Skattekvoten

gunnar strängBeror den höga skattekvoten i Sverige på tyst acceptans hos allmänheten? Vad menas med det? Jag skulle vilja formulera om frågan till ”skapade tyst acceptans förutsättningar för att höja skattekvoten”? Den höjda skattekvoten var ett socialdemokratiskt viljeprojekt som var en förutsättning för de stora välfärdsreformerna under andra halvan av förra seklet.

Hade projektet stött på ett effektivt politiskt motstånd hade det inte kunnat genomföras. Men socialdemokraterna satt ensamma i regeringsställning, vanligtvis i minoritetsregeringar med stöd av kommunistpartiet från andra världskrigets slut till 1976 och Torbjörn Fälldin och kärnkraftsdebatten.

Kacklades det inte, dvs med vanligt demokratiskt språkbruk förekom det inte någon politisk diskussion i frågan? Läs Gunnar Heckschers, Yngve Holmbergs eller Gösta Bomans med fleras inlägg i riksdagsdebatter, läs ledarsidorna i morgon- och dagspressen! Skattehöjningar var utan tvivel en huvudfråga i den borgerliga politiska polemiken med stort genomslag i massmedia, framför allt i  borgerligt inriktade tidningar.

gösta bomanJag skulle vilja summera upp frågan med att: den höga skattekvoten är ett historiskt politiskt projekt som har genomförts mot en stark och väl framförd borgerlig opinion, en opinion som dock inte varit tillräckligt effektiv för att ge genomslag i allmänna val för en politik med lägre skatter.

Vänstern genomförde och hade majoritetens stöd i allmänna val för högskattepolitiken fram till slutet av sjuttiotalet, detta trots en välartikulerad borgerlig motopinion.löntagarfonder

Det socialdemokratiska projektet med sina rötter i grundandet av fackföreningar och vänsterpartier på 1800-talet fick upp farten under andra halvan av förra seklet, hade stöd av mäktiga organisationer, duktiga politiker och ett tursamt ekonomiskt läge för Sverige efter 2a världskriget.

Projektet hade så att säga fått en stor levande kraft. Det krävdes kärnkraftsdebatt, Pomperipossa, ett orealistiskt förslag till löntagarfonder och förändrade särintressen hos de arbetande delarna av befolkningen för att skattekritiska politiker skulle komma till vid köttgrytorna.

grön politikMen historien tar inte slut. Massarbetslöshet, miljökatastrofer, klimatförändringar och globalt befolkningstryck på ändliga resurser kräver nytänkande inom skattepolitiken. Nu handlar det om att skifta skattebördan från arbete till negativ miljöpåverkan.

 

Fördelningsfrågorna har långt ifrån spelat ut sin roll. Dessa frågor har dessutom blivit värda förnyad uppmärksamhet eftersom de mest högkonsumerande befolkningsskikten i samhället svarar för en, proportionerligt sett, extremt stor miljöpåverkan.

Får man påminna om att en jättebonusVD generar minst 10 gånger så mycket koldioxidutsläpp som en bidragsberoende arbetslös i en hyrestvåa!

Djuren behövs i ett uthålligt jordbruk

betande korSakta i backarna nu. Håller med bloggkollega om att köttkonsumtionen måste ner. Däremot är det helt fel att helt döma ut köttkonsumtion. Människan är genetiskt formad för ett visst inslag av animalier i sin kost.

Exakt hur stort detta inslag är kan diskuteras, mellan tummen och pekfingret kan det väl ligga mellan 10 och 70 procent (neandertalarna lär ha haft en mycket hög andel animalier i sin kost liksom eskimåer har eller har haft).

Sen har vi det där med det öppna landskapet och biologisk mångfald. Får, getter, grisar, höns, kor och hästar är helt enkelt oumbärliga för ett långsiktigt hållbart jordbruk. Men dagens industriella djurhållning förskräcker och ligger ljusår från vad som vore önskvärt. Köttpriserna i dagens oligopolistiska  dagligvaruhandel är också absurt låga, när kilopriset för ostyckade fläskkotletter ligger i nivå med purjolök är det definitivt något som inte stämmer.

Priserna på kött måste upp, då skapas förutsättningar för småskalig djurhållning samtidigt som överdriven köttkonsumtion trycks tillbaka.  Ser man på landskapet, naturen som ett system som vuxit fram med sin mångfald i flora och fauna i samklang med människans småskaliga djurhållning så kan vi inte nu straffa ut djuren.

Djuren behövs och skall finnas kvar i jordbruket, men det behövs en tillbakagång till mer småskaliga jordbruk. Jag menar att den del av befolkningen som i dagens Sverige är aktiv inom jordbruket, har inte siffran helt aktuell men jag tror den är så låg som en halv procent av befolkningen, borde öka till kanske fem procent. lantrasgetVarför inte?

Avfolkningen av landsbygden hängde ju samman med industrialiseringen, idag ersätts industriell sysselsättning med robotar eller outsourcing till lågprisländer. Småskaliga, ekologiskt inriktade småjordbruk, med småskalig djurhållning, som främjar biologisk mångfald och robusta biotoper borde kunna sysselsätta en halv miljon svenskar.

I dagens Sverige finns en underklass av arbetslösa eller undersysselsatta som uppgår till 15-20 procent av den arbetsföra befolkningen. Det gäller bara att smida om samhällets stödmekanismer så att en utveckling mot ekologiskt baserat småskaligt jordbruk möjliggörs.

7 faktorer som öppnar upp för bevisfusk inom polis- och åklagarmyndigheter

Detta kan verka lite tjatigt men bevisfusk inom polis och åklagarmyndigheter är ett reellt och allvarligt problem. Folk i dessa yrkeskategorier är naturligtvis bara människor och som alla andra utrustade med homo sapiens psykiska och fysiska skröpligheter.fusk4

Det går dock inte att slå sig till ro med ett sådant konstaterande eftersom personer i dessa yrken i praktiskt hänseende disponerar  samhällets tvångsmedel, lagligt våld, anhållande, häktning, förundersökning och åtal.

I mitt land som ännu så länge heter Sverige är politisk styrning eller inflytande över dessa funktioner i princip utesluten men förekommer förmodligen indirekt i vissa fall och mer sällsynt direkt. Bevisfusk inom polis och åklagarmyndigheter är i sig allvarligt och rubbar tilltron till rättsväsendet som helhet och får därutöver spridningseffekter i form av ett sönderfrätande  av förtroendet i samhället i stort. I kombination med politisk styrning blir bevisfusk inom nämnda kårer mycket allvarligt.

Vad kan förklaringarna vara?

  1. Leif G W brukar nämna att särskilt polisyrket drar till sig folk med auktoritär läggning, kan vara ett problem. även rekrytering/utseende av åklagare, domare och nämndemän kan vara ett problem.
  2. Juristutbildningarna har under vissa perioder haft väldigt låga inträdeskrav, vilket kan ha slagit igenom på delar av de nu yrkesverksamma kårerna, nämndemännen rekryteras socialt ojämnt med en stark slagsida för övre medelskikt i samhället, nämndemännen vaskas fram genom de lokala politiska apparaterna. Alla med viss kännedom om hur lokala politiska organisationer fungerar vet att just den självständighet och det kritiska tänkande som man vill att en nämndeman skall vara utrustad med är en skarp bristvara i dessa lokala sammanhang.
  3. Den starka tillbakagången i  demokratisk föreningskunskap, fusk i lokala politiska organisationer och de starkt reducerade medlemstalen i de lokala politiska organisationerna förvärrar saken. Osjälvständiga nickedockor på nämndemannabänkarna är regel snarare än undantag. Hur ofta utnyttjar en nämndeman möjligheten att kräva kompletterande bevisning av åklagare? I stort sett aldrig.
  4. Möjligheterna att överklaga fällande domar är starkt reducerade och i de fall där påföljden inte är fängelse snudd på utesluten, beviljade prövningstillstånd i dessa fall torde vara extremt sällsynta och även domar med fängelse som påföljd är ytterst, ytterst svåra att få prövade i Högsta domstolen. Alltså möjligheten att överklaga är i dagens system i många fall i praktiken borttagen och i övrigt starkt begränsad. Detta innebär att polis, åklagare vet att de har alla chanser i världen att slippa få sina kort synade i en högre instans. Den avskaffade/urgröpta överklaganderätten är en viktig faktor bakom bevisfuskandet inom polis- och åklagarkårer.
  5. Prestationer av allmänna ombud är horribelt undermåliga i många fall. Man har helt kallt att räkna med att de åtalades egna advokater är den primära faktorn bakom fällande domar. För ombuden rullar allt på i uppkörda hjulspår, domstolar beviljar slentrianmässigt arvoden även för extremt bristfälliga eller rent felaktiga ombudsprestationer. Många för ombuden inkomstbringande aktiviteter som överklaganden verkar i praktiken göras för att inkassera arvoden, inte för att det skulle finnas så mycket som en tillstymmelse till chans till framgång. Domstolarna blir överlupna av dåligt underbyggda överklaganden och kan sedan hänvisa till en tyngande arbetsbörda för att slippa bevilja prövningstillstånd även där sådana är välgrundade.
  6. De muntliga förhandlingarna i tingsrätter gör att dokumentationen av förhandlingarna i vissa avseenden helt saknas, det går alltså inte i efterhand att få klart för sig vad som egentligen har sagts, t.ex. i plädering av ett ombud eller av åklagarens plädering, i den mån det finns anteckningar eller inspelningar hos domstolen så görs dessa inte offentliga, det som offentliggörs är själva domarna. Det går alltså inte för en utomstående att i efterhand rekonstruera hur ombuds och åklagares argumentation sett ut. En åklagare kan genom att inte referera delar av en förundersökning mörka bevismaterial. Om sedan det allmänna ombudet av lättja, slarv, jäv eller inkompetens inte refererar till det mörkade materialet, ja då är detta borta från tingsrättens underlag och blir dessutom svåråtkomligt i en eventuell, eventuell högre instans.
  7. Det saknas en självständig myndighet som granskar och åtalar poliser och åklagare som begår brott. Bocken till trädgårdsmästare är ingen bra tillsynsmetod för de i detta blogginlägg aktuella kårerna.