Facket har långt från spelat ut sin roll – dags att bunkra upp på luktsalt.

Facket har långt från spelat ut sin roll – dags att bunkra upp på luktsalt.

Många arbetare/anställda väljer idag att inte gå med i facket. Skälen är blandade, en del snålhet, en del generell antifacklig inställning. Man tänker inte längre än näsan räcker enligt min mening.

Historiskt sett har facket varit en viktig, kanske avgörande faktor för demokratin, framför allt för den senare fasen av demokratins genomförande i Sverige (1880 – 1921).

Vad händer då om facket fortsätter att retirera och försvagas? I ett extremscenario där facket i stort sett borteroderat händer två saker:

  1. Lönesättningen blir individuell och de centrala avtalen försvinner eller urgröps helt. De svagaste grupperna får starkt nerpressade löner och markant försämrade anställningsvillkor. Arbetsgivarna får ett mycket större svängrum för godtyckliga avskedanden och för godtyckliga ageranden över huvud taget.
  2. Kapitalet/arbetsgivarna stärker också sin politiska makt genom att inkomst- och förmögenhetsfördelningen blir alltmer ojämn. Mer resurser kommer att stöda och tillföras politiska partier som går arbetsgivarna ärenden i den politiska beslutsprocessen. En utveckling som blir självförstärkande om den inte medvetet och aktivt motverkas. I förlängningen hotas den politiska demokratin och förenings- och yttrandefrihet. Se läxa Trump.

I dagens Sverige begriper helt enkelt inte många anställda vilken roll facket spelar och vilken roll det bör spela. I den mån man är medlem i en facklig organisation så ser man på medlemskapet som på ett försäkringsavtal som ger rättigheter men inte medför några andra skyldigheter än inbetalande av månadsavgift.

En in blanco fullmakt är given till ombudsmännen på fackexpeditionerna. Farligt, mycket farligt. Nerräkningen för facket har börjat men gonggongen har ännu inte ljudit.

  • Dags att bunkra upp på luktsalt.