Kärnkraften kan avvecklas men det förutsätter mycket stora satsningar på nät- och systemutveckling

marginalpriserKärnkraften kan avvecklas. Detta förhållande får anses vara axiomatiskt. Frågan är hur snabbt. Det behövs verkligen en bred systemdiskussion.

Den totala elförbrukningen minskar sedan ett tiotal år tillbaka. Den genomsnittliga årsförbrukningen i Sverige var under de senaste 30 åren 142 Twh (ekonomifakta). Förbrukningen toppade år 2001 med 150 Twh för att förra året uppgå till 135 Twh. Trenden synes alltså vara svagt avtagande och detta trots en på senare år kraftigt växande befolkning, substitution av oljeeldning med värmepumpar, fler eldrivna apparater i hushållen, högre BNP per capita och sedan ett antal år exceptionellt låga elpriser. Ett stort antal faktorer som borde lett till en totalt sett högre elförbrukning.

Det blev precis tvärt om. Förklaringarna  är en krympande och energieffektivare industri, lågkonjunktur inom papper- och massaindustrin, varmare väder och elbesparingar i samhället i stort. Ett inte orimligt antagande ang elförbrukningen under de kommande tio åren är att denna kommer att fortsätta att minska. Om man drar ut trenden från de senast 15- 20 åren ser det ut som om  vi kan räkna med att den totala elförbrukning år 2025 på landar mellan 120 och 130 Twh.

Prognosen bör hålla även om vi skulle skaffa en stor eldriven fordonsflotta. Vidare är elanvändningen inom industrin stagnerande eller svagt minskande och den för svenska förhållanden förväntade kraftiga befolkningsökningen kommer inte att driva upp förbrukningen eftersom nyanlända, med låga inkomster, blir lågförbrukare av el.

Sveriges elproduktion uppgick förra året till 150 Twh inkl en betydande export. Om vi lägger oss på den högre prognossiffran för förbrukning år 2025, dvs 130 Twh så hamnar förbrukningen 20 Twh under vår nuvarande inhemska produktion. Kärnkraften svarade för 62 Twh år 2014 men endast endast 42 Twh skulle behöva ersättas med den högre förbrukningsprognosen, med den lägre prognosen skulle vi klara vi oss med att ersätta 32 Twh.

RinghalsAllt detta verkar ju utmärkt men här finns ett stort, ett mycket stort aber. Utmaningen som kraftsystemet ställs inför vid en kärnkraftsavveckling handlar inte primärt om energi utan om hur stort effektbortfall från kärnkraften som behöver ersättas under årets toppförbrukningsdagar.

Det kan handla om 7000 Mw vilket med  dagens investeringskostnad för vindkraft motsvarar cirka 105 miljarder investerade i nya vindkraftverk, men med en tillgänglighetsfaktor (Svenska Kraftnät) på 11 procent så blir investeringskostnaden 9 ggr större dvs 955 miljarder kronor. Med en jämn utbyggnadstakt under 10 år skulle detta innebära en årlig investeringskostnad på 96 miljarder kronor, en summa som upplevs som prohibitiv.

Tillbaka till ruta ett. Kärnkraftsbortfall kan tyvärr  inte på ett rimligt sätt ersättas med endast nya investeringar i vindkraft (och inte heller solkraft). Det krävs en kraftfull systemansats för att knäcka bortfallsnöten. Mycket skulle vinnas om elförbrukningen kunde reduceras under de nuvarande flaskhalsdagarna. Detta borde absolut vara möjligt med olika former av styrmedel. Eltaxor kan differentieras så att de styr bort förbrukning från flaskhalsar och så att de ger incitament till miljövänlig reservkraft.

TeslaVidare behöver hela kraftnätet byggas om så att det blir mer dynamiskt, får förbättrad överföringskapacitet, nya former av energilagring, batterikapacitet i t.ex. elbilar kan byggas in och utgöra effektreserver vid flaskhalsar, kanske kan vid rätt taxeutformning investeringar i privata energilager bli lönsamma. Det finns så vitt jag förstår också en ganska stor generell outnyttjad besparingspotential inom industri och andra sektorer.

Vidare behöver kraftnätet förses med mycket mer avancerad styrning och reglering, ingående komponenter behöver kunna samspela på ett mer kvalificerat sätt. De tekniska utmaningarna är stora, mycket av tekniken finns redan men morgondagens smarta och dynamiska kraftnät föder inte sig självt. Satsningar på FoU kan förutses behöva tillföras stora pengar.

Det behövs en stark offentlig vilja,  långsiktiga planer för avveckling av kärnkraften,  utveckling av stam- och distributionsnät och ett kvalificerat och institutionaliserat samarbete med grannländer.

Kanske kommer det att behövas 10 till 20 år för slutgiltig avveckling av kärnkraften. Detta garderat för något stort oförutsett teknikgenombrott. En sak är emellertid helt säker: utan en medveten omställning av kraftsystemet kommer vi att få dras med kärnkraften under mycket längre tid än 10 – 20 år.

 

Islamiska staten och det hinsides

ParadisetReportage i SR om IS rekrytering från Örebro förorten Vivalla. Det har hunnit bli ett antal unga män från denna förort som dödats i Syrien och Irak.

Pushfaktorer: förortstristess, arbetslöshet, meningslösa pappersplockar jobb och bleka karriärutsikter. Pullfaktorer: nya liv med kalashnikovmakt och utställda paradisbiljetter. Grundfenomenet är gammalt som gatan med sina inslag av såväl masshysteri (korstågs- och 1:a världskrigsrekrytering) som sektmekanismer i t.ex. Livets ord, Jehovas.

Pullfaktorn: paradisbiljetten har ju sitt speciella intresse i ett land som Sverige med vårt Lutherska föflutna, Luther tyngsta kritik mot den dåvarande Katolska Kyrkan handlade om ju avlatssystemet, dvs det system för att med gåvor och botgöringar mot påvlig kvittens försäkra sig om rabatt på tiden i skärselden och hur ställa i utsikt ett snabbt tillträde till paradiset. Luthers ifrågasättande gällde dock, nota bene, inte paradisets eller det hinsides existens i sig, utan metoderna för att ta sig dit.

Dagens majoritetssamhälles argumentet mot IS pullfaktor blir däremot att IS rekryterna är helt fel ute eftersom det över huvud taget inte finns något hinsides och därför inte heller något paradis, IS argumenten synas inte utan avfärdas som irrelevanta. Argumentationsupplägget inbjuder inte till konstruktiv debatt, motståndaren blir avlägsen från båda sidornas utgångspunkter och sannolikheten för avbrutna förhandlingar 100%..

Det är däremot inte svårt att föreställa sig hur en konstruktiv debatt skulle kunna se ut. En sådan skulle givetvis handla om kausalsambanden mellan jordelivets handlingar och det hinsides. En förvisso mycket fruktbarare mylla för konstruktiva diskussioner. Utan att vara jättebra påläst vågar jag en bra slant på på att helt oberoende av om det är Buddha eller Jesus som levererar uppfattningar om dessa kausalsamband så innehåller de alltid  en kärna av etik.

Att begränsa sig till sociologiska infallsvinklar, innebär enl min meing, hur bra case man än verkar kunna ha utgående från Vivalla och andra ställen,  att lämna walk over.

Medför mer sol- och vindel ohanterliga obalanser i kraftsystemet?

 

Kranen i Höganäs

Det beror på det. Inte om vi ställer om kraftöverföringssystemet rejält. Precis som man kan förvänta sej finns det i ett land som trots allt ligger i internationell duktighetstopp för offentliga myndigheter, en plan. Planen är Svenska Kraftnäts plan 2016 – 2025  med investeringar på 45 miljarder kr.

En komplicerande omständighet i sammanhanget är utfasning av kärnkraft. Och förvisso har teoretiskt kärnkraftskramarna en poäng här, tvär avkoppling av kärnkraftsel i kombination med snabbt tillförd sol-och vindel skulle medföra obalanser och driftsstörningar.

Men sannolikheten för ett sådant chockscenario skulle komma att realiseras är i stort sett lika med noll.

Utvecklingen hittills pekar snarast på en rent motsatsscenario. Lite förvånande har faktiskt den till dags dato bortfallna effekten från kärnkraft  passerat utan nämnvärda krusningar på pris- och leveranssäkerhetsytan. Det kan noteras att i dagsläget är endast 7 av tio produktionstillgängliga kärnkraftsreaktorer igång (F1, F2, F3, R1, R3, R4 samt O3). Samtidigt är det rörliga elpriset sedan ganska länge lågt.

spotpriser

Det ser alltså ut som om  varken stängningen av Barsebäck 1 och 2 eller det faktum att  tre reaktorer (R2,O1 och O2) f n inte producerar har medfört bristsituationer med höga spotpriser. Med endast 7 av ursprungligen 12 reaktorer hanterar alltså elmarknaden dagens situation till exceptionellt låga spotpriser.

För tjugo år sedan hade nog få trott att detta varit möjligt!

So far, so good – men hur blir det framöver?

Tja, i Tyskland och Danmark har man inte dratt sig för att ösa på med sol- och vindel och detta utan den rikliga svenska utrustningen av vattenkraft och kärnkraft!

Här verkar det ligga hundar begravna. Vad är det som danskar och tyskar vet som vi inte vet eller är dom bara korkade? Hur förs debatten om obalanser i kraftsystemen i dessa länder?

Kunde vara intressant att känna till, hade jag nu haft en prenumeration på Frankfurter Allgemeine de senaste 10 åren hade jag haft koll, vilket jag alltså inte har (en del som man missat).

Åtminstone vissa ledtrådar till svaren borde finnas just i Svenska Kraftnäts tio års investeringsplan 2016-2025.

 

Inför generellt prisstöd till solel!

Vi har en del att lära av den danska framgångssagan inom vindkraft. När Sverige och andra utvecklade länder satsade på forskning och teknikutveckling inom stora etablerade företag satsade Danmark på marknadsstöd (prisstöd) samt investeringsstöd. Resultatet blev för Danmarks räkning en världsledande industri med Vestas i spetsen.

Det generella och generösa prisstödet spelade en viktig om inte avgörande roll när Danmark intog ledarposition inom vindkraft. Prisstöd har fördelen att det belönar faktiska leveranser till skillnad från investerings/FOU -stöd. I en potentiellt starkt växande marknad kommer ett allmänt prisstöd att dra fram produktiva investeringar medan ett investerings/FOU – stöd löper risker att ätas upp av byråkratiska merkostnader/korruption och monopolvinster.

Härmed inte sagt investerings/FOU-stöd alltid skulle vara underlägset, så är det givetvis inte men när det gällde vindkraft så fanns, när den snabba danska utvecklingen satte igång på 90-talet, redan sedan mycket länge, kanske 100 år och mera, redan stora delar av det tekniska kunnandet. Lite surt för di svenske i detta sammanhang är att Sverige vid denna tidpunkt, tekniskt sett, t.ex. vad gäller elmotorer, kraftöverföring och flygplansteknologi, kanske var ännu bättre  positionerat än Danmark för att utveckla en världsledande vindkraftsindustri. Ett missat tåg, helt klart. Man anar att konservatism inom t.ex. Vattenfall och ABB kan ha satt P för en dynamisk svensk utveckling.

solenSituationen inom solelen i nuläget liknar situationen inom vindkraften på 90-talet. Tekniken finns, de tunga miljöskälen finns men det gäller att övervinna trögheter hos individer och företag.

Effektivaste sättet att övervinna dessa trögheter och sätta ordentlig fart på solelen är enl min mening ett allmänt statligt prisstöd. Försäljningspriset exkl alla skatter och avgifter borde garanteras på minst 10 års sikt och detta till en nivå som är mångdubbel dagens marknadspris för el. När väl en garanterad lönsamhet för solelen är på plats följer, särskilt med tanke på dagens globala likviditet, goda möjligheter att utan offentligt stöd finansiera investeringar.

Jag gissar att vi skulle kunna få en mycket snabbare utbyggnad av solel, såväl privat som kommersiell, med ett generellt statligt prisstöd samtidigt som sundare konkurrensförhållanden skulle skapas för importörer, leverantörer och installatörer.

Förkylningsfunderingar

Ihållande, iskallt regn, 3 nätter i sträck, varje natt 3 – 4 timmar. Det gick som man hade kunnat vänta trots att jag använder all tänkbar regnmundering, alltid nått man missar, tydligen räknade jag inte med själva nedkylningseffekten utan väta, av regn på ryggen, en tröja för lite helt enkel.

Slutssats: det går inte att gardera sej mot verkligheten.

Men inget ont som inte har något gott med sig. Tidsutrymme dyker upp för ett nytt ihopp i bloggvärldens hajvatten. Oemotståndligt.

Jag gillar engelskspråkiga Al Jazeera, denna märkliga hybrid mellan globalt fritänk och oljepengar. Kanske ett och annat som lyser med sin frånvaro men det som finns är bra och det finns mycket, debatter med Mehdi Hassan i Oxford, the Listening post, spännande videodebatter mm mm.

Snubblade precis över ett inslag att om sydafrikanske Jacob Zumas affärspartner, Gupta familjen, börjat få det hett om öronen med offentlig granskning och tydligen valt att ta sin Mats ur skolan och i sin privatjet sjappa till Dubai.

I nästa musklick ser jag en uppgift om att Dubai nu planerar för sitt nästa ”världens högsta hus”, ett Burj Khalifa nr 2, naturligtvis högre än nr ett, sluthöjd hemlighållen men man gissar att den kan hamna över kilometern upp i skyn.Dubai_new_tower

I det här lilla landet är det många som täljt guld med täljkniv, sällan passar väl detta slitna uttryck bättre än just här.

Jag tycker det var alldeles nyss som det var finanskris, panka expats flydde och lämnade sin 4wd på flygplatsens parkeringsplats. Då skulle man passat på, stegat in på  Handelbankskontoret i Höganäs tatt ut en kredit på 50 miljoner, fixat en prisdumpad Dubaiportfölj, för att nu några år senare ingående i  miljardärsklubben,  kunna öppna brevlådeföretag hos Mosack Fonseca, och ha sitt på det torra i stället för att bli förkyld i ihållande regn.

På tal om Burj Khaliffa nr 2, hur är det egentligen med carbon footprint i Dubai och andra gulfstater? Enl statistiken ligger energiförbrukningen per capita i Dubai (2012) på 8,6 ton oljeekvivalenter jämfört med Sveriges 4,9 ton oljeekvivalenter. Haken här för Dubai och andra emirat är att f n hela konsumtionen utgörs av fossilproducerad energi, naturgasturbiner för elen, törstiga lyxfordon, diverse gigantiska energislukare som skidbackar i öknen, en allestädes närvarande lufkonditionering mm.

Det känns märkligt, när världen debatterar om det skall gå att undvika global temperaturhöjning över självskenande nivåer, så öser man på för fullt med maximalt klimatpåverkande investeringar i ett land som Dubai.

När en skumraskande Gupka-familj flyr Sydafrika så är det inte mer än logiskt att kosan styrs till Dubai.

Här finns världens inkomst-och förmögenhetsfördelningsproblem i extrem tillspetsning parade med de allra värsta klimatförstörarbeteenden och ett brutalt utnyttjande av billig arbetskraft i knivskarpt koncentrat. Det lär inte bli någon folkomröstning som i lilla Höganäs om pråliga nybyggnationer på höjden. Här är det handslag bakom lykta dörrar som gäller. Punkt slut.

Skall man titta på saker och ting ur ett strikt globalt överlevnadsperspektiv så är det egentligen inte de gigantiska inkomst-och förmögenhetsklyftorna i sej själva som är problemet. Problemet är att det skapas globala  ”Role Models” som legitimerar otyglad energiförbrukning. Det är okey med miljardärer som per miljardärscapita kanske har carbon footprints som är 100 eller tusen gånger större än den genomsnittlige jordinvånarens.

Men visst blir det tjusigt med ett Burj Khalifa nr 2, inte tu tal om den saken.