EU – ett styrkebälte, trots allt

eu

Läser på ledarsidan i budexet av dagens Helsingborgs Dagblad om EU och flyktingkrisen. Ledaren andas det vanliga EU uppläggets kverulansvals men slutar med det postiva anslaget ”Ett sätt är att även om det blåser lite kallt, tro på det vi trodde på – trots allt”. Denna formuleringen kan man instämma i – no problems, men det är något i HDs sätt att närma frågorna som känns långt ifrån klockrent. Borde man inte ställa sig frågan: hur skulle Europa ha hanterat denna nu uppkomna flyktingkrisen utan EU, dess regelverk och institutioner?

Slut ögonen och se framför er ett London, ett Paris, ett Berlin, ett Warszawa eller ett Budapest som inte bands samman av en union. Det hade fått utlysas en en europeisk konferens för att hitta en lösning på flyktingkvoter utan deltagandetvång och utan beslutsregler. Nu är det en självklarhet att EU tar gemensamma beslut om flyktingfrågor, men utan EU är det långt ifrån självklart att det hade blivit några gemensamma beslut överhuvud taget, kanske hade det inte ens sin gång blivit en flyktingkonferens, beror på hur de mellanstatliga relationerna hade sett ut.

”Var blev ni av, ljuva drömmar om en kraftfull union” är HD ledarens rubrik. Men jag tycker mig minnas att det var bara igår som samma tidning talade om en alltför långtgående överstatlighet i EU som ett problem! Vilket ben ska det stås på?

Aldrig fel att ställa den historiska frågan om inte, t.ex. om inte tyskarna förlorat i första världskriget? De gångna 60 – 70 åren rymmer ett stort antal viktiga europeiska skeenden som utan EU och dess föregångare i många fall hade löpt i andra och mycket undermåligare banor.

Man tänker t.ex. på Portugals, Spaniens och Greklands övergång från diktatur till demokrati. I samtliga fall spelade EU en positiv roll för att möjliggöra övergången till demokrati genom att ställa i utsikt medlemskap vilka sågs som garantier mot alltför dramatiska inrikespolitiska omläggningar i socialistisk eller kommunistisk riktning.

Andra frågor är om  återföreningen mellan Öst- och Västtyskland överhuvud taget varit möjlig utan EU och hur de östeuropeiska lydstaterna inom Sovjetblocket hade hanterat sina gräns- och minoritetsfrågor efter Sovjetunionens sönderfall.

Visst gnisslar det här och där i EU och visst inträffar det oroande saker som t.ex. när den holländske internrevisorn och visselblåsaren, Paul van Buitenen, klämdes åt av säkerhetsstrukturer efter att ha avslöjat korruption på hög nivå inom EU. Men  ett Europa scenario i efterkrigstiden utan EU framkallar inget annat än rysningar.

 

Vems är skulden om flyktingar omkommer?

moské_webbKomplext.

I första hand den syriska regimens eftersom Bashar al-Assad regimen med sina ryska, kinesiska och iranska uppbackare hårdnackat har motsatt sig reformer och demokratiska spelregler samt den Islamiska statens som har skapat ett muslimskt terrorvälde på det territorium de behärskar. Hade Bashar al-Assad på ett tidigt stadium accepterat att träda tillbaka och att släppa fram opposition och demokratiska spelregler så hade kriget helt säkert inte alls trappats upp som det nu har och vi hade inte sett dagens flyktingströmmar.

I andra hand måste skulden vara de kriminella smugglare som med berått mod spelar med flyktingars liv och lem i syfte att tjäna grova pengar, förmodligen finns det kopplingar mellan människosmugglare och lokala politiska politiska aktörer.

I tredje hand kanske EUs, men man kan också fråga sig varför inte de superrika Gulfstaterna det rika Japan eller Saudiarabien tar emot eller ekonomisk stöder Syrien flyktingar. Men det är klart, mer initierade syrier väljer nog inte t.ex. Saudiarabien som nytt hemland med tanke på landets status vad gäller mänskliga rättigheter, stympningar, halshuggningar, förtrampande av kvinnors rättigheter och förtryckande av yttrandefrihet.

EU är uppenbarligen attraktivt för flyktingar, betydligt mer attraktivt än Ryssland, Kina, Saudiarabien eller det muslimska Indonesien, är det då EUs fel när flyktingar omkommer? I viss mån, kanske, men det finns faktiskt inte någon rättighet till fri invandring till vilket land som helst, rätt att utvandra är en universell rätt men invandring har en stat rätt att bestämma över.

Sedan finns det naturligtvis en humanitär skyldighet att ta emot flyktingar men tyvärr är det inte realistiskt att öppna portarna helt på vid gavel, det finns en smärtgräns, alltför drastiska och snabba omvandlingar av den etniska mixen inom en stat finns det skäl att vara försiktig med. Man kan t.ex. ställa sig frågan, vad händer med den inrikespolitiska situationen i ett land om landets befolkning inom loppet av några få år får en muslimsk befolkningsandel utan demokratisk erfarenhet på 10 – 30 procent?

A road map for Syria

palmyra

Rebuilding a nation in the midst or after a civil war, terror and largescale destruction of physical infrastructure and housing is not an easy thing. But it´s doable, it isn´t mission impossible.

Before the project is attempted, any lessons in the history book? A number of them, ofcourse, though one of them is of particular interest in this context, the 30 years war in what is now Germany.

Quite a large percentage of the populations perished, to some extent in warfare but mostly in pests and famines. There was no outright victor, some countries, like Sweden, made territorial gains but from the present Syrian perspective the most interesting feature of the ensuing peace treaty at Westphalia was that it allowed for a degree of religious freedom, each souvereign had the right to decide whether his country should be catholic or protestant, it was up to the prince, the subjects had to follow or emigrate. This rather crude variant of religious freedom seems preposterous in the modern world but was actually quite a leap forward in the 17th century.

However, for the German populations, this war was probably a larger catstrophy than both the first and the second world war .

Still against this terrible backdrop the warring parties succeeded in negotiating a peace treaty. If a peace treaty could be negotiated after this devastating war 370 years ago, why should it not be possible to negotiate a peacetreaty in Syria today in the year of 2015?

Though given the trackrecord concerning religious animosities in the Middle East region there has to be very robust guaranties for religious freedom in a peacetreaty for Syria. A peacedeal should contain the following.

All waring parties should be invited to a peaceconference at a suitable location.

A waring party that chooses not to participate in a peacetreaty and who does not comply with the decisions of the treaty could/should be forced into compliance by military means.

  1. A constitution should be agreed upon and adopted. This constitution should be guaranteed by outside powers and should, in its´ main components, be non amendable, meaning foremost that it should not be possible at a later stage to abolish its’ main tenents including religious freedom and the multiparty parliamentary system or to introduce religious discrimination through means of parliamentary majority or otherwise.
  2. Provisions should be made for the nonpartisan administration, possibly by the United Nations, possibly by some other entity, of the country for a considerable period of time, probably at least five years.
  3. Provisions should be made for a multiparty system, when the period of outside administration has elapsed, elections, including a fixed date for the first parliamentary elections,  state and communal governing bodies, human rights and a legal system based on the rule of law.
  4. Provisions should be made for putting in place a large scale system of basic income for all adult individuals living in the Syria. The basic incomes should be payed directly to each registered person by the international community through some apropriate mechanisms thereby leapfrogging domstic corruption.
  5. Provisions should be made for  large scale reconstruction of infrastructure and housing and for the financing of such projects by the international community.
  6. Persons who have comitted war crimes should be granted amnesty provided that they do not participate in warfare or terror after the coming into force of the treaty.
  7. Provisions should be made for the setting up of truth committees that will give some transparancy to war crimes committed during the conflict. Such truth committees should faciliate the healing of the wounds of war.

Copyright of Mats Jacobsson