteringsordningen.

Det finns alltså en järntriangel, låt oss kalla den fetmatriangeln,  bestående av komponenterna, bilar, bensin och butiker som med sina följdverkningar mer mat och mindre motion, ligger bakom de guppande magarna.

För att vända fetmatrenden behöver samhällsplanering och infrastrukturbyggande inriktas på följande:

  1. De boendeintegrerade bilparkeringarna behöver minska,
  2. cykel- och gånginfrastruktur behöver byggas ut,
  3. säkra- och väderskyddade cykelparkeringar anläggas,
  4. bilpooler inrättas,
  5. högkvalitativa kollektiva transporter (komfort, snabbhet, turtäthet och pålitlighet) anskaffas,
  6. strukturen i dagligvaruhandeln behöver delvis reverseras genom  att små matbutiker, gärna i anslutning till kollektivtrafikens hållplatser, ersätter dagens biloptimerade dagligvaruhandel av stormarknadstyp,
  7. detaljplanebestämmelser och byggnormer behöver ändras vilket kräver politiska beslut på såväl kommunal- som riksnivå
  8. införande av hälsokonsekvensutredningar liknande de redan existerande miljökonsekvensutredningarna (och då ska det inte handla endast om buller och luftpartiklar utan om långsiktiga  konsekvenser för matkonsumtion och motion hos befolkningen).

Den enskildes ansvar i allt detta finns naturligtvis kvar, hur mycket påkarna rörs på och vad som stoppas i munnen är i slutänden alltid ett individuellt beslut.  Dock kan även den starkaste och klarsyntaste duka under inför ett dukat bord vid vilket den stora tysta majoriteten slagit sig till ro.

Från fetmaproblematiken leder spåren vidare mot negativa klimateffekter och ”carbon footprint”. Makrofetma ökar bevisligen den totala matkonsumtionen vilket leder till negativa klimatförändringar.

Slutligen, att ersätta privata bensinbilar med elbilar hjälper inte vad fetmaepidemin anbelangar. Elbilar må vara hur bra som helst men de minskar inte  befolkningens matintag eller stillasittande. Detta skrivet stillasittande.

Cykelställseländet – ICA Höganäs i fokus

Omkullramlade cyklar vid ICA kvantum den 10e april 2017.

Styvmorsbehandling av cykeln och detta fortfarande i Herrens år 2017. Jämmer och elände, vad annat finns att säga. De tre aporna har uppenbarligen en del lokala själsfränder.

Hur skall ett bra cykelställ nu vara konstruerat? Jo det primära är att stället skall ha tillräckligt djup för att greppa ordentligt om
framhjulet. Ett cykelställ som är alltför grunt greppar inte om framhjulet. Cykeln fasthålls inte effektivt av stället och cykeln riskerar att välta. När den välter kan det resultera i att hjulet behöver riktas om, vilket kan kosta si så där en tre, fyra hundra kronor. Alltså ett dyrt besök på stormarknaden.

Det absolut bästa vore förstås om cykelställen också kunde vara väderskyddade för vind och regn.

ICA – ta chansen  – visa framfötterna nu!

 

 

Den uthålliga staden

Satt just och tittade på ett videoklipp från USA om den gångvänliga staden. Intressant, men för många av oss välbekanta vinklingar och ifrågasättanden. Föredragshållaren, Jeff Speck, nämner dock en sak som jag inte riktigt haft koll på, den uthålliga och förtätade stadens attraktionskraft på yngre välutbildade människor.

Speck lyfter fram Portland i delstaten Oregon, endast några stenkast från Vancouver i Kanada. Portland bestämde sig redan för många år sedan att satsa på god kollektivtrafik,  cykel- och gångvänlig och förtätad stadsutveckling  och har enl uppgift i klippet just på grund av denna satsning belönats med inflyttning av yngre välutbildade hushåll. Att satsa på en förtätad stad med prioriterad gång- och cykeltrafik kan bli ett starkt argument för en positiv ekonomisk och demografisk dynamik. Bil och köpcentra ombuden kan bemötas med goda och övertygande motargument.

I min kommun, Höganäs, har man under det sista decenniet, på tvärs mot allt vad uthålligt tänkande säger satsat på externa köpcentra. Nu ligger det ytterligare ett förslag från kommunen i denna förlegade riktning, nu om att ”utveckla” hamnområdet. I denna tänkta utveckling ingår en satsning på att med hotell och bostäder i höghus dra köpkraft till hamnen. Oundvikligen skulle en sådan framgångsrik satsning slå ytterligare spikar i kistan till en småskalig, gångvänlig och livskraftig handel i stadens befintliga centrumdelar.

Kommunens hamnutvecklingsförslag har dock stött på patrull. En lokal kampanj för folkomröstning om hamnförslaget har, kanske oväntat för vissa, lett till att 15% av de röstberättigade i kommunen skrivit på ett krav om folkomröstning. Kommunfullmäktige har rättat och packat sig efter folkviljan och beslutat om folkomröstning  samtidigt med valet till EU-parlamentet den 25e maj.

konsumladan_me_ring

Ett starkt argument mot höghusbyggeri i hamnen, hittills lite styvmoderligt behandlat i debatten, är att det inte kan förväntas på minsta sätt lösa kommunens bostadsbrist.

Nästan 3000 människor står i bostadskö i Höganäs, i stort sett inga av dessa köanden är emellertid intresserade av att hyra eller köpa dyra nyproducerade lägenheter i hamnen.

Det krävs alltså ett helt annat upplägg för att tackla bostadsbristen. Det handlar om att skaffa fram lägenheter som är små, billiga, med närhet till goda kollektiva kommunikationer och med gångavstånd till dagligvaruhandel.  I centrala Höganäs står sedan ett antal år en 2500 m2, ett före detta Konsum, tomt, se foto ovan.

Varför inte riva denna låda och ersätta den med något som i stället adderar till stadens skönhet och miljömässiga och sociala uthållighet? Här är mitt förslag, fritt plagierat på Sven Backströms och Leif Reinius terrasshus i Gröndal (Stockholmsnärförort) från början av 50-talet. Den skissade terrassfastigheten ligger i söder-öst läge är tänkt att inrymma ett hundratal små ettor och tvåor (25 kvadrat – 55 kvadrat), de flesta med stora balkonger.

För att kunna hålla månadshyrorna så låga som 2000 kr – 2500 kr bör man kanske gå så lågt som till 20 kvadrat för de minsta lägenheterna.  Det kan dock vara klokt att bygga in rejäla gemensamhetsfunktioner, t.ex. festlokaler och självklart bör det i markplan finnas individuella cykelgarage. Små lägenhetsytor i kombination med rejäla gemensamhetsfunktioner och frikostiga yttre förråd gör det möjligt att pressa månadshyran.  Jag tror att sådana här mikrolägenheter skulle gå som smör i solen.

Grondalplagiat_vinkel_klippt_Mats_600px

Otroligt spännande tid vi lever i!

Man känner på sig att historien nu samlar sig för att ta ett språng. Härligt! Något Cullbergskt ”kris och utvecklings” stuk över hela tillställningen. Sånt gillar jag. Systemförvaltarna kan springa och gömma sig – nu våras det för systemomstörtarna eller nytänkarna, om man så vill. För  inte så länge sedan hade historien tagit slut, jisses!

  1. Vi börjar med att byta ut BNP mot ett lyckoindex som fångar upp, välbefinnande, miljötillstånd, social harmoni, sysselsättning mm.
  2. Transportinfrastrukturen ställs om till slow-speed och kollektivt.
  3. Detaljhandeln görs mer småskalig/internetbaserad.
  4. Byggsektorn länkas in på lokala material och återvinning.
  5. Energisektorn ställs om till uthålligt, decentraliserat och kärnkraftsfritt.
  6. Gammalt hantverk återupplivas.
  7. Samhällsbyggandet görs mer ekologiskt uthållig.
  8. Vapenindustrin avvecklas.
  9. Ägandet i produktionen ses över.
  10. Det internationella samarbetet tillförs helt nya och mer kraftfulla samarbetsformer.

Men som alltid finns djävulen i detaljen. Många sociala experiment har kraschat under historiens gång, realsocialism, kulturrevolutioner, löntagarfonder, det statslösa samhället och en mängd småskaliga utopiska samhällsexperiment.

Men ändå – det linjära produktions-/konsumtionssamhället klarar inte dagens och morgondagens utmaningar. I vilka former skall det nya stöpas utan att mänskliga rättigheter och demokratiska friheter trampas under fötterna? Svaren finns inte primärt i teorier och analyser utan i verklighetens projekt.

Klarar dagens människa den nödvändiga mentala omställningen? Det vet inte förrän vi försökt. Något val finns inte. Bilan hänger och det är bråttom.

Krymp och kallorimärk begripligt!

Vi dränks i en strid flod av diet- och bantningstips, träningstips, individuell coachning och Gud vet allt. Gemensamt för denna flodvåg är att det i stort sett alltid handlar om individens ansvar. Men om Ali Ben Ali är smällfet och tjock kan väl ändå inte vara samhällets ansvar? Jovisst kan det det. Detta framgår också av de följande raderna – mamman var köksa och pappan var kock -. I vart fall om vi läser in samhället i föräldrarskapet.

jordnotter_pase_text_liten

 

Ta den lilla oskuldsfulla jordnötspåsen här intill. Den innehåller mer än halva dagsbehovet för en genomsnittlig vuxen. Påsen är kalorideklarerad så leverantören har ryggen fri. Det trixiga är bara att det är förbaskat svårt för att inte säga omöjligt för en kund att få detta faktum klart för sig. Den enda siffra som sticker ut på påsen är 190 kilocalorier.

Detta kan väl vara okey! Men hoppsan! Efter luppgransning så upptäcker man att dessa 190 kilocalorier gäller endast 30 gram av påsens innehåll.  30 gram är dock skrivna med så liten stil att åtminstone jag inte kan läsa ut siffrorna utan stora ansträngningar.

Borde inte hela påsens kaloriinnehåll skrivas ut med stora och tydliga siffror tillsammans med en varningstext? Så borde det vara. En annan fundering: snacks och godis säljs i allt högre grad i stora förpackningar. Vad skall en singel göra som inte erbjuds något alternativ till en 300 grams chipsförpackning?

Snacks och godis triggar med sin socker- och saltsmaksättning tvångsmässigt ätande. Risken är överhängande att singeln slukar hela påsinnehållet i ett svep.

Detta gör stora förpackningar utan begriplig kallorimärkning extra farliga både för individen och samhället.  Individen blir tjock och samhället får onödiga sjukvårdskostnader, bortfall av arbetstimmar och utsläpp av växthusgaser.

I min ekologiska dagligvarukedja finns:

  • gott om små förpackningar (50 – 100 grams förpackningar) att välja mellan och
  •  förpackningar med kallorimärkning för hela innehållet

 

Matmakt, bukfetma och Carbon Footprint

Som konstaterats i tidigare inlägg finns det en och annan bloggare och även en del andra likaledes ärevördiga personer med aningens för mycket pondus i livremstrakter. Gott och väl – alla fattar ju sina egna beslut inklusive vad de väljer att stoppa i sig. Bullshit! En marknadsförare vet bättre. Svensson följer John.Seriekrock2avlang

Är det blixthalka och tjock dimma så säger sunda förnuftet att hastigheten skall ner, kanske till 20 – 30 kilometer i timmen. Vad gör Svensson om bilen före och bilen efter håller 90? Ni vet –  jag behöver inte påminna. Det yttres signaler trumfar den inre intellektuella bearbetningen med 10:1, minst.

Vad har detta med bukfetman att göra? En hel del faktiskt!  Om vi tittar på de tre begreppen:

  • Exponering
  • Tillgänglighet
  • Sortimentets djup och bredd

Så ser vi att dessa begrepp är centrala för dagligvaruhandeln. Detta innebär att vi behöver ta ett fast grepp om dessa parametrar för att få ner fotavtrycket. Låter detta sig göras med rådande kommersiella strukturer?

Knappast, man kan komma en liten bit på vägen med lagstiftning om märkning mm, men metoden är trög och genomslaget i ändrade konsumentbeteenden är osäkert.

Okey då byter vi ut rådande kommersiella strukturer. Kan också bli lite problematiskt, Stalin och grabbarna körde ju huvudet i väggen ordentligt när det begav sig. Det galghumoristiska skämtet i Estland på sovjetrepublikens tid, ”sin on radio Moskva, täna leiba ei saa”, fångade situationen väl (här är radio Moskva, idag får ni inte bröd).

Tillbaks till bukfetman. Finns det ett kommersiellt intresse av att många magar guppar, dvs finns det raka rör mellan BMI:erna och branschvinsterna? Svaret kan inte bli annat än ett rungande ja.

Kanske skulle man pröva metoden att tillhandahålla ett alternativ som inte bara handlar om att det finns 100% dyrare ekologiskt kaffe på butikshyllorna utan om att kunden erbjuds ett helt ekologiskt koncept innefattande hela butiksupplägget.

Alltså ett helt butiksupplägg t.o.m. en hel dagligvarukedja uppbyggd kring konceptet Carbon Footprint/uthållig utveckling. Mer om detta i ett följande inlägg.