En korrekt självbild, dvs ett korrekt beslutsunderlag, är avgörande för en korrekt politisk kurs. Det är därför ett bekymmer att våra svenska politiska beslutsfattare decennium efter decennium accepterar att vår uppfattning om arbetslösheten baseras på statistik från arbetsförmedlingarna. Varför ger statistiken från arbetsförmedlingarna fel budskap?arbetslös

Det krävs inte särskilt mycket gnuggande av geniknölarna för att inse hur sakerna egentligen ligger till. En massa, massa personer som inte har a-kassa och som inte är inne i något åtgärdsprogram (då är dom ju dessutom inte officiellt arbetslösa) är de facto arbetslösa eller kraftigt undersysselsatta utan att det syns i statistiken.

Vad i hela fridens namn skall man gå till en arbetsförmedling som inte kan skaka fram jobb och hos vilka besök inte generar den minsta ekonomisk ersättning? Man kan höra sig för hos personer i sin omgivning och bums får man klart för sig hur många som struntar i arbetsförmedling men ändå är arbetslösa, yngre personer utan yrkeserfarenhet, äldre personer på existensminimum, personer som försörjs av anhörig, personer med psyko-sociala problem, personer med kriminell belastning m fl, m fl.

Det är dags att i stor skala mäta den faktiska arbetslösheten. Detta görs förmodligen bäst med breda intervjubaserade enkätundersökningar. För att säkerställa objektivitet bör olika aktörer anlitas för att få fram konkurrerande arbetslöshetsbilder. Sätt igång nu!

Nästa gång jag hör en politiker i TV referera till den officiella arbetslöshetsstatistiken, i vart fall om inte några rejäla reservationer görs angående de uppenbara riskerna för underskattning, så slänger jag ut apparaten för gott.

It's only fair to share...Email this to someoneTweet about this on TwitterShare on Google+Share on FacebookPrint this page