Äntligen, en uppföljare till ”Das Kapital”!

pikettyDen franske ekonomen Thomas Piketty har skrivit en, internationellt mycket uppmärksammad, bok som skulle kunna beskrivas som en uppföljare till Karl Marxs ”Das kapital”. Varför har den här frågan inte tacklats tidigare? Här verkar ekonomskrået haft ideologiska skygglappar. Jag tycker det är en rackarns klämmig idé.

Bokens budskap är att vi kan räkna med en alltmer skärpt global ojämlik förmögenhets- och inkomstfördelning och att denna utveckling innebär ett megaproblem eftersom ekonomisk makt alltid förr eller senare omsätts i politisk makt. Uppkomsten av en klass allt mäktigare och stöddigare globala multimiljardärer hotar att underminera de demokratiska styrelsesätten (tänk på diskussionen om redovisning av partibidrag i Sverige och den amerikanska högsta domstolens beslut om att ta bort spärrar för privat finansiering av partipolitisk reklam).


Drivkraften till den ökande ojämlikheten är det av, Piketty hävdade, faktumet att den globala tillväxten kan långsiktigt förväntas vara låg 1 – 1,5 procent medan avkastningen på kapital kan långsiktigt förväntas vara högre, 4 – 5 procent. Ekonomen Lars Calmfors invänder (DN 6/8) mot Piketty att sparkvoten ofta går ner vid avtagande tillväxt och att kapitalstocken därför inte växer och därmed inte heller förmögenheterna. 
Invändningen verkar lite slarvigt hopkommen.

Mycket riktigt, sparkvoten minskar och kan till och med vara negativ vid låg tillväxt. Bara det att sparkvoten gäller allt sparande, alltså både sparande som vanliga inkomsttagare gör och det sparande som görs av de superrika globala miljardärerna. Det verkar nämligen vara så att sparandet inte alls sjunker på samma sätt hos de allra rikaste när tillväxten avtar och är det så kan olikheten i förmögenhetsfördmarxelningen mycket väl ändå skruvas åt även i tider av låg eller negativ tillväxt.


Piketty hävdar att det långsiktigt, tvärt emot vad som var en vanlig föreställning vid mitten av förra seklet, inte finns systemkrafter som effektivt motverkar en skärpt global olikhet och att botemedlen finns i det politiska handlandet.


Piketty vill se skärpta progressiva förmögenhets- och inkomstskatter. Men vi har ju varit där i Sverige, den minnesgode minns Astrid Lindgrens Pomperipossa. Här gäller det att se upp med hur vi läser historien. De höga skatter som Lindgren effektivt polemiserade emot drabbade nämligen även relativt vanliga inkomsttagare.


Det var nog inte så högt i tak i Gunnar Strängs finansdepartement på den tiden. Kan ha varit svårt för någon eventuell pigg uppstickare i departementskorridorerna att hävda att det var dags att backa från att med skatteskruven tappa av relativt vanliga människor på deras pengar. Det var ju trevligt när det blev klirr statskassan och Sträng gillande det ljudet. Så kommer borgarna till makten – dags att demontera hela paketet. Bebisen ut med badvattnet.


Det som ur ett globalt maktperspektiv behövs är progressiva förmögenhets- inkomstskatter som tar sikte på de riktigt stora och politiskt besvärliga förmögenheterna. Det handlar då inte om förmögenheter, huvudsakligen i små privata fastigheter, på fem till tio miljoner kronor. Det rör sig då om förmögenheter på hundratals miljoner kronor eller stora miljardförmögenheter. Sverige kan givetvis inte ensidigt sätta igång och klämma åt de stora förmögenheterna. Då skulle herrarna och damerna ta sitt pick och pack och dra.


Piketty vill ha överenskommelser om progressiv beskattning av stora förmögenheter inom globala regionala organisationer, han avser i första hand naturligtvis Den Europeiska Unionen. Piketty har självklart rätt. Går det att få med USA och Kina så har projektet en sportslig.

Äntligen, en uppföljare till Marx!

Den franske ekonomen Thomas Piketty har skrivit en, internationellt mycket uppmärksammad, bok som skulle kunna beskrivas som en uppföljare till Karl Marxs ”Das kapital”. Varför har den här frågan inte tacklats tidigare? Här verkar ekonomskrået haft ideologiska skygglappar. Jag tycker det är en rackarns klämmig idé.

Marx-o-Piketty

Bokens budskap är att vi kan räkna med en alltmer skärpt global ojämlik förmögenhets- och inkomstfördelning och att denna utveckling innebär ett megaproblem eftersom ekonomisk makt alltid förr eller senare omsätts i politisk makt. Uppkomsten av en klass allt mäktigare och stöddigare globala multimiljardärer hotar att underminera de demokratiska styrelsesätten (tänk på diskussionen om redovisning av partibidrag i Sverige och den amerikanska högsta domstolens beslut om att ta bort spärrar för privat finansiering av partipolitisk reklam).

Drivkraften till den ökande ojämlikheten är det av, Piketty hävdade, faktumet att den globala tillväxten kan långsiktigt förväntas vara låg 1 – 1,5 procent medan avkastningen på kapital kan långsiktigt förväntas vara högre, 4 – 5 procent. Ekonomen Lars Calmfors invänder (DN 6/8) mot Piketty att sparkvoten ofta går ner vid avtagande tillväxt och att kapitalstocken därför inte växer och därmed inte heller förmögenheterna.

Invändningen verkar lite slarvigt hopkommen.

Mycket riktigt, sparkvoten minskar och kan till och med vara negativ vid låg tillväxt. Bara det att sparkvoten gäller allt sparande, alltså både sparande som vanliga inkomsttagare gör och det sparande som görs av de superrika globala miljardärerna. Det verkar nämligen vara så att sparandet inte alls sjunker på samma sätt hos de allra rikaste när tillväxten avtar och är det så kan olikheten i förmögenhetsfördelningen mycket väl ändå skruvas åt även i tider av låg eller negativ tillväxt.


Piketty hävdar att det långsiktigt, tvärt emot vad som var en vanlig föreställning vid mitten av förra seklet, inte finns systemkrafter som effektivt motverkar en skärpt global olikhet och att botemedlen finns i det politiska handlandet.


Piketty vill se skärpta progressiva förmögenhets- och inkomstskatter. Men vi har ju varit där i Sverige, den minnesgode minns Astrid Lindgrens Pomperipossa. Här gäller det att se upp med hur vi läser historien. De höga skatter som Lindgren effektivt polemiserade emot drabbade nämligen även relativt vanliga inkomsttagare.


Det var nog inte så högt i tak i Gunnar Strängs finansdepartement på den tiden. Kan ha varit svårt för någon eventuell pigg uppstickare i departementskorridorerna att hävda att det var dags att backa från att med skatteskruven tappa av relativt vanliga människor på deras pengar. Det var ju trevligt när det blev klirr statskassan och Sträng gillande det ljudet. Så kommer borgarna till makten – dags att demontera hela paketet. Bebisen ut med badvattnet.


Det som ur ett globalt maktperspektiv behövs är progressiva inkomstskatter som tar sikte på de riktigt stora och potentiellt politiskt besvärliga förmögenheterna. Det handlar då inte om förmögenheter, huvudsakligen i små privata fastigheter, på fem till tio miljoner kronor. Det rör sig då om förmögenheter på hundratals miljoner kronor eller stora miljardförmögenheter. Sverige kan givetvis inte ensidigt sätta igång och klämma åt de stora förmögenheterna. Då skulle herrarna och damerna ta sitt pick och pack och dra.


Piketty vill ha överenskommelser om progressiv beskattning av stora förmögenheter inom globala regionala organisationer, han avser i första hand naturligtvis Den Europeiska Unionen. Piketty har självklart rätt. Går det att få med USA och Kina så har projektet en sportslig.

Vuxenvärldens abdikation

HoppiKvick

 

Besökte för några dagar sedan Kvickbadet i Höganäs. Badet har rustats upp med bryggor och badhus och blivit en riktigt succé. På den yttersta bryggan hade personal från ett äldreboende kört ut rullstolsbundna äldre som placerats så att de kunde blicka ut över Öresund.

Ett antal små busfrön roade sig med att hoppa i vattnet precis framför de uppradade åldringarna från äldreboendet, dessa blev följaktligen alldeles nerstänkta.

På bryggan rörde sig ett antal personal från äldreboendet, totalt fanns det på bryggan ett tio- tjugotal vuxna personer. Hoppandet och nerstänkandet av de äldre fortsatte och pågick ett tag. Ingen vuxen ingrep, personalen gjorde ingenting.

Efter en stund ilsknade jag till och sa ifrån till ett av busfröna och föreslog att de skulle hoppa lite längre bort. Busfröet replikerade då att det gick inte för sig eftersom längre bort fanns det vithajar. Jag gick dock inte på avledningstricket utan upprepade med lämpligt avvägd frasering det olämpliga i att hoppa så att fullt påklädda äldre blev nerstänkta. Därefter övergick jag till min egen simtur.

Vågar vuxna inte längre ingripa när barn gör dumheter i det offentliga rummet? Vad beror i så fall detta på? Är detta ett exempel på skolkaos som reproduceras i en offentlig miljö?

Ungar har tydligen vant sig vid att det kan göra nästan vad som helst utan att någon vuxen ingriper. Detta kan inte vara något annat än en jättelik björntjänst till uppväxande generationer!

 

 

Vuxenvärldens abdikation

HoppiKvick

Besökte för några dagar sedan Kvickbadet i Höganäs. Badet har rustats upp med bryggor och badhus och blivit en riktigt succé. På den yttersta bryggan hade personal från ett äldreboende kört ut rullstolsbundna äldre som placerats så att de kunde blicka ut över Öresund.

Ett antal små busfrön roade sig med att hoppa i vattnet precis framför de uppradade åldringarna från äldreboendet, dessa blev följaktligen alldeles nerstänkta.

På bryggan rörde sig ett antal personal från äldreboendet, totalt fanns det på bryggan ett tio- tjugotal vuxna personer. Hoppandet och nerstänkandet av de äldre fortsatte och pågick ett tag. Ingen vuxen ingrep, personalen gjorde ingenting.

Efter en stund ilsknade jag till och sa ifrån till ett av busfröna och föreslog att de skulle hoppa lite längre bort. Busfröt replikerade då att det gick inte för sig eftersom längre bort fanns det vithajar. Jag gick dock inte på avledningstricket utan upprepade med lämpligt avvägt frasering det olämpliga i att hoppa så att fullt påklädda äldre blev nerstänkta. Därefter övergick jag till min egen simtur.

Vågar vuxna inte längre ingripa när barn gör dumheter i det offentliga rummet? Vad beror i så fall detta på? Är detta ett exempel på skolkaos som reproduceras i en offentlig miljö?

Ungar har tydligen vant sig vid att det kan göra nästan vad som helst utan att någon vuxen ingriper. Detta kan inte vara något annat än en jättelik björntjänst till uppväxande generationer!

Everything one needs!?

collage

1.20 watts monochrome solar panel.
2.Humanure toilet.
3. Burning bush by Åke Holm.
4. Ardbeg whiskey.
5. Control Unit for solar power.
6. Picasso.
7.Bicycle with 36 volt cental axis electric motor, 13 ah litium battery and framefixed cargo compartment.
8. Owngrown cocktailtomatoes.
9. Green house project.
10. 3 m3 garden compost from recycled planks.
11. Humanure compost (not in picture)
12. Colonial house.