The Quatar blocade should be ended unconditionally

The Quatar blocade, cloaked as an attack on terrorism, is really an attack on the freedom of speach. The main aim is to shut down the tv channel Al Jazeera

And who is a terrorist?

Was it the Muslim Brotherhood in Egypt or Hamas in Gaza which were behind 9/11, or the Bataclan attack in Paris? Ofcourse not.

15 of the 19 9/11 hijackers were of Saudi origine and the organizer, Bin laden, was the son of the founder of one of the largest construction firms in the world, the Saudi Binladen group. These facts speak for themselves. ISIS claimed responsibility for the Bataclan terror attack.

Furthermore, the ideological support for the Islamic State of the Levant is largely derived from the massive Saudi financing of fundamentalist islam, the wahhabism. The accumulated Saudi support for the international expansion of wahhabism , mostly by financing of the building of new mosques all over the world over the past 4 decades, is estimated to 10 billion US$.

Saudi wahhabism and ISIS are next of kin in terms of religious ideology, both underwrite the killing of apostates, advocate violent jihad, try to stamp out the free word and use cruel punishments like beheadings and mutilations.

The Trump Saudi embracement is unsavoury but partially logical, the Saudis just as Trump abhor free speach.

So no mystery behind the Quatari blocade, something along this line was actually to be expected.

Now it is up to the rest of the world to put an end to this hybrid child of medieval cruelty and capitalist pseudo fascism with the Trump trade mark.

Lövin, tyska brunkolet och KU

Lövin, tyska brunkolet och KU

Regeringens brunkolsförsäljning som nu kritiserats i konstitutionsutskottet (KU)  är bekymmersam för det första pga av sakskälen, dvs att vi måste få ner växthusgasutsläppen innan det är för sent och vi brinner upp eller kvävs av syrebrist och för det andra därför att förtroendet för den demokratiska modellen undergrävs vilket kan utnyttjas av populister som den amerikanske presidenten Trump och hans svenska själsfränder.
 
Jag kan inte låta bli att reflektera över upplägget med statligt ägda aktiebolag. Fram till åttitalet drevs Vattenfall som ett statligt verk. I och för sig var det även med verksmodellen ”förbjudet” med ministerstyre men incitamentsstrukturen i de statliga verken inbjöd inte till uppköp av jättelika tillgångar utomlands, om det ens var tillåtet.
 
När den stora vågen av statliga bolagiseringar kom jobbade jag på en statlig myndighet och vår chef kunde från de månatliga generaldirektörsluncherna som han gick på rapportera om vilken eufori det rådde bland de generaldirektörer som kunde förvänta sig bolagisering. Ett smattrande guldregn i form av 20, 30 40 gånger högre löner exklusive bonusar för de generaldirektörer som övergick till att bli aktiebolagschefer och i form av alla möjliga astronomiska förtjänstmöjligheter för närstående konsulter och mäklare. I bland får man en känsla av att sådana här jättelika uppköp av tillgångar som Vattenfalls uppköp av kol och kärnkraft i Tyskland och Holland överhuvud taget inte motiveras av sakargument under drivits enkom av förtjänstmöjligheter i form av kommissioner för mäklare och möjlighet till ännu högre löner och bonusar för svenskar som får jobba med förvärvade tillgångar utomlands.
 
Hur skulle regeringen ha hanterat avvecklingen? Man kommer inte ifrån misstanken om att det hemligstämplade upplägget med försäljning till tjeckerna är ett rent gangsterupplägg. Skulle kunna vara så att de förutsedda kostnaderna för miljöåterställning beräknades bli mycket höga. Eftersom Sverige som stat hade haft mycket svårt att smita ifrån dessa återställnings- och avvecklingskostnader var det en ”perfekt” lösning att låta ett bolag från före detta Östeuropa köpa hela härligheten. Kanske blir det då inga avvecklingskostnader, kanske visar det sig att det köpande bolaget efter lämplig tidsrymd tyvärr gick i konkurs. Smällen skulle tyska staten få ta.
Från klimat och transparensutgångspunkt borde någon försäljning aldrig ägt rum. Regeringen skulle tvingat fram en extra bolagsstämma och bytt ut styrelsen i Vattenfall därefter skulle försäljningen stoppats. Det är så man gör när det blir kollisionskurs mellan ett statligt bolag och övergripande nationella intressen typ klimatpolitik. De svenska och tyska regeringarna skulle sedan i förhandling kommit överens om att stoppa brunkolsbrytningen och om vem av de två som skulle ta vilka avvecklingskostnader.
För de svenska skattebetalarna hade detta i det korta loppet säkerligen blivit dyrare men klimatet, demokratin och Miljöpartiet hade gått stärkta ur processen i stället för tvärt om.