När spricker Kina, rerun från LeonardGreen (15e april 2013)

Sovjets fall tog alla mer eller mindre på sängen. Avsaknaden av realistiska analyser av det sovjetiska samhället och dess ekonomiska apparats alla misslyckanden var, för att uttrycka saken i underkant, anmärkningsvärd.

Skattebetalarna i väst fick helt enkelt inte någon valuta alls för de miljarder dollar och kronor som under decennier pumpats in i underrättelseanalyser och andra ansträngningar för kartläggning av Fi. Ändå var det i dessa tidsepoker verkligen angeläget att så att säga kunna siza upp fi för uttagning av korrekta kompassriktningar för försvars- och utrikespolitiska strategier.

kinaSka nu dessa sorglustiga analytiska haverier upprepa sig med Kina. Det är statistiskt väl dokumenterat att militär styrka följer ekonomisk styrka. Det är alltså om allting fortsätter ungefär som hittills endast en fråga om tio, tjugo år innan Kina och kanske också Indien passerat USA vad gäller ekonomisk styrka. Inte allt för långt efter ett sådant skifte följer ledartröjan vad gäller militär styrka.

Vad händer då med globala demokratiska grundprinciper och mänskliga rättigheter? Det är inte svårt att för sitt inre måla upp en hel del otrevliga scenarior med avstamp i sådana skiften. Just det, då anmäler sig en inte helt ointressant fråga. Hur kommer Kina att utvecklas inrikespolitiskt? Kommer den auktoritära postkommunistiska modellen är bära långt in i det 21e seklet?

Vissa analogier kan göras med Sovjets sammanbrott och tidpunkten för detta. Visst det fanns kanske omständigheter som lyckligen samverkade för sammanbrottet, Gorbatjovs uppdykande på scenen, perestrojkan, och glasnosten. Men en annan viktig faktor spelade säkert in, nämligen att de som hade blod på händerna från Stalintiden var hädangångna eller alltför försvagade av hög ålder och skröplighet för att kunna blockera utvecklingen. Alltså de systemväktare som hade mest att förlora på kursändring hade hunnit upp i pensionsålder och däröver.

Man kan alltså addera si så där en fyrtio år efter upphörandet av de grövsta brotten mot mänskliga rättigheter. Vi tillämpar detta synsätt på Kina och räknar fram från kulturrevolutionens slutfas på 70-talet. Vi hamnar då på år 2020. Sen kan vi plussa på fem – tio för längre förväntade livslängder för kinesisk maktelit (jämfört med den tidens Sovjetiska). Därefter, dvs någon gång runt år 2025 – 2030 borde något hända med det kinesiska auktoritära systemet, allting annat oförändrat.

Och detta något bör om vi har tur vara att någon form av konvulsion som värker fram ett mer demokratiskt system med de rättigheter vi omhuldar och kanske i processen också en uppdelning i en federal statsbildning eller helt enkelt  i fullfjädrat separata, och från den kinesiska kroppen självständiga, asiatiska stater .

Bilen som norm

hoganas_bibliotekEnligt översiktsplan skall Höganäs vara en cykelstad. Hur lever politiker och stadsplanerare upp till detta ideal? På kritiska punkter inte alls skulle jag vilja säga. Bilden nedan illustrerar en tänkt förflyttning med cykel från Kakboden på Sundstorget till biblioteket.

Eftersom Köpmangatan är enkelriktad även för cyklister blir det till att ta en omväg som fyr-eller femdubblar avståndet i förflyttningen, fem- till sjuhundra meter (svarta pilar) istället för 120 (röd pil). Vad händer i praktiken?

Tre av fyra cyklar på trottoar mot enkelriktat. Get real!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Bilen som norm

Enligt översiktsplan skall Höganäs vara en cykelstad. Hur lever politiker och stadsplanerare upp till detta ideal? På kritiska punkter inte alls skulle jag vilja säga. Bilden nedan illustrerar en tänkt förflyttning med cykel från Kakboden på Sundstorget till biblioteket.

Eftersom Köpmangatan är enkelriktad även för cyklister blir det till att ta en omväg som fyr-eller femdubblar avståndet i förflyttningen, fem- till sjuhundra meter (svarta pilar) istället för 120 (röd pil). Vad händer i praktiken?

Tre av fyra cyklar på trottoar mot enkelriktat. Get real!

hoganas_bibliotek