Helt rätt, bristande cykelförvaring är en orsak till icke-cykling

Boendeintegrerade parkeringar av klass är en viktig pusselbit för att sätta fart på användning av ett fordon, se tidigare blogginlägg. Man tänker här i första hand på bilparkeringar, garage, car-portar och parkeringsplatser som placeras i omedelbar närhet till själva boendet. Man behöver knappt bli kall eller våt vid dåligt väder, bara att ta några steg, öppna och sätta sig i bilen och trycka på gasen. Bra för handikappade men farligt, farligt för fysiskt fungerande Svensson. Alltså ut med de  boendeintegrerade bilparkeringarna och in med boendeintegrerade cykelparkeringar, trösklarna höjs för bilkörning och sänks för cykling.Cyklar efter storm webb

Rent allmänt är ju kontrasterna mellan ett välmående villaområde och ett hyreshusområde slående. I villaområdet kan avnjutas designade trädgårdar, växthus, car-portar och bekväma garage med fjärrstyrda garageportar, dyrbara rot-avdrag finansierade om- och tillbyggnader.

I hyreshusområdena hålls allt inom snäva budgetramar, detta gäller inte bara nerprioriterade och löjliga cykelförvaringsmöjligheter utan i största allmänhet så finns kaserntänket kvar i hyreshusområden, sterila utemiljöer och  relationer mellan fastighetsförvaltning och boende präglade av förmyndarmentalitet, arrogans och lomhördhet från de fastighetsansvarigas sida och av infantil kverulans från de boendes sida.

Sedan länge finns det i detta land en förening för hyresgäster, vissa boende är fortfarande medlemmar och betalar väl tilltagna månadsavgifter. I mitt område kostar ett medlemskap 82 kr i månaden, dvs 982 kr om året. För en pensionär med små marginaler är detta en summa pengar som inte kan ignoreras, de flesta tanter (mest tanter här) verkar också ha gått ur Hyresgästföreningen. Hyresgästföreningen har helt enkelt blivit för dyr och levererar inte vad den ska vad gäller att driva krav på förbättringar i boendemiljön t.ex säkra och fungerande cykelparkeringar.

Hur ska då pusselbiten god cykelparkering komma på plats i flerfamiljs/hyreshusområden? I bostadsrättsföreningar tar man givetvis upp frågan på medlems/styrelsemöten, i hyreshus kan man om man är utrustad med sisyfosisk uthållighet och en del privata marginaler ta upp saken med hyresgästföreningen, har man inte denna profil kan man namninsamla och föra fram krav och resonemang direkt till fastighetsägaren, här kan lyhördheten variera men åtminstone de kommunala bostadsbolagen är ju om det kniper också ibland åtkomliga bakvägen genom den politiska porten.

Personligen lutar jag åt att bygga lite mer påkostade cykelgarage och erbjuda dessa mot en rimlig hyra, borde räcka med 50 – 100 kronor i månaden. Skall man finansiera med hyreshöjningar riskerar man att stöta på motstånd.

Eftersom de flesta kommuner vid det här laget har antagit cykelpolicies mm borde det väl dessutom gå att klämma fram ett anslag för investering i cykelgarage till fastighetsägarna ur den kommunala budgeten. Nyss såg jag t.ex. en uppgift i Dagens Nyheter om att, jag tror det var 700 miljoner kr, var outnyttjade i Stockholms kommuns cykelmiljard. Varför inte öronmärka pengar ur sådana kommunala cykelbudgetar för investeringsbidrag för cykelgarage i anslutning till flerfamiljshus?

Medan man väntar på att fastighetsägaren skall få loss tummarna kan det vara klokt att vidta vissa skyddsåtgärder på egen hand som fastlåsning av cykel med mc-lås, användande av dubbla lås, märkning av cykel, bortplockning av batteri på elcykel och eventuellt även användande av cykellarm, finns på Biltema. Grannsamverkan är heller aldrig fel, man kan gärna uppmärksamma grannar på när cyklar lämnats olåsta (inget dumt sätt förresten att bli lite populär på).

 

Försiktighetsprincipen

Chefen på en tidigare arbetsplats Näringsfrihetsombudsmannen, Gunnar Hermansson var en varm anhängare av rubricerad princip som inte är någonting för unga hetsporrar men väl passar äldre grånande herrar. När man reflekterar över evigheten är  denna princip inte dum för tänk om man i evigheten får tampas med konsekvenser av gjorda handlingar i jordelivet precis som Budda, Jesus med flera har predikat. Tänk om dom har rätt, du får man allt passa på och se över sitt bohag innan det är dags för sista färden. När denna kan tänkas inträffa kan man få viss vägledning för av en statlig myndighet, jag tänker på SCB. För tabellbitaren kan  denna länk rekommenderas. På länken kan man hitta uppgifter om förväntad återstående livslängd. Jaha och nu ska bohaget inventeras…..

Höj skatten i tre steg på bensin, diesel och flygbränsle

Utnyttja regeringsmakten till grön skatteväxling eller avgå! Annars blir det till att gå in i nästa valrörelse med en såld själ, vilket inte är ett framgångsrecept.

Lägg fram ett paket med sänkningar av skatten på arbete, sänkningar av skatt på låginkomsttagare och arbetsgivaravgifter samt höjningar av koldioxidskatter på bensin, diesel och flygbränsle.

Totalt säljs cirka 10 miljarder liter bensin, diesel och flygbränsle om året här i landet. En höjning i tre steg under innevarande mandatperiod 3 x 80 öre skulle alltså förstärka statskassan med 24 miljarder kronor.

Detta är inte en stor skatteväxling utan snarare en minimal sådan, handlar om kanske 1 eller 2 procent av de totala skatterna i den statliga och kommunala ekonomin, men en början.

Glesbygden kan enkelt kompenseras  med olika riktade stöd. Förmodligen inte särskilt dyrt med tanke på att glesbygden är just gles.

Syftet  är att inte i första hand att minska folks möjligheter att förflytta sig bekvämt, vilket bilens A till B förflyttningar faktiskt är.

Det handlar alltså om att knåda om bilflottan, omställning till miljövänligare och mindre fordon som märkbart minskar koldioxidutsläpp samt minskar belastningen på väginfrastrukturen. Mindre och lättare bilar minskar behovet av nya vägar. En stor SUV kräver dubbelt så mycket parkerings- och vägutrymme och sliter 10 gånger så mycket på vägbanor (vägslitaget är axeltrycket i kvadrat!) som en liten bil.

I andra hand handlar det faktiskt om att något minska det totala bilåkandet. En rimlig ökning av tuggmotståndet i folks vardag (mer apostlahästar och cykling) skulle otvivelaktigt vara hälsobefrämjande. Mobiliteten för handikappade kan alltid hanteras i särskild ordning. Allt fläsk som syns i dagligvarubutiken ligger inte i köttdisk!

 

Tidningsproblem på sörmländska landsbygden

porträtt_100pxLite tråkigt med uteblivna morgontidningar på den sörmländska landsbygden. Kanske kommer problemet att lösa sig av sig självt genom papperstidningens sotdöd. Tar nog några år, förmodligen efter att jag pensionerat mig som tidningsbud i vart fall.

Angående pålitligheten i leveranserna skulle jag dock vilja påstå att, åtminstone här i södra Sverige med Tidningsbärarna som distributörer, så har leveranssäkerheten ökat på senare år, framförallt beroende på system med mobilbaserade abonnentlistor, där distributörerna rullande under tur får upp alla abonnenter med deras adresser.

De abonnenter som kan komma i kläm när någon vikarie rycker in har ofta konstigt placerade eller fel- eller omärkta brevlådor (jag har själv märkt upp ett antal omärkta lådor hos trilskande abonnenter för att underlätta för utdelningsvikarier). Man får hoppas att papperstidningsutdelningsuppddraget inte är utlagt på Svensk Direktreklam i Sörmland, för då kommer naturligtvis problemen som ett brev på posten med tanke på SDRs slavlöner på under 50 kr timmen, vilket kan förmodas slå benen av utdelningsetiken.

Papperstidningen har ju på senare år blivit nästan en lyxvara, med lösnummerpriser på upp till 30 kr, alltså en årskostnad vid lösnummerköp på 10,000 kronor, en del pengar, följaktligen förekommer det även en del stölder ur lådor, vanligt i vissa områden men kanske inte på den sörmländska landsbygden –  men man skall aldrig säga aldrig.

Sett i ett historiskt perspektiv kan man knappast underskatta papperstidningens betydelse för demokratins framväxt. Det är faktiskt svårt att tänka sig det demokratiska genombrottet utan papperstidningen.  Även reformationen med Martin Luther hade varit svårt att tänka sig utan spridande av tryckta pamfletter. Reformationen med åtföljande husförhör var en nyckelfaktor i den tidiga, höga och jämt könsfördelade läskunnigheten i Sverige.

Tack vare husförhören hade vi redan på 1700 en ganska allmän förekommande länskunnighet, ofta var flickorna duktigast (förmodligen hade Sverige redan på 1700-talet en högre läskunnighet, framför allt hos kvinnor än vad man har idag på t.ex. den egyptiska landsbygden, där det bara är en bråkdel av kvinnorna som kan läsa, tacka sjutton för att det är si och så där nere med den politiska demokratin !).Valkladda_tidningsbud

Papperstidningen, eller papperspamfletten har alltså genom sitt indirekta skapandet av läskunnigheten och sedan genom sin informations- och debattfunktion varit  några av grundförutsättningarna för demokratin.

Men gong-gongen har inte gått ännu för papperstidningen, några ronder lär återstå, ska bli intressant att se hur det går sen.