Cykelinfrastruktur

Cykelfrämjandet har tagit fram en kanonbra app för att rapportera problem i lokala cykelinfrastrukturer, cykelrapporten.se.Cykelinfrastruktur_hoganas Med appen får man sin gps-position automatiskt och man laddar enkelt upp foton med sin smartphone. Sen är det bara att skriva några rader om bristen/felet i cykelinfrastrukturen. Här återstår det mesta att göra. Appens systematik kan med fördel även användas för lokalpolitiska initiativ.

 

Minimilön igen

Insåg att det kan vara lite knepigt att inse skillnaden mellan en kollektivavtalsreglerad lön för t.ex. reklamutdelare på 80 kr i timmen och en lagstadgad minimilön på 80 kr. Båda lönerna kan sänkas i praktiken utan att det sker ett formellt avtalsbrott eller ett formellt lagbrott genom att ett utdelningsdistrikt tidssätt så snålt att det blir omöjligt att hinna med på den satta tiden.

Vad som i praktiken händer är 1) att reklamutdelaren springer för att försöka klara jobbet i tid 2) reklamutdelaren klarar trots springet inte uppdraget i tid och tvingas använda obetald egen tid för att fullfölja uppdraget.

Reklamutdelare

Svensk Direktreklam eller annan arbetsgivare kan om lönerna ifrågasätts bara hänvisa till rådande avtal och därmed anse sig ha ryggen fri. Men avtalslönen är en ren fiktion, endast cirka 60 procent av den avtalade lönen betalas i verkligheten ut.

Den helt avgörande faktorn för drägliga och avtals- eller lagenliga villkor är en fungerande kontroll av efterlevnaden. Svensk Direktreklam har ett kollektivavtal med Transportarbetarförbundet som dock inte driver fråga om avtalsbrott eftersom de anställda inte är medlemmar i facket. Någon ändring i denna frånvaro av kontroll av avtalsefterlevnaden kan vi, i vart fall som det förefaller just nu, inte räkna med.  Andelen utrikes födda med bristfälliga eller obefintliga svenskkunskaper kan nämligen, om något, snarast förväntas öka med förutsedda volymer av asylinvandring och därmed kommer också framöver knappast någon anställd inom reklamutdelning gå med i facket.

En lagstadgad minimilön bör lägga kontrollen av efterlevnad på polis- och åklagarmyndigheter. Det är här klon sitter. Brott mot bestämmelse om minimilön bör alltså falla under allmänt åtal. Vem som helst, alltså inte endast den anställde eller facket skall alltså kunna göra en polisanmälan. Framför allt skall polis- och åklagare ha skyldighet att initiera brottsutredningar vid misstanke om brott.

Rent teoretiskt skulle också facket kunna gå in och göra egna tidsmätningar och sedan hävda avtalsbrott som sedan, förmodar jag, skulle få dras inför arbetsdomstolen. En handlingsväg som även om den ambitiöst skulle fullföljas inte alls har lika vassa tänder som en rätt skött lagföring.

 

Inför minimilön nu!

ovalt klippt porträtt1 Efter DNs artikelserie om slavlöner i reklamutdelnings- och städbranschen fick så ledarskribenten Hanne Kjöller rycka ut till försvar av nerpressade svältlöner.  Kjöllers argumentation i dagens DN att ”står valet inte alltid mellan låga löner och ”normala löner” utan mellan låga löner och inga löner” övertygar inte.

Det handlar alltså om löner som betalas av bl.a. Svensk Direktreklam till reklamutdelare på femtio kronor och därunder i timmen för arbete ofta utfört på obekväm arbetstid. Räknar man om femtio kronor/tim till en heltid hamnar man på månadslöner på 8000 kronor för ett arbete som huvudsakligen utförs på kvalificerad obekväm arbetstid, vilket har jag för mej inom tidigare Kommunal medförde 50 % OB-tillägg.

Omräkningen till heltid är förstås helt teoretisk då inte ens den mest optimale fysiskt trimmade person skulle kontinuerligt klara reklamutdelning med hälsofarligt trappspring i åtta timmar i sträck. Extremt låga löner är ofta kopplade till extremt dåliga arbetsvillkor. Att låta en sådan verklighet rulla på utan räftst och rättarting är oansvarigt och oetiskt. Det handlar om ett cyniskt utnyttjande av arbetslösa med svag förankring i det svenska samhället.

Skulle då Svensk Direktreklam ta ner skylten om det lagstiftades om minimilöner på låt oss säga på 80 kronor timmen? Icke sa Nicke. Vad är det för slags andel i totalkostnaden för ett reklamutskick som en lönehöjning till 80 kr motsvarar? Låt oss säga att det handlar om en femtonöring per släpp i låda. Ofta släpps kanske tre-fyra utskick samtidigt, låt oss säga fem öres kostnadshöjning per utskick. Förmodligen ligger materialkostnaden per utskick på minst femtio öre. Vi skulle då tala om en total kostnadshöjning på 10 procent för arbete och material! Sifferkalkylen är ganska höftad men några dramatiska branschsänkande kostnadshöjningar är det definitivt inte fråga om.

Min kommentar till Kjöller är: du har förmodligen gett blanka f.. i att räkna på kostnadsunderlaget utan nöjt dej men en kapitalistreflex. Min gissning är att branschen med lätthet skulle absorbera minimilöner med ytterst ytterst marginella förluster i arbetstillfällen.

Detta om förväntad branschpåverkan. Tillbaka till den individuelle reklamutdelarens perspektiv. Man kan då konstatera att det finns ett skyddsintresse som är kopplat till lönesättningen, nämligen arbetsmiljön. Vansinnigt tidsatta distrikt medför att utdelarna springer och stressar för att kunna klara jobbet. Riskerna för olycksfall ökar därmed rejält. Vi tittar på  en del av arbetsmarknaden som har fullt okompenserat arbete på kvalificerad obekväm arbetstid som förutsätter att den anställde utsätter sig för uppenbara risker att snubbla och skada sig i fall.

ReklamutdelareDet finns alltså ett skyddsintresse som inte kan undanträngas av ett behov att skapa okvalificerade jobb. När det gäller den här typen av situationer har samhället historiskt sett valt att lagstifta, t.ex. när semester och arbetstids- och arbetsmiljölagstiftning infördes.

Jag kan tänka mej att ägarna av t.ex. engelska textilindustrier argumenterade på ung samma sätt som Kjöller när det i England på 1800-talet restes krav på lagstiftning för att komma tillrätta med barnarbete och omänskligt långa arbetstider på upp till 12 timmar.

Ett i år 2015 års Sverige  tillkommande argument för lagstiftning om minimilöner är att det svenska samhället och den svenska arbetsmarknaden med inströmningen av asylflyktingarna kontinuerligt tillförs stora volymer arbetssökanden med skrala  kunskaper i svenska språket. Språkförbistring och de anställdas rädsla att få sparken gör facklig mobilisering  hart när omöjlig.

När arbetskraft med svag ställning i samhället utnyttjas så att det uppkommer olika former av hälso- och säkerhetsrisker uppstår det en situation där det finns skäl för samhället att ingripa med skyddslagstiftning. Detta skydd bör enl min mening i första hand komma till uttryck i ny lagstiftning om minimilöner.

En viktig poäng med skyddslagstiftning är att denna kan utformas så att ansvaret för efterlevnaden tas av staten och inte av individen eller den fackliga organisation som arbetsgivaren eventuellt tecknat ett hängavtal med. Brott mot minimilönbestämmelse i lag skall alltså leda till allmänt åtal. Vid fällande dom bör straffpåföljden vara böter och i grova fall fängelse.

För att summera:

  1. Det finns ett fristående skyddsintresse som talar för minimilöner.
  2. Minimilöner medför endast försumbara förluster av arbetstillfällen.