Är vattentoan förenlig med hållbar utveckling?

Svar: nej!

Absolut inte i de flesta utvecklingsländer, hur skulle t.ex. ett samhälle i Sahelområdet kunna införa vattentoaletter för sin befolkning när det knappt finns dricksvatten att tillgå? Kanske på sikt inte heller i de ekonomiskt mest utvecklade länderna. Skälen:

  1. Vattenbrist.
  2. Omöjliga investeringar i infrastruktur ledningar och reningsverk i väldigt många fattiga länder.
  3. Brist på investeringskapital.
  4. Det finns stora poänger i att på lång sikt utveckla metoder för tillvaratagande av ”mänskliga restprodukter” för användning som inputs i jordbruket utan att gå den farliga omvägen om rötslam, att så att säga sluta kretsloppet direkt och lokalt och minska beroendet av fossilbaserade konstgödsel,  konstgödsel baserat på ändliga tillgångar (inget skämt) eller av rötslam.
  5. Även om det finns reningsverk så gör dessa samhället mer sårbart och reningsverken lyckas även i normal drift med nuvarande teknik inte  ta bort alla föroreningar varken från utsläppt vatten eller från restprodukter i form av rötslam. Vid översvämningar bräddas avfallsvattnet ofta, vilket innebär att skiten rinner orenad rakt ut i känsliga vattendrag.

Dessutom är det faktiskt på det lilla viset att det inte var vattentoan som löste de sanitära problemen i de stora svenska städerna. Missuppfattningen att det var vattenklosetten som löste de sanitära problemen är otroligt seglivad. I t.ex. Stockholm var det införandet av ett effektivt system för hämtning och tillvaratagande av ”mänskliga restprodukter”, som löste de sanitära problem och detta, har jag för mej, redan någon gång vid mitten av artonhundratalet.

Vattentoan slog i de svenska städerna igenom först på 20- och 30-talet men då var de sanitära problemen i fastigheter och på gårdar och gator redan lösta.

Införandet av vattentoan medförde emellertid  nya stora sanitära problem i Stockholm, framför allt de svåra föroreningarna av Riddarfjärden och Strömmen som gjorde att man fick stänga Stockholmsvattnen för bad i cirka ett halvt sekel. Först på sjuttitalet blev Riddarfjärden åter badbar. Vilket undertecknad har uppskattat vid många bad t.ex från Långholmen.

Mats Jacobsson