bilutsläppVart man än vänder sig är det mest hållbar utveckling i de officiella sammanhangen. Men hur ser det ut i verkstaden? Låt oss säga att verkstaden är tidsdimensionering av tidningsutdelningsdistrikt. Inte helt ointressant i dessa de allra yttersta av CO2 dagar?

Rikligt med brösttoner om klimatet men fortfarande är i stort sett hela distributionsflottan för morgontidningar bensindriven. Faktum är att arbetsgivarna ger blanka katten i att ens överväga att av miljöhänsyn  dimensionera ett distrikt för cykel/elcykel distribution i stället för dimensionering för för bil. Ofta handlar det inte om mer än 20 – 30 procents extra tid för att ett distrikt skall kunna fungera med cykel/elcykeldistribution.

Det kostar alltså lite extra företagsekonomiskt att välja bort bilen men nettokostnaden blir mindre än vad man skulle kunna tro eftersom bil- och bränslekostnader faller bort. I ett strikt företagsekonomiskt perspektiv kommer i gränsfallen dock cykeln att dra det korta strået.

Företagsledningar som inte orkar med att internalisera miljö och även hälsoaspekter (naturligtvis helt överlägset hälsomässigt att sitta på en cykel framför att sitta i en bil och släppa ut klimatgaser) och därmed styra över distributionsflottorna till cykel/elcykel/andra miljöfordon behöver mer stöd i form av skarpare samhällelig styrning.

Det räcker inte att avvakta att styrimpulser från ”marknaden” ska slå i igenom i beslutsfattandet, det behövs mer handfasta grepp. Sådana kan vara olika former av direktstyrning, kanske lönestöd eller andra mekanismer.

Start-stopp körning med bensinbil som gäller för tidningsdistribution är som sagt var 3 – 4 ggr mer miljöskadligt än vanlig bilkörning.

Fler cykelbud och färre bilbud för också med sig fler arbetstillfällen och det är ju det alla snackar om. Vad sägs om lite verkstad?!

It's only fair to share...Email this to someoneTweet about this on TwitterShare on Google+Share on FacebookPrint this page