Polisen fegar ur i Landskrona

Koppargarden

Polisen i det utsatta bostadsområdet Koppargården i Landskrona valde nyligen att inte hjälpa en hotad kollega eftersom polisen inte ville provocera kriminella gängmedlemmar som fanns på plats. Rätt eller fel? Vem vet?

Men kan det finnas problem inom andra delar av rättsapparaten som förklarar varför det är så lättantändligt i vissa ”problemområden”? Javisst kan det det. Läste just Jan Guillous utomordentligt intressanta bok, Justitiemord, från början av åttitalet. Boken handlar om hur raggaren Keith Cederholm fälldes på felaktig och av polis och åklagare manipulerad bevisning. Guillou lyckades efter föredömlig undersökande journalistik få Keith Cederholm frikänd.

Skandalen illustrerar med all önskvärd tydlighet hur åklagare och domstolar fuskar med bevisning, tillämpar principen ändamålet helgar medlen, vid behov ljuger när personer ur marginaliserade samhällsskikt lagförs. Utan att ha läst en ända sociologisk rapport, gjort en ända intervju av personer i t.ex. Koppargården och utan att känna till några som helst lokala omständigheter utöver vad som förmedlats av pressen vill jag här ställa upp arbetshypotes:

En mycket viktig bakgrundsfaktor till olika sorters bråk i problemområden är att vårt rättssystem å det grövsta diskriminerar utsatta grupper och att rättsidealet ”alla är lika inför lagen” i stora stycken är  satt ur spel.

Problemen finns hos samtliga rättsaktörer. Polisen drar sig inte för att försöka nita marginaliserade personer med felaktiga bevis, åklagare drar sig inte för att åtala utgående från felaktig bevisning, tingsrätterna omvandlar ryggmärgsmässigt åtal till fällande domar och kanske det mest skrämmande av allt – de allmänna ombuden, dvs försvarsadvokaterna gör mycket sällan vad dom skall, nämligen agera utifrån sina klienters bästa.

Förmodligen styrs försvarsadvokaterna av sina ekonomiska villkor, dvs av de normer som domstolarna tillämpar när arvoden till advokaterna skall bestämmas. Om ett arbete förväntas bli mer omfattande än vad en advokat kan förväntas få betalt för så utförs det inte även om det leder till fällande domar som är uppenbart felaktiga därför att åklagarnas bevisning inte effektivt har kunnat ifrågasättas.

Alltså situationen är betydligt mycket allvarligare än att de ”kriminella” inte gillar polisen och därför bråkar. Förmodligen är det så att perspektivet in mot hela rättsapparaten från marginalen/underklassen innefattar befogad resignation och negativa förväntningar på samtliga rättsaktörers prestationer, poliser, åklagare, domstolar och försvarsadvokater.

När det smäller nästa gång i något ”problemområde” vet i alla fall jag var en stor del av skulden ligger.

 

Hamas – Israel – att trappa upp en konflikt

Gaza

 

En rekapitulation:

1) Tre israeler hittas mördade, Hamas misstänks.
2) En palestinsk pojke bränns levande till döds, videofilmas och läggs ut på Internet.
3) Hamas inleder raketbeskjutning av Israel.
4) Israel bombar Gaza och inleder senare en markinvasion.

Hade våldsspiralen kunnat stoppas?

Steg 1 och 2 verkar svåra att komma åt. Det går aldrig att undvika våld av individer, inte ens de mest djävulusiska övervakningsdiktaturen kan förekomma allt privat våld.

Steg 3. Absolut. Hamas borde ha kunnat hålla tillbaka. Kanske var det så att en mer återhållsam fraktion av Hamas-rörelsen höll på att få övertag. Från de mer militantas sida var det då ett logiskt motdrag att provocera fram en väpnad konflikt med Israel.
Detta i fullt medvetande om att priset i döda och materiella skador kunde förväntas bli ung 100 ggr högre för palestinierna än för israelerna samt att USA kunde förväntas blockera eventuella internationella sanktionsinitiativ.

Steg 4. Absolut. Israelerna hade kunnat frångå principen om vedergällning och i stället vilat på hanen. Utan israeliska bombattacker i Gaza hade det förmodligen varit svårt för Hamas att upprätthålla raketbeskjutningen någon längre tid. Dessutom fungerar ju det israeliska raketförsvaret tydligen väl samtidigt som raketerna från Gaza har väldigt dålig träffsäkerhet. Vissa smärre förluster borde  ha varit psykologiskt och politiskt möjligt att ta för Israel.

I ett scenario där Hamas hade beskjutit Israel utan israelisk vedergällning hade Israel kunnat kamma hem en ordentlig propagandavinst.

Slutsats – någonting såväl i den israeliska analysen som i Hamas beslutscentra  ligger en bit från optimum. Men med sina respektive historiska trauman är det uppenbarligen lika svårt för Israel som för Hamas att hålla huvudet kallt och att frikoppla ett rigitt beslutsbeteende.

hokochduva

Fråga till framtiden: hur undviker man att höken drar det längsta strået?

Jag, en miljöbov

OLYMPUS DIGITAL CAMERA Snart har den här bedagade catwalkprinsessan gjort sitt. Drar cirka 2 liter per mil i nattliga tidningsrallyn. Sikta, gasa, bromsa, sikta, gasa, bromsa, usw! Törsten och utsläppen blir stora. Trist erkännande men fakta går inte att komma ifrån. Men det skall snart bli andra bullar. I rören finns en Yuba Mundo long-taill cargo bike med central axis drive från Tjeckien/Kina. Ska bli spännande att se hur den här pusselbiten trillar på plats. Sen återstår bara dom andra.  

Polisens Dödsskjutningar beror på skjutklara vapen

sig sauer  p226

I april 2013 ändrades reglerna så att polismän fick rätt att bära skjutklara vapen, dvs vapen med en kula i loppet som möjliggör i stort sett momentan eldgivning. Därefter ökade dödsskjutningarna för att under hela förra året uppgå till fyra st jämfört med en dödsskjutning per år under ett stort antal tidigare år. Per Engström på rikspolisen ser inget samband utan förklarar den plötsliga ökningen som ett statistiskt slumpfenomen.

Jag är dock som Leif GW Persson, jag hatar slumpen och tror inte ett ögonblick på denna förklaring.
Man kan bara konstatera faktum – ännu en mörkläggning i raden av många från polisen. Den svansviftande svenska mediakåren låter i stort sett polisens uppfattning stå oifrågasatt. Demokratin föddes tillsammans med en kritisk och oberoende press. Det vi nu bevittnar är ett rättssamhälle och en demokrati i förfall.

Att dödsskjutningarna ökar just nu beror helt säkert på att triggerhappy poliser nu kan ge dödlig eldgivning momentant, dvs impulsivt dödligt våld av polisman är nu möjligt där det tidigare krävdes betänketid.Men ökningen av det dödliga våldet från polisen skall också ses i ett större sammanhang.
1. Polisbrott utreds fortfarande inom polisen själv, låt vara med en kosmetiskt organisatorisk förändring.
2. Felaktiga rekryteringsprinciper gör att alltför många våldsbenägna och auktoritära personer tas in på polishögskolan.
3. I de ytterst, ytterst sällsynta fall där polismän döms för mord, dråp eller vållande till annans död, döms det till exceptionellt milda påföljder.
4. Utbildningen av poliser är bristfällig när det gäller att hantera skarpa situationer. Taktiska reträtter, psykologi och icke dödliga metoder borde användas i långt högre utsträckning och behöver tränas in med hjälp av skicklig pedagogisk expertis.
5.En etisk utförsbacke, där systematiskt ljugande för att skydda kolleger ses som en normalitet inom poliskåren.