Höganäs, befolkningstillväxt vid olika tillväxttakter

I inledningen till Höganäs kommuns förslag till ny översiktsplan sägs ”för att kunna möta framtidens utmaningar måste vi växa”. Några resonemang varför det är nödvändigt att växa för att möta framtidens utmaningar redovisas emellertid  inte. Man anar att de utmaningar som behöver mötas handlar om utgifter för äldreomsorg och utbildning. Men fler invånare innebär ju också större kostnader.

Vad är det som säger att de nya invånarna över sina boendecykler i kommunen tillför mer i inkomster än vad de förorsakar i kostnader för kommunen? Det skulle kunna vara så att t.ex. en stor inflyttning av pensionärer på sikt kan visa sig bli en kostnadsmässig belastning för kommunen i form av ökade kostnader för äldreomsorg. Vad gäller inkomstsidan kan man heller inte ta för givet att en inflyttning medför så stora fördelar.

Det kan i och för sig vara så att de inflyttande har god privatekonomi men sådana goda privatekonomier kanske i flertalet fall mer beror på kapitalvinster från bostadsförsäljning i Stockholmsområdet än på höga inkomster som genererar skatteintäkter för kommunen.

Grafen visar hur även en till synes relativt liten befolkningstillväxt, som den i förslaget till ny översiktsplan föreslagna 1 procenten per år på längre sikt ger en massiv tillväxt. 1 procent per år, nu 250 personer, innebär vid oförändrad tillväxt en fördubbling av befolkningen på 70 år.

Alltså, år 2085 skulle befolkningen ha fördubblats till 50000 invånare. Med villaboende skulle det i runda slängar innebära att ytterligare 4 kvadratkilometer mark skulle behöva tas i anspråk för nya bostäder vilket motsvarar mark för att bygga ytterligare en hel stad Höganäs. Med flerfamiljsboende skulle markbehovet bli minst en och en halv kvadratkilometer. Till detta kommer ytterligare markbehov för vägar och offentliga och kommersiella byggnader mm.

I en kommun som Höganäs med stora områden som är avsatta som riksintresse för naturvård och rörligt friluftsliv och stora arealer med värdefull åkermark kommer den av kommunen förordade tillväxttakten att på längre sikt medföra mycket tillspetsade konfliktsituationer mellan den ökande befolkningens markanspråk för bebyggelse och infrastruktur och intresset att skydda nämnda riksintressen. Det förefaller oundvikligt att den tänkta befolkningstillväxten allvarligt kan komma att skada naturvårds- och jordbruksintressena.

Befolkningstillvaxt_hoganas

Ekologiskt fotavtryck & inkomstskillnader

WWF redovisar i sin Living Planet Report för år 2014 att Sveriges ekologiska fotavtryck är 3,7, dvs det skulle behövas 3,7 jordklot om alla jordens invånare levde på svenskarnas nivå.

Sverige intar därmed en vanhedrande 10e plats i den globala ligan. Den globala spridningen går mellan 6 jordklot för Kuwait ner till, den i detta sammanhang hedrande, jumboplatsen med 0.3 jordklot för Östra Timor.

KoenigseggMiljöförstöringens globala rättvisedimension belyses väl av citerade uppgifter. Dock finns det ytterligare en dimension som inte får lika mycket uppmärksamhet nämligen spridningen mellan fattiga och rika individer såväl globalt som inom enskilda länder.

Tillgänglig statistik från SCB pekar på att inkomstskillnaderna i Sverige mellan hushållen ökat påtagligt under de senaste 10 åren.SCBs statistik visar tyvärr inte tydligt vad som gäller och vad som har hänt i olika inkomstskikt men mycket ungefärligt anar man att inkomstskillnaderna mellan den fattigaste tiondelen av befolkningen och den rikaste tiondelen nu kan vara så stora som 1:20 eller till och med 1:30.

Kan denna spridning omsättas direkt till skillnader i ekologiska fotavtryck mellan låg- och höginkomsttagare? Självklart inte rakt av men spridningen ger en klar indikation att de rikaste i Sverige har ett mycket, mycket större fotavtryck än de fattigaste.

Det ekologiska fotavtrycket för den fattigaste decilen (tiondelen)i Sverige kan förmodas ligga under ett jordklot medan den rikaste decilens fotavtryck förmodligen är mer än 10 jordklot. På sikt går det inte att blunda för dessa fakta i det politiska beslutsfattandet.

 

 

När spricker Kina, rerun från LeonardGreen (15e april 2013)

Sovjets fall tog alla mer eller mindre på sängen. Avsaknaden av realistiska analyser av det sovjetiska samhället och dess ekonomiska apparats alla misslyckanden var, för att uttrycka saken i underkant, anmärkningsvärd.

Skattebetalarna i väst fick helt enkelt inte någon valuta alls för de miljarder dollar och kronor som under decennier pumpats in i underrättelseanalyser och andra ansträngningar för kartläggning av Fi. Ändå var det i dessa tidsepoker verkligen angeläget att så att säga kunna siza upp fi för uttagning av korrekta kompassriktningar för försvars- och utrikespolitiska strategier.

kinaSka nu dessa sorglustiga analytiska haverier upprepa sig med Kina. Det är statistiskt väl dokumenterat att militär styrka följer ekonomisk styrka. Det är alltså om allting fortsätter ungefär som hittills endast en fråga om tio, tjugo år innan Kina och kanske också Indien passerat USA vad gäller ekonomisk styrka. Inte allt för långt efter ett sådant skifte följer ledartröjan vad gäller militär styrka.

Vad händer då med globala demokratiska grundprinciper och mänskliga rättigheter? Det är inte svårt att för sitt inre måla upp en hel del otrevliga scenarior med avstamp i sådana skiften. Just det, då anmäler sig en inte helt ointressant fråga. Hur kommer Kina att utvecklas inrikespolitiskt? Kommer den auktoritära postkommunistiska modellen är bära långt in i det 21e seklet?

Vissa analogier kan göras med Sovjets sammanbrott och tidpunkten för detta. Visst det fanns kanske omständigheter som lyckligen samverkade för sammanbrottet, Gorbatjovs uppdykande på scenen, perestrojkan, och glasnosten. Men en annan viktig faktor spelade säkert in, nämligen att de som hade blod på händerna från Stalintiden var hädangångna eller alltför försvagade av hög ålder och skröplighet för att kunna blockera utvecklingen. Alltså de systemväktare som hade mest att förlora på kursändring hade hunnit upp i pensionsålder och däröver.

Man kan alltså addera si så där en fyrtio år efter upphörandet av de grövsta brotten mot mänskliga rättigheter. Vi tillämpar detta synsätt på Kina och räknar fram från kulturrevolutionens slutfas på 70-talet. Vi hamnar då på år 2020. Sen kan vi plussa på fem – tio för längre förväntade livslängder för kinesisk maktelit (jämfört med den tidens Sovjetiska). Därefter, dvs någon gång runt år 2025 – 2030 borde något hända med det kinesiska auktoritära systemet, allting annat oförändrat.

Och detta något bör om vi har tur vara att någon form av konvulsion som värker fram ett mer demokratiskt system med de rättigheter vi omhuldar och kanske i processen också en uppdelning i en federal statsbildning eller helt enkelt  i fullfjädrat separata, och från den kinesiska kroppen självständiga, asiatiska stater .

Bilen som norm

hoganas_bibliotekEnligt översiktsplan skall Höganäs vara en cykelstad. Hur lever politiker och stadsplanerare upp till detta ideal? På kritiska punkter inte alls skulle jag vilja säga. Bilden nedan illustrerar en tänkt förflyttning med cykel från Kakboden på Sundstorget till biblioteket.

Eftersom Köpmangatan är enkelriktad även för cyklister blir det till att ta en omväg som fyr-eller femdubblar avståndet i förflyttningen, fem- till sjuhundra meter (svarta pilar) istället för 120 (röd pil). Vad händer i praktiken?

Tre av fyra cyklar på trottoar mot enkelriktat. Get real!