ovalt klippt porträtt1 Efter DNs artikelserie om slavlöner i reklamutdelnings- och städbranschen fick så ledarskribenten Hanne Kjöller rycka ut till försvar av nerpressade svältlöner.  Kjöllers argumentation i dagens DN att ”står valet inte alltid mellan låga löner och ”normala löner” utan mellan låga löner och inga löner” övertygar inte.

Det handlar alltså om löner som betalas av bl.a. Svensk Direktreklam till reklamutdelare på femtio kronor och därunder i timmen för arbete ofta utfört på obekväm arbetstid. Räknar man om femtio kronor/tim till en heltid hamnar man på månadslöner på 8000 kronor för ett arbete som huvudsakligen utförs på kvalificerad obekväm arbetstid, vilket har jag för mej inom tidigare Kommunal medförde 50 % OB-tillägg.

Omräkningen till heltid är förstås helt teoretisk då inte ens den mest optimale fysiskt trimmade person skulle kontinuerligt klara reklamutdelning med hälsofarligt trappspring i åtta timmar i sträck. Extremt låga löner är ofta kopplade till extremt dåliga arbetsvillkor. Att låta en sådan verklighet rulla på utan räftst och rättarting är oansvarigt och oetiskt. Det handlar om ett cyniskt utnyttjande av arbetslösa med svag förankring i det svenska samhället.

Skulle då Svensk Direktreklam ta ner skylten om det lagstiftades om minimilöner på låt oss säga på 80 kronor timmen? Icke sa Nicke. Vad är det för slags andel i totalkostnaden för ett reklamutskick som en lönehöjning till 80 kr motsvarar? Låt oss säga att det handlar om en femtonöring per släpp i låda. Ofta släpps kanske tre-fyra utskick samtidigt, låt oss säga fem öres kostnadshöjning per utskick. Förmodligen ligger materialkostnaden per utskick på minst femtio öre. Vi skulle då tala om en total kostnadshöjning på 10 procent för arbete och material! Sifferkalkylen är ganska höftad men några dramatiska branschsänkande kostnadshöjningar är det definitivt inte fråga om.

Min kommentar till Kjöller är: du har förmodligen gett blanka f.. i att räkna på kostnadsunderlaget utan nöjt dej men en kapitalistreflex. Min gissning är att branschen med lätthet skulle absorbera minimilöner med ytterst ytterst marginella förluster i arbetstillfällen.

Detta om förväntad branschpåverkan. Tillbaka till den individuelle reklamutdelarens perspektiv. Man kan då konstatera att det finns ett skyddsintresse som är kopplat till lönesättningen, nämligen arbetsmiljön. Vansinnigt tidsatta distrikt medför att utdelarna springer och stressar för att kunna klara jobbet. Riskerna för olycksfall ökar därmed rejält. Vi tittar på  en del av arbetsmarknaden som har fullt okompenserat arbete på kvalificerad obekväm arbetstid som förutsätter att den anställde utsätter sig för uppenbara risker att snubbla och skada sig i fall.

ReklamutdelareDet finns alltså ett skyddsintresse som inte kan undanträngas av ett behov att skapa okvalificerade jobb. När det gäller den här typen av situationer har samhället historiskt sett valt att lagstifta, t.ex. när semester och arbetstids- och arbetsmiljölagstiftning infördes.

Jag kan tänka mej att ägarna av t.ex. engelska textilindustrier argumenterade på ung samma sätt som Kjöller när det i England på 1800-talet restes krav på lagstiftning för att komma tillrätta med barnarbete och omänskligt långa arbetstider på upp till 12 timmar.

Ett i år 2015 års Sverige  tillkommande argument för lagstiftning om minimilöner är att det svenska samhället och den svenska arbetsmarknaden med inströmningen av asylflyktingarna kontinuerligt tillförs stora volymer arbetssökanden med skrala  kunskaper i svenska språket. Språkförbistring och de anställdas rädsla att få sparken gör facklig mobilisering  hart när omöjlig.

När arbetskraft med svag ställning i samhället utnyttjas så att det uppkommer olika former av hälso- och säkerhetsrisker uppstår det en situation där det finns skäl för samhället att ingripa med skyddslagstiftning. Detta skydd bör enl min mening i första hand komma till uttryck i ny lagstiftning om minimilöner.

En viktig poäng med skyddslagstiftning är att denna kan utformas så att ansvaret för efterlevnaden tas av staten och inte av individen eller den fackliga organisation som arbetsgivaren eventuellt tecknat ett hängavtal med. Brott mot minimilönbestämmelse i lag skall alltså leda till allmänt åtal. Vid fällande dom bör straffpåföljden vara böter och i grova fall fängelse.

För att summera:

  1. Det finns ett fristående skyddsintresse som talar för minimilöner.
  2. Minimilöner medför endast försumbara förluster av arbetstillfällen.

 

It's only fair to share...Email this to someoneTweet about this on TwitterShare on Google+Share on FacebookPrint this page