För det första. Frågan är felställd. Det kritiska är inte att folk inte arbetar utan att dom inte har tillräckliga inkomster. Myndigheterna anstränger sej ju inte för att få de i arbete som lever på inkomst av kapital. Så det är uppenbarligen inte arbetslösheten i sig som är problemet. Problemet är att arbetslösa människor som saknar kapital eller inkomst av kapital måste klara sin försörjning på något sätt.

Vem som idag får jobb handlar i allt mindre utsträckning om faktiska meriter utan mer om kontakter. Kontakter är samtidigt inget annat än en form av makt. Alltså är vem som får jobb ofta snarare en fråga om maktutövning genom kontakter än konkurrens på lika villkor.Socialen

Detta är förvisso inte bra – men en realitet. Rimligen borde myndigheter och samhälle ändra denna realitet men i avsaknad av sådan förmåga borde dom anpassa sej till realiteten på ett realistiskt sätt. Någon sådan realistisk anpassning har man dock inte sett röken av.

Om vi föreställer oss ett isolerat modellsamhälle där det finns 100 arbetstillfällen med 130 till dessa jobb kvalificerade människor. Någon a-kassa finns inte. Fem av de befintliga arbetstillfällena är socionomjobb som går ut på att få folk i arbete. Problemet är bara att alla positioner är besatta, men i socionomernas arbetsinstruktioner står det att arbetsföra människor måste söka jobb för att kunna få bidrag för att överleva fysiskt.

De trettio kvalificerade men otursförföljda arbetslösa kallas därför till socialförvaltningen en  gång per månad för att redogöra för hur dom sökt 30 obefintliga arbeten. Man konstaterar efter varje besök att det tyvärr inte har gått att hitta något jobb men den arbetslöse uppmanas att fortsätta att söka obefintliga jobb. Om inte alla typer av jobb söks dras försörjningsstödet in.

De fem socionomerna som sysselsätts med att upprätthålla fiktionen att folk ska söka jobb kostar inkl overhead skattebetalarna en sexhundra tusen kronor om året per st, sammantaget alltså tre miljoner kronor per år.  Varför inte friställa socionomerna och införa medborgarlön på 7000 kronor per person och månad för de arbetslösa 35 personerna. Kostnaden för skattebetalarna skulle bli densamma.

Ett litet aber blir visserligen att de fem socionomerna blir av med sina jobb. Detta är dock en engångshändelse och ska man göra omelett så får äggen krasa, dessutom om det skulle dyka upp en komisk teater skulle exsocionomerna bums bli anställda där.

 

 

It's only fair to share...Email this to someoneTweet about this on TwitterShare on Google+Share on FacebookPrint this page