Fru JustitiaNämndemän/nämndepersoner är förvisso ingen garanti för välgrundade domar i offentliga domstolar. Tänk bara på den fällande domen mot Christer Pettersson Stockholms tingsrätt. Lisbeth Palmes ord vid den manipulerade konfrontationen ”det ser man väl vem som är alkoholisten” är för evigt inristade i Sveriges Hall of Shame. Att  i ett stort antal fall lämna fältet fritt för enbart expertdomare känns samtidigt riskabelt. Utan demokratisk  motvikt kan man aldrig utesluta att ministerstyre slår igenom rakt in i tingsrätterna, precis som det slår igenom in i åklagarämbetena (Julian Assange). Även med demokratisk motvikt i form av nämndepersoner kommer det tyvärr även fortsättningsvis att slira i tingsrätternas omdömen, men mycket till alternativ finns inte.

Jag skulle vilja se en stor utredning, t.ex. av Riksrevisionen, ang kvalitén på tingsrättsdomar. Framför allt relationen mellan social bakgrund och sannolikheten för fällande dom samt relationen mellan social bakgrund och påföljd borde uppmärksammas. Även frågan om i vilken utsträckning åklagare och domare struntar blankt i bevisning i förundersökning och nöjer sig med trovärdighetsbedömningar sk Ad Hominem bevisning. En arbetsbesparande arbetsmetod som stryker de rätta personerna medhårs.

It's only fair to share...Email this to someoneTweet about this on TwitterShare on Google+Share on FacebookPrint this page