Strukturen i byggbranschen

Har precis fått hjälp av en snickare i Väsby att såga till lock till torrtoor. Som vanligt blev det tid att byta några ord om tillståndet i landet. Snickaren som nu, sedan några år, är pensionär är utomordentligt duktig, snabb och professionell på höjden och bredden. Han har varit verksam i branschen i mer än 40 år här i Kullabygden.

Jag kunde inte låta bli att fråga varför i hela fridens namn han inte expanderat och anställt medhjälpare. Jag visste svaret men frågade ändå: facket, höga löner och krångel och problem i största allmänhet. Och så här ser det ut i snickeri- och byggbranschen, ett antal enmansföretag med vanligtvis duktiga svenskar eller naturaliserade invandrare, östeuropeiska operatörer med eller utan firma samt stora byggbjässar med tiotals eller hundratals anställda och upparbetade kanaler till kommunala upphandlare, kommunala planavdelningar samt förmodligen integrerade i en struktur med kartellsamarbete samt delegering till mindre aktörer för själva byggarbetet.snickare

Mellan tummen och pekfingret är 70 procent av de byggarbetare man ser röra sig i närmiljöerna, vid byggvaruhus med mera från östeuropeiska länder. Branschstrukturen verkar tydligen starkt återhållande när det gäller att skapa arbetstillfällen för svenskar och svenska ungdomar ändå finns det, som jag kunnat konstatera efter en snabbläsning av Byggnads avtal, vilket var en överraskning för mig, avtalsklausuler för lärlingslöner som tar ner bruttolönerna för byggarbetarlärlingar ända ner till 10.000 kr i månaden. Det finns t o m klausuler för vuxenlärlingslöner.

Ändå är det kört att komma in branschen som ett duktigt men oskrivet kort utan kontakter. Fungerar inte systemet med lärlingslöner?

Tillsätt en stor immigrationsutredning

emigrationsutredningenKan bli lite problematiskt att gå in i nästa valrörelse med oförändrad invandringspolitik. För drygt 100 år sedan upplevde Sverige en annan befolkningsomvälvning, den jättelika Amerikautvandringen. Då tillsatte man kanske Sveriges genom tiderna största offentliga utredning – emigrationsutredningen- (tidigare blogginlägg).

Den finns i dagens Sverige en mycket stark underström av kritik mot de stora flyktingvolymerna som nu artikulerar sig i opinionsundersökningar. Många tror inte att det svenska samhället kommer att kunna integrera de stora volymerna flyktingar utan stora negativa konsekvenser.

Det är därför hög tid att ta fram ett fördjupat beslutsunderlag för flyktingpolitiken. En bred utredning bör därför skyndsamt tillsättas som analyserar, invandringens inverkan på de sociala försäkringssystemen, den offentliga sektorns ekonomi, sysselsättning samt kultur- och säkerhet.

Basinkomst och marginaleffekter

ovalt klippt porträtt2Det går tyvärr inte att ducka på räknenissandet även om det kan vara taktiskt motiverat att i vissa politiska diskussioner avstå från att gå in på tekniska detaljer. Enl min mening har vi emellertid nu har kommit till en punkt där det behövs vridas och vändas på olika systemkonstruktioner för basinkomst. Om inte annat för att vi inte ska stå svarslösa när det anläggs moteld.

En viktig fråga som kom fram i Christian Engströms föredömliga ansats för basinkomstsystem är marginaleffekten för mottagare av basinkomst. Han konstaterar lite urskuldande att marginaleffekten måste bli 67% på den första inkomsten som tjänas när man åtnjuter basinkomst dvs man skulle endast få behålla 1/3 av den första lön man tjänar.

Ett exempel tydliggör problematiken. En arbetslös person (förmodligen någon jag känner) som får ett jobb att dela ut morgontidningar varannan helg tjänar ungefär 2500 kronor före skatt i månaden, efter skatt, kanske 2300 kronor, dvs redan i nuvarande system med pervers beskattning av låginkomsttagare taxeras det ut 8 % i marginalskatt (man tar sig för huvudet). Ponera att det infördes ett basinkomstsystem enl Engströms konstruktion.

Detta hade självklart varit superbra för personen i fråga men hur hade incitamentet sett ut för att ta detta extraknäck som förutsätter att väckarklockan sätts på 01.00 och som skall genomföras oberoende av om det regnar småspik, blåser 22 sekundmeter eller är glashalt med risk för frakturer?

Incitamentet hade varit ett nettotillskott till den egna plånboken av cirka 50 kr timmen. Enl arbetsledningen är det redan idag 9 personer av 10 som inte framhärdar i tjänsten trots ”endast” 8 procent i nuvarande marginaleffekt. Hur skulle det då bli med en marginaleffekt på 67%?

Uppenbar risk i att personen trots ”kniven på strupen situationen” säger nej till ett sådan erbjudande. Jag tror man får rätta och packa sig efter psykologiska realiteter här och se till att marginaleffekten på första inkomsten efter basinkomst stannar vid cirka 30 procent. En faktor som uppenbarligen komplicerar räknestycket är att i de inkomstsegment som vi rör oss handlar det endast om kommunalskatt, statlig inkomstskatt på lön börjar (så vitt jag läst tabellerna) först vid månadsinkomster på över 45 tusen kronor.

Christian_Engstrom_basinkomstDe marginaleffekter vi talar om handlar alltså om  kommunal  inkomstskatt samt givetvis bortfallande basinkomst (som trappas av på något sätt). Tar man bort skatten tills basinkomsten är helt avtrappad, kanske mellan 15 och 20 tusen kronor, så blir kommunerna av med motsvarande skatteintäkter. Gissa vem som skriker? Men okey, okey, vi får titta lite på den kommunala inkomstskatten, här ovan beskriven som pervers, och detta tillmäle kan upprepas.

Vi har alltså ett system där extrema låginkomsttagare avtaxeras delar av sina futtiga hoptjänade pengar långt under existensminimum. Eländet börjar vid redan vid årsinkomster på 20 tusen kronor. När en låginkomsttagare tjänar just existensminimum, 8000 kronor, så avtaxeras det i kommunal inkomstskatt inte mindre än 13 procent.

För att med en beskattad inkomst komma upp i existensminimum måste man tjäna cirka 9300 kronor i månaden. Denna hutlösa och närmast sadistiska beskattning av låginkomsttagare är häpnadsväckande och har väl bara kunna fortgå eftersom befolkningssegmentet, av kända sociala skäl, knappast kan eller orkar  att försvara  sina grundläggande intressen i politiska sammanhang. Redan på grund av befintlig inkomstbeskattnings perversa effekter för låginkomsttagare borde inkomstbeskattningen av de lägsta inkomstsegmenten väck.

Det finns alltså starka sjävständiga och  av basinkomst helt oberoende argument, för att skära bort den kommunal uttaxeringen från låginkomsttagare. Dessa argument sammanfaller med argumenten för att ta bort eller starkt hålla nere beskattningen av berörda segment i ett system med basinkomst för att undvika omöjligt höga marginaleffekter i basinkomstsystemet.

Slutsats inkomstskatten ska bort helt och hållet för låginkomsttagare. Kommunerna får kompenseras med andra skatteintäkter, kan vara miljöskatter, fastighetsskatter, delar av momsen och andra indirekta skatter och eller statliga bidrag till de kommunala kassorna.

Med inkomstkompenserade kommuner och en avtrappning av basinkomsten till någonstans i inkomstintervallet 15 – 20 tusen kronor i månaden kan marginaleffekterna i ett basinkomstsystem hållas nere. Ett tänkt basinkomstsystemet drabbas därför inte av bortfallande incitament för att ta ”första jobbet”.

Om jag inte minns fel har det ordats en hel del i andra  sammanhang om grön skatteomläggning. Här är en grundbult i det projektet. Det bör plockas fram ur malpåsen snarast. Basinkomst och bortrensade inkomstskatter för låginkomsttagare är ju dessutom en alldeles utomordentligt god arbetslinje!

Basinkomst fascinerar

charliechaplin5Frågan växer. För ett tag sedan såg jag mest på basinkomst ganska snävt som en slags generell överlevnadsförsäkring. Men ju mer man läser, ser och hör ju större blir frågan. Guy Standing har gjort en verklig pionjärinsats, utifrån framskjutna positioner i ILO. Med det lanserade begreppet prekariatet ser han på basinkomstfrågorna från perspektivet av politisk dynamik och möjliga förändringsaktörer. Med det framgångsrika basinkomstexperimentet i Indien dyker frågan om basinkomst som en fattigdomsbekämpningsmetod i utvecklingsländer upp.

Ytterligare luft under galoscherna för begreppet kommer med den redan inträffade och den förväntade omstruktureringen av arbetsmarknad där jordbruks- och industrisysselsättning redan gått från toppandelar på 70 respektive 30 procent (slarvigt ur minnet) till en respektive 10 procent i västvärlden och en tjänstesektor som nu även den kommer, med automatisering, att drastiskt krympa.

I ett läge där kanske endast 20 – 30 procent av den arbetsföra befolkningen behövs för att producera alla förnödenheter blir makten över produktionsresultatet central och ideologiskt brännande. Arbetslinje och illusionsdrivna myndigheter platsar  inte tillsammans med framtidens extremt rationaliserade och effektiva produktionsapparater.Samma frågeställningar som klöv arbetarrörelsen mellan socialdemokrater och kommunister för 100 år sedan kommer åter högt på agendan, försäkringssocialism kontra leninistisk ledningsprincip och produktionskontroll.

Gamla marxister  vädrar morgonluft men frågans relevans har skruvats upp många snäpp under senare decennier med sina dramatiska förändringar av förmögenhets- och inkomstfördelningar.  Visst känns diskussionsklimatet nu uppiggande och syresatt.

Det misslyckade och illa genomtänkta svenska löntagfondupplägget poppar upp ur minnets skrymslen. Men här finns ändå lärdomar att hämta.Vill det sig illa kan vi hamna i ett scenario där en liten finansiell elit lyckas manipulera och kontrollera den globala politiska beslutsprocessen med resultatet att ett globalt träsk med slavliknande villkor för kanske hela befolkningsmajoriteter uppkommer och cementeras.

Vill det sig väl kan det så kallade prekariatets och lumpprekariatets intressen komma till uttryck i effektiv politisk makt. I ett sådant framgångsscenario har ett system med globalt införda basinkomster och även arbetstidsförkortningar sina givna platser.

Det politiskt effektiva verkar ändå vara att lägga tyngdpunkten på försäkringssidan och låta den leninistiska ledningsprincipen vila i sina gömslen, men man kommer inte ifrån att det kommer att behöva svida lite i pälsen på somliga. Den som lever får se hur det blir med dessa ting.

Illusionsbasaren

Går det att skapa full sysselsättning? För fyra decennier sedan räknades kanske en eller två procents arbetslöshet som full sysselsättning. Idag är kanske fem-sex procents arbetslöshet full sysselsättning. Enligt Svenskt Näringslivs Ekonomifakta ligger sysselsättningsgraden i åldrarna 20  – 64 idag på cirka 80 % vilket är ungefär samma nivå som på 70-talet. Detta är en fullständig gåta för mej som var med på arbetsmarknaden på 70-talet.

Hur kan det komma sig att det är så otroligt svårt att få jobb idag om vi idag har samma sysselsättningsgrad som för 45  år sedan. För 45 år sedan var det inte 700 sökanden på ett jobb vilket inte är ovanligt idag. Enl uppgift som jag fått gick det t.ex. just cirka 700 – 800 sökande på ett jobb på Migrationsverket, när Lidl öppnade filial i Höganäs kom det in ett par tusen jobbansökningar på ett fåtal tjänster. Saker och ting har sannerligen förändrats.

På sjuttiotalet kunde man i Stockholm ringa ett telefonsamtal, boka intervju direkt, rafsa ihop några betygskopior i ett brunt kuvert, gå på intervju, skriva på anställningsavtal och kvittera ut nycklar, allt på samma dag. För att nu inte tala om femtiotalet.

Min trevlige kollega Bror Henrik Kockum på Näringsfrihets ombudsmannens kansli berättade att när han var klar med sin fil mag i Lund någon gång i mitten av 50-talet så satte han sej på tåget till Stockholm och vandrade runt mellan olika departement och myndigheter som alla hade jobberbjudanden och var beredda att anställa direkt. Han nappade dock inte direkt utan informerade vederbörande personalansvarig att han skulle överväga villkoren och eventuellt komma tillbaka efter besök hos andra hugade arbetsgivare. Tiderna har förvisso förändrats.

Misstänker att vi har att göra med någon form av statistisk manipulation som får dagens sysselsättningsgrad att framstå som betydligt högre än vad den verkligen är. Jag är  dock inte nu kapabel att sätta fingret på vari ett lurendrejeri skulle kunna ligga.

Läser en kolumn i Helsingborgs Dagblad av en ledarskribent, Malin Nävelsjö, där hon menar att man skall förvänta sej att arbetslösa skall försöka ta sitt öde i egna händer och inte förlita sig på¨andras produktivitet och välvilja. Puh….

När jag själv sökte akademiskt jobb i början av 80-talet var det kanske 10 – 20 sökanden på varje tjänst vilket innebar att i princip alla som var kvar efter en grovsortering kallades till intervju. Om arbetslösa idag resignerar efter att ha sökt 500 jobb, kan man klandra? För mej känns det som sadistiskt hån att klandra eller skuldbelägga arbetslösa  med tanke på de enorma ansträngningar, psykisk stålmansuthållighet, allsköns marknadsföring av ovidkommande personliga attribut och allmän kontaktklurighet som i dagens läge tycks vara receptet för framgång i arbetssökeribranschen.

Jag skulle vilja lyfta fram en motbild till den verklighetsbeskrivning som skildrar arbetslösa som lata och initiativlösa. Motbilden ser ut som följer.

Om det kommer in flera hundra eller kanske t.o.m. flera tusen ansökningar till ett jobb så blir de sökandes sakliga kvalifikationer snudd på ovidkommande. Det som kommer att fälla avgörandet för anställning  är vem som har det vackraste leendet, den djupaste urringningen eller de bäst placerade kontakterna.

På grund av långtgående rationaliseringar, automatiseringar och teknikutvecklingar behövs idag helt enkel bara en viss del av befolkningen som anställda eller företagare. Denna del som dessutom är  krympande och  som kontrollerar produktionen inom näringsliv och offentlig förvaltning kommer att i allt högre grad bevilja sig själva och sina närstående anställningar, ekonomiska privilegier, skyhöga bonusar och höjda politikerlöner och kommer samtidigt att motsätta sig effektiva utjämningsmekanismer.

Det kommer också att ligga i denna kontrollelits intresse att utmåla arbetslösa och marginaliserade som lata och ovilliga att ta sina öden i egna händer. Men om man ser på situationen utifrån perspektivet att arbetslösheten är strukturbetingad och har endast till en liten, liten del någonting att göra med arbetslösas sakliga kvalifikationer så spelar det ju ingen roll om de arbetslösa har ansträngt sej till explosionsgränsen för att få jobb. Själva strukturen bestämmer att kanske  30, 40 procent i en ålderskategori ändå, alla kvalifikationer till trots, måste hamna i arbetslöshet.

 

 

 

 

 

Det känns lite grand som om vi i vissa avseenden nu är tillbaka på ruta ett, någon gång före storstrejken år 1909.

Djuren behövs i ett uthålligt jordbruk

betande korSakta i backarna nu. Håller med bloggkollega om att köttkonsumtionen måste ner. Däremot är det helt fel att helt döma ut köttkonsumtion. Människan är genetiskt formad för ett visst inslag av animalier i sin kost.

Exakt hur stort detta inslag är kan diskuteras, mellan tummen och pekfingret kan det väl ligga mellan 10 och 70 procent (neandertalarna lär ha haft en mycket hög andel animalier i sin kost liksom eskimåer har eller har haft).

Sen har vi det där med det öppna landskapet och biologisk mångfald. Får, getter, grisar, höns, kor och hästar är helt enkelt oumbärliga för ett långsiktigt hållbart jordbruk. Men dagens industriella djurhållning förskräcker och ligger ljusår från vad som vore önskvärt. Köttpriserna i dagens oligopolistiska  dagligvaruhandel är också absurt låga, när kilopriset för ostyckade fläskkotletter ligger i nivå med purjolök är det definitivt något som inte stämmer.

Priserna på kött måste upp, då skapas förutsättningar för småskalig djurhållning samtidigt som överdriven köttkonsumtion trycks tillbaka.  Ser man på landskapet, naturen som ett system som vuxit fram med sin mångfald i flora och fauna i samklang med människans småskaliga djurhållning så kan vi inte nu straffa ut djuren.

Djuren behövs och skall finnas kvar i jordbruket, men det behövs en tillbakagång till mer småskaliga jordbruk. Jag menar att den del av befolkningen som i dagens Sverige är aktiv inom jordbruket, har inte siffran helt aktuell men jag tror den är så låg som en halv procent av befolkningen, borde öka till kanske fem procent. lantrasgetVarför inte?

Avfolkningen av landsbygden hängde ju samman med industrialiseringen, idag ersätts industriell sysselsättning med robotar eller outsourcing till lågprisländer. Småskaliga, ekologiskt inriktade småjordbruk, med småskalig djurhållning, som främjar biologisk mångfald och robusta biotoper borde kunna sysselsätta en halv miljon svenskar.

I dagens Sverige finns en underklass av arbetslösa eller undersysselsatta som uppgår till 15-20 procent av den arbetsföra befolkningen. Det gäller bara att smida om samhällets stödmekanismer så att en utveckling mot ekologiskt baserat småskaligt jordbruk möjliggörs.