Fetmatriangeln

Jag påstår att att 51% av svenskarna är feta eller överviktiga (enl folkhälsomyndighetens årsrapport år 2016) i första hand är ett strukturellt problem och inte ett individuellt. Strukturalisten Michel Foucault hade hållit med. Det är samhällsstrukturerna som är de största bovarna i dramat. Kan jag bevisa det?

Nja min bevisning skulle kanske inte hålla i domstol men nu handlar det ju inte om någon domstolsförhandling där grundregeln ”hellre fria än fälla” skall gälla.  Hur bevisar man, i avsaknad av DNA spår och annat, att det är strukturerna som är bovarna bakom fetmaepidemin?

Till skillnad från den (smällfete) kriminologen Leif GW Persson är jag en varm anhängare av motiv. Har samhällsstrukturerna  då som motiv att människor skall bli feta? Kanske att hårddra saken. Men ett ja med kvalifikationer bör kunna ges. Finns väl knappast någon beslutsfattare som är så djävulusisk att hen avsiktligt försöker göra folk fetare men däremot en hel drös beslutsfattare i näringslivet som vill tjäna pengar, mycket pengar, på att folk ägnar sig åt fetmaskapande beteenden (1) äta mycket mat, (2) köra mycket bil.

Alltså optimeras fysiska strukturerna för detta vinstsyfte vilket innebär att bilen får högsta, eller hög prioritet i samhällsplaneringen. Bilen kan transportera mer mat än en handburen kasse eller en cykelkorg och leder till att mycket mer mat köps vid varje inköpstillfälle vilket höjer butikernas lönsamhet genom minskad lagerhållning och minskade transporter för dagligvaruhandeln. Samtidigt övervältras dessa kostnader på konsumenterna.

Resultatet har över de senaste 60-70 åren blivit att nästan alla mindre livsmedelsbutiker har slagits ut, att jättelika fysiska anläggningar byggts, vägar och parkeringsplatser specifikt utformats för bilar medan fotgängare, tvåhjulingar och kollektivtrafik kommit långt ner på prioriteringsordningen.

Det finns alltså en järntriangel, låt oss kalla den fetmatriangeln,  bestående av komponenterna, bilar, bensin och butiker som med sina följdverkningar mer mat och mindre motion, ligger bakom de guppande magarna.

För att vända fetmatrenden behöver samhällsplanering och infrastrukturbyggande inriktas på följande:

  1. De boendeintegrerade bilparkeringarna behöver minska,
  2. cykel- och gånginfrastruktur behöver byggas ut,
  3. säkra- och väderskyddade cykelparkeringar anläggas,
  4. bilpooler inrättas,
  5. högkvalitativa kollektiva transporter (komfort, snabbhet, turtäthet och pålitlighet) anskaffas,
  6. strukturen i dagligvaruhandeln behöver delvis reverseras genom  att små matbutiker, gärna i anslutning till kollektivtrafikens hållplatser, ersätter dagens biloptimerade dagligvaruhandel av stormarknadstyp,
  7. detaljplanebestämmelser och byggnormer behöver ändras vilket kräver politiska beslut på såväl kommunal- som riksnivå
  8. införande av hälsokonsekvensutredningar liknande de redan existerande miljökonsekvensutredningarna (och då ska det inte handla endast om buller och luftpartiklar utan om långsiktiga  konsekvenser för matkonsumtion och motion hos befolkningen).

Den enskildes ansvar i allt detta finns naturligtvis kvar, hur mycket påkarna rörs på och vad som stoppas i munnen är i slutänden alltid ett individuellt beslut.  Dock kan även den starkaste och klarsyntaste duka under inför ett dukat bord vid vilket den stora tysta majoriteten slagit sig till ro.

Från fetmaproblematiken leder spåren vidare mot negativa klimateffekter och ”carbon footprint”. Makrofetma ökar bevisligen den totala matkonsumtionen vilket leder till negativa klimatförändringar.

Slutligen, att ersätta privata bensinbilar med elbilar hjälper inte vad fetmaepidemin anbelangar. Elbilar må vara hur bra som helst men de minskar inte  befolkningens matintag eller stillasittande. Detta skrivet stillasittande.